tisdag 30 juni 2009

Liljor och flugor

I dag är värmen direkt besvärande. Termometern visar på tjugonio grader och luften står alldeles stilla. Flugorna är däremot inte stilla. De far omkring och irriterar, sätter sig på den nybadade kroppen och vill åt vattendropparna. Det är icke tillåtet för en fluga att tanka på mig! Det blir mycket viftande, sjasande och det sägs många f-ord.

I växthuset började liljorna slå ut i morse. Det är en trevligt lågvuxen sort, ca trettio cm, som dessbättre inte är allför starkt doftande. Närmare bestämt har de ingen doft alls! Men utseende har de.



Lilium Formosanum "Pricei" kallas på svenska
"Basunlilja" - man kan förstå varför. En stiligare
lur kan man knappast tänka sig. Blomman mäter
sjutton cm från topp till tå.





Och som vanligt måste jag fotografera insidan också.
Till skillnad från människans är blommans insida
alltid vacker!

När vi flyttade hit för tio år sedan köpte vi en del trädgårdsredskap vid en garageförsäljning. Vi använder fortfarande alla redskapen, krattor, en ful blå plastkorg som jag tar till när jag bara ska rensa lite ogräs, en gammal handkultivator med långt träskaft som jag vill begravas tillsammans med, och sist men inte minst, en stor vattenkanna i zink.



Kan man annat än älska denna vattenkannan. Rymlig
(femton liter), välbalanserad och patinerad. Jag vill minnas
att den kostade tio kronor för tio år sedan. Jag använder
den dagligen och under växtsäsongen står den ständigt
full med vatten med lite gödning i.

När jag för en stund sedan låg i "poolen" och försökte bli av med lite överskottsvärme kunde jag konstatera att på vissa håll var utsikten snyggare än på andra håll. Östutsikten... Njae.. De stora skuggträden är borta. Nu står det på den tomma gräsplätten en ensam odlingslåda med en nysatt rad hallonbuskar framför. Vackert? Nej. Väx snabbt ni hallonbuskar och dölj lite av tråkigheten. Så småningom kommer också ett avgränsande staket att göra den änden av trädgården lite mer "rumslig". Norrutsikten är helt ok med buskar och med körsbärsträdet med sin runda rabatt under. Söderutsikten är snygg med ett stort gräs framför de tre hängvidena och många buskar av olika sorter. Västutsikten är också helt i min smak...



...med "gräsrabatten" som just nu är en sky av
blommande jättedaggkåpa. Elefantgräsen
"Miscanthus giganteum" får kämpa sig till lite
utrymme, men när de väl har stuckit hakan över
daggkåpekanten finns det inget som kan hejda
dem. Man kan skymta växthuset bakom, det
ligger precis så lummigt och inbäddat som ett
växthus ska göra för att solinstrålningen inte
ska bli för stor. På södersidan får det gärna
bli ännu lummigare. Vi väntar otåligt på att
jättebjörken "Betula maximowicziana" ska

växa till sig på höjden för att ge ytterligare
skugga och att ginnalalönnarna ska växa både
på höjd och bredd för att tillföra buskighet.

Nu har minsann solen gått i moln och jag ska sätta mig i en skön stol med ett glas saft och ett korsord. Kroppen behöver vila och hjärnan behöver motion!


God middag önskar


Skogseva






söndag 28 juni 2009

Såsöndag

...var det i går.

Projekt "odlingslåda" klart. Äntligen stillnade vinden och fröna kom i jorden. Det hade kanske gått att så en blåsig dag också, men en del frön är ju så skrattretande små och lätta att de nog hade hamnat i skogen i stället för i lådan.




Detta hamnade i lådan, plus spenat, två sorter till och
med, som vi faktiskt fick tag på till sist. Oj, vad vi ska äta
röd och grön sallad!


Fiberduken räckte nästan över hela sådden. Det skulle
inte förvåna mig om något elakt litet kryp hittar den
lilla glipan, tar sig ner till mina grönsaker och tuggar
hål i dem just när de kommit upp, om sisådär en vecka.


Övrigt i trädgården:
Den sista av pionerna blommar nu. "Festiva Maxima", en helvit pion med ett aldrig så minimalt rött stänk i. Den var tänkt att dofta, men jag vet inte... Jo, lite kanske. Näsan är nog bortskämd med allt annat doftande som vi är omgivna av i trädgården just nu.




