Sofiero

Vi återvänder till Sofiero en liten stund.

Parken var fortfarande förvånansvärt fräsch med tanke på att det är så sent på säsongen. I rabatterna blommade Helianthus och Echinacea för fullt och kanterna av Alyssum såg ut att stå i sitt absolut bästa och mest väldoftande flor.

I bakgrunden står blomstertobak och ormrot.
Jag blev mest imponerad av kantväxten Alyssum - den
doftade lång väg.

Ett blommande blåregn får mig alltid att tänka på Rom.
Upp till Palatinen går en lång trappa med en pergola
som är övervuxen av blåregn. Där gick maken och jag
en vårdag i ett blommande och doftande blåregnshav,
ett fullkomligt oförglömliga doft- och synminne!
Lite mer blygsam blomning var det i blåregnsgrottan
i Sofieroparken, men några sena klasar hängde ner från taket.



Och på bänkens armstöd stod en äppleskrutt.

I "vinhuset" var det höststämning med snygga
rotfrukts- och grönsaksarrangemang,

..och det var ingen hejd på mängden av druvklasar
som hängde ner från tak och väggar!
Det finns tydligen fortfarande kvar några av

ursprungsstockarna, Frankenthaler, som "gamle
kungen" satte. Det måste vara de stockarna som såg
ut som stora ekstammar!

Och borta vid plantshoppen blommade Echinacea i
en vit variant, som är vacker som en dag. Den vill
jag ha ett hav av. Den också...

God kväll önskar


Skogseva