Pion i klart lysande sol blir inte så bra.. Väldigt vitt
blir det.


Vid vattentunnan är funkiorna stora och pampiga. De trivs i den relativa skuggan där under björkarna och blommar snällt varje år. Till och med den nya "Hosta Undulata" kommer med en blomstängel.



Daggfunkian har en stor blomknopp.

Vad man ska uttala för magisk trollformel för att få näckrosen att blomma, vet jag inte. Det är i och för sig bara andra sommaren den bor hos oss - den kanske behöver längre betänketid. Den har i alla fall fått fler blad i år än den hade i fjol. Var det rosa den skulle bli?



Näckrosen kanske inte gillar att det ständigt stänker vatten
på den från den lilla fontänen. Den vill kanske bara ha vatten
under bladen - inte på ovansidan.

God middag önskar


Skogseva

lördag 27 juni 2009

I väntan på...


Nu är det full fart på rosorna. Alla utom en ung dam blommar, och hon är väl värd att vänta på.


Först ut var "Louise Bugnet". En mycket trevlig
bekantskap klädd i narrkåpa. Hon låtsar länge att
hon tänker bli rödflammig - men icke! När hon öppnar
sin kåpa är klänningen under rent vit och det röda
skymtar bara som en blek kant.



För några dagar sedan slog "New Dawn" ut. Hon
är trogen hon! De tre plantor vi har vid vår uppfart
är friska och blomvilliga. Fin apelsin- och citrondoft
enligt Flora Linnea. Jag instämmer. "New Dawn"
på bilden är insnärjd i en klematis, "Tage Lundell",
som hotar att strypa henne. Vi försöker varje vår
dra bort så mycket av "Tage" som möjligt, men mitt
i sommaren har han mångdubblat sina rankor och
omfamnar "New Dawn" i ett järngrepp. Ett ganska
snyggt järngrepp dock - Tages grönska är nämligen
fräsch och fin!



"Albertine", du sorgliga ros. Sjuklig och eländig är
du. Violetta i "La Traviata" hade fläckar på sina
lungor, du har fläckar på blad, stammar, rankor.
Du är i sanning en lika sjuk dam som Violetta.
Hon dog. Dina dagar äro också räknade. I höst
väntar avrättning meddelst uppgrävning och
bortkastning. Din sjuka smittar nämligen och
hotar att sprida sig till andra rosor. Trist - dina
blommor är ju så vackra och din doft så härlig.
Men fläckarna! De går ju inte ens att operera bort
från bilden!



"Aicha", som fått namn efter Muhammeds favorithustru, har
blommat ett tag nu. Hon är förvisad till en undanskymd plats
eftersom hon är gul... Stackare! Förvisad på grund av sin färg.
Varför i all sin dar köpte du henne om hennes färg inte duger
i din trädgård? Om hennes gulhet inte stämmer med övrig
rosighet i trädgården? Hon doftar ju! Kanske inte så gott som
du tänkt dig, men hon doftar. Visst, det gör hon. Hon ska få
något att klättra på så att hon kan komma sig upp här i livet.
Stackaren!




Hoppsan... Ytterligare en gul ros. Njae - ett kort
tag bara, hon bleknar snabbt. Blir gräddig och
cremeaktig. Hon är i detta fallet en han, "Aksel Olsen"
var namnet. Som kusin till "Rosa Helenae" är de snarlika,
men jag tycker nog att Helenae är ett strå vassare med att
sprida väldoft. "Aksel Olsen" och våra inflyttade
schersminer ser till att vi har en ytterst väldoftande
hörna i vår trädgård. Schersminen har nämligen slagit
sig ner vid sidan om Aksel. De två tillsamman sprider
bedövande dofter runt husets nordvästhörn.




Det bästa sparar jag till sist!
"Stanwell Perpetual" kom med sin premiärblomma
i går. Plantan är ju alldeles ny och verkligen inte hög
ännu, så första blomman slog ut strax ovan marken.
Men vilken blomma! Jag skulle vilja utföra en dans
till hennes ära, buga mig, niga, svänga runt och ropa
"Hurra". Jag nöjde mig dock med att tillbe skönheten
på knä. Fick lägga mig ner för att kunna titta henne
djupt i ögonen och insupa doften. Och vilken väldoft!
Jag lånar Flora Linneas beskrivning av hennes doft
(igen). "En sensuell beslöjad doft som är varm,
sammetslen, bittermandelblom, honung, örtig och
bitter, marsipan, bergamott, körvel, omoget
citronskal (rivet), kryddig, stearin, som ett grässtrå
man tuggar på."


Och den unga damen jag vänta på? "Maidens Blush" så klart! Den kraftiga, frodiga bondflickan. Den friska, rosiga, den väldoftande nyskurade, den rosigt rosa jungfrun. Henne väntar jag fortfarande på...


God middag önskar


Skogseva,

som till middag ska äta förkokt, grillad kalvstek, grillad haloumi och sallad med champinjoner och tomater.

Kvarlämnad gäst...

Vinden mojnade något, duken fästes runt bordsbenen med buntband, grädden vispades, nio stolar sattes fram. Kaffekalas i det gröna för barn och barnbarn. De som bor i närheten alltså.
Bad i poolen för de minsta. De två stora pojkarna lekte med de små pojkarna. 15-åring lekte med 4-åring - vilket perfekt pappaanlag...




Yngsta dottern hade med en ljuvlig bukett plockad hemma i
den "engelska" trädgården. Engelsk i avseendet att allt växet
huller om buller på ett icke allt för tuktat sätt..

Vi har en hund, Arwen, som övernattar hos oss. Hennes folk skulle på fest i Lund. Det är förvisso inte första gången Arwen bor hos oss. Katterna känner till henne vid det här laget. De är avvaktande men inte omöjliga. Arwen är intresserad men försiktig. Snart får Arwen en alldeles egen liten kattbaby att leka med, ty hennes familj har skaffat en ersättare för gamle Kjelle, som har gått till de sälla jaktmarkerna. Den nye bebisen väntar på att nå den mogna åldern av tolv veckor, då får han flytta in hos sina nya människor och sin nya kompis, Arwen.


God middag änskar


Skogseva

fredag 26 juni 2009

Tra la la..

...jag måste gå och tralla för mig själv, för att slippa höra den förhatliga vinden - tra la la.


Vinden blåser sönder mina plantor, la la la, penséerna är platta som pensépannkakor, la la.


Tra la la..


Jag fick en gren i huvudet när jag var ute och ansade, la la, la la la. Det gjorde ont, tra la la.





Yttterligare en bild från födelsedagen. Himlen
spillde lite blått i Verkeåns vatten, la la la.


Mina öron är så fulla av vindens brusande, susande, pipande och vinande att jag nästan inte kan höra mitt nynnande. Tra la la la la - la la. Vinden bråkar så mycket med grenar, blad, växthusdörr och fönster på glänt, att mitt trallande inte hörs.





I rabatten framför Kaffestugan i Andrarum var ett myller
av växter. Lite gammaldags oorganiserat, men ganska
charmigt- la la la. Jag tror, tra la la la, att denna vallmo
heter "Prinzessin Victoria Louise".
Maffigt stor med dramatiskt
inre - pälsklätt, hårigt, metallglänsande.


La, la la, la, la la - nu blir det snart middag - tra la la la. Om inte växthuset blåser bort äter vi våra lammfärsbiffar här.

Vinden, tra la la, gör så att jag inte kan så mina frön - dumma, dumma östanvind.


Tra la la la la.


Skogseva

onsdag 24 juni 2009

Johannes Döparens dag

...är en speciell dag för mig. Jag brukar få paket då. Så ock i går.



Detta var ett paket och ett mycket välfyllt sådant. Bara kvinnligt
godis av, för mig, rätt sort. Och med detta avslöjar jag vad jag
använder för doft - men jag har ytterligare en favorit...


Käre maken ordnar alltid trevliga födelsedagar för mig, lite hemliga sådär, jag ska inte veta exakt vad som är tänkt att göra. Maken hade tagit ledigt, trots att det var en alldeles vanlig födelsedag. Klockan kvart i tio skulle jag vara färdig för transport någonstans...



..nämligen Lavendelgården i Henset. http://www.lavendelgarden.nu/

Trädgården är egentligen inte öppen vardagar, men vi fick så gärna komma ändå! En otroligt entusiastisk kvinna vid namn Åsa tog hand om oss en stund och visade en del av ställets rariteter, sedan fick vi vandra runt på egen hand. Och det gjorde vi - länge. Där fanns mängder av kända och okända växter. Vackra växter, fula växter, konstiga växter, stora, små, granna färger, blyga färger- och väldoft...



En hög, vacker primula med ett namn som jag
naturligtvis glömt, doftade alldeles förföriskt där
den stod i den svala och skuggiga lunden.




Jättehypericum hade det rejält fuktigt om fötterna
och för att komma den så här nära blev jag blöt upp
till fotknölarna.



Detta kunde blivit en fantastisk bild på en fantastisk
blomma, men mina knän som fyllde sextiosex år och
dessutom befann sig inuti ett par vita linnebyxor kände
inte för att falla ner på marken, som dessutom var
ganska fuktig just här - i lunden. Jag fick nöja mig med
att stå halvhukande framför den märkliga växten
(ca 30 cm hög) och försöka få den i fokus, med ett halvbra
resultat. Blomman heter "Kobrakalla", ett välfunnet namn.




På "Lavendelgården" växte många olika sorters pioner,
trädpioner, enkla och dubbla pioner, doftande och icke
doftande. Denna läckert ljusgula hörde till de vackraste.
Vad den heter? Ja, säg det...

Vi avslutade trädgårdstitten med att köpa en liten planta av en ljuvligt blå nunneört. Ett köp som gjordes för att färgen är så oemotståndlig. Vi hade diskuterat marktäckare med Åsa och som present fick jag av henne en hasselört som start för vårt projekt "poppelochrosrabattenbottenplantering".



Blå nunneört, Corydalis (elata?).

Vädret var absolut strålande! Lätt vind, varmt, men inte alltför varmt. En sådan dag är man glad att man har en bil med AC och, bättre ändå, en bil där taket går att packa ihop och stoppa i bagageluckan!



Vi körde nercabbat på vackra slingrande vägar..



..svängde in vid denna skylt..



.. och hamnade vid Kaffestugan Alunbruket i Andrarum.

Ett ställe som är välbesökt under semestertid, men som detta var en vanlig arbetsdag för de flesta var det nästan folktomt. På en skuggig plats vid en stor kaprifol åt vi lunchsmörgåsar, drack kaffe och saft (!) och avslutade med en godbit,



..en glaserad chokladtårta. Halvsyndigt - vi delade på en bit.

På hemvägen gjorde vi en extra sväng till Flyinge plantskola för att köpa de frön jag glömde handla i förrgår...

Och hemma igen blev det bad, drink och grillad entrecote - en helt perfekt födelsedag!


God middag önskar


Skogseva

tisdag 23 juni 2009

Ingenting


...är ingenting. Kanske hålet i en ring. Bloggen i dag handlar om - ingenting.

Dagen har dock varit upplevelserik - det berättar jag om i morgon.




Jag lyckades fånga den drumlande, knubbiga och tunga
guldbaggen på en något bättre bild i går. Blickarna dras ofelbart
till det guldgrönskimrande hårda höljet. Den ser god ut. Som en
knaprig karamell ungefär.





Liljan jag köpte i flyinge ser också god ut. Som en
grönsak, en gurka kanske. Eller en udda banan.
Men det är nog troligare att det är just en lilja och
inget annat.


God middag önskar


Skogseva

måndag 22 juni 2009

Lådinredning

Jag tröttar säkert ut er, mig själv också vad det beträffar, men jag tänker i alla fall berätta fortsättningen på tillblivelsen av vår planteringslåda.



Vi bredde markduk på gräset, varför vet jag inte.
Det finns väl inget gräs som överlever att kravla sig
genom ett 35 cm jordlager. Hoppas jag.




Åldersbeständig plast klamrades fast på insidan. Inte ända
upp, vi vill inte att plasten ska sticka upp ovan jordytan.




Fem spikband skruvades fast tvärs över för att hålla
ihop långsidorna. Det blir nog ett ordenligt tryck när
alla fyrtio jordsäckar är på plats.




Och så var det dags att börja fylla på jord och kogödsel.




Tio säckar ifyllda - en bottenskyla. Återstår trettio!
Här gav jag upp i går. Vi hade dessutom varit och
styrketränat så kroppen var ganska nöjd. Vi hoppade
i poolen i stället och svalkade av oss...


I dag for jag till Flyinge för att köpa frön till lådorna. Jag kom hem med sju stenkyndlar (behövde kompletteras), sex hallonbuskar av olika sort, två liljor till de vackra krukorna jag köpte när jag var hos storasyster och två kompletteringsnävor "Jolly Bee". Inte ett enda frö - det glömde jag bort! Jag blir lätt förvirrad av plantskolor. Allt vackert och väldoftande som jag skulle vilja ha. Alla former och färger som finns. Men: "Tomorrow is another day" - full av frön och möjligheter den också.


God middag önskar


Skogseva






Snickra och mura

Med allt material på plats var det bara att sätta igång att snickra odlingslådan. Det sågades, mättes och skruvades så det stod härliga till. Käre maken, som älskar allt vad maskiner heter, har naturligtvis allt som behövs för att göra det till ett nöje att "bygga".




Jag blev en hejare på att dra i skruv - här är
ena långsidan klar.





Och här är den med viss möda satt på kant. Ytterligare en
snedsträva (för stabilisering medan vi bär) ska på plats innan
lådan lyfts ut.





Vilket vi gjort här - under stånk och stön. Vi höll inte på och
tramsade och mätte och lodade underlaget - här är väldigt
ojämnt som synes. Vi fyller jord mot bortre kortsidan där
det "glappar", så blir det nog bra.

Så var de då dags för dagens projekt - att gjuta kantstenarna till rabatten i "hemliga trädgården". Naturligtvis var det varmt och fuktigt, ett riktigt olämpligt väder för större arbeten! Men har jag bestämt mig så...




Alla gamla stenar är bortplockade och hjälpligt
avspolade. En ränna är grävd, men det syns inte

så väl på bilden.

Som väl är finns det färdig cement som bara ska blandas med vatten. Det gjordes. I en rullebör. I två omgångar. Jag svettades och blandade. Rabatten ligger rakt i söder. Första omgången cement blev lite fast...

Andra omgången blev inte lite fast...




..men det blev nog bra ändå...




...tror jag.

När jag var klar låg jag länge, länge i lilla poolen och svalkade mig i nittongradigt vatten - och det var ljuvligt skönt!


God eftermiddag önskar


Skogseva


söndag 21 juni 2009

Vädergudar - igen.

Det pågår ett mystiskt och oönskat samarbete mellan vädergudarna, oss och ByggMax i Staffanstorp. När vi har ärenden dit brukar himlen öppna sig. En minnesvärd dag, en mycket tidig vår för tio år sedan, körde vi dit för att hämta ett antal stora armeringsnät. (Sådana nät som för övrigt alla började använda när jag hade introducerat dem i trädgårdssammanhang.)



Det bärjade med att vi hängde upp ett armeringsnät åt
rådhusvinet - tio cm ut från väggen...


När vi anlände till Staffanstorp öppnade sig himlen och vräkte ner sitt vatten över maken och mig medan vi tappert lastade det ena nätet efter det andra. Armeringsnät är rostiga saker - och ska så vara tycker jag. Käre maken och jag blev också rostiga. Näten är ganska otympliga, så man kan inte undvika närkontakt när man lastar dem. Jag hade vita jeans på mig! Gamla, men i alla fall. Jeansen blev aldrig riktigt sig själv efter den pärsen. Inte vi heller vad det beträffar.




..sedan blev det piprankans tur...



..och till sist en av klätterrosorna, "Axel Olsen". Som synes
full av knoppar.


I dag skulle vi emellertid överlista vädret och hämta material till en stor odlingslåda. Solen sken så milt och rart från en blå sommarhimmel, som var strödd med små ofarliga vita molntussar. Här hemma hos oss alltså! Över Staffanstorp visade det sig hänga blåsvarta moln som väntade på oss och på att vi skulle kliva ur bilen...




Nej, nej - mycket värre än så här. Detta är väl vackertväder-
himmel.

Hem med blöta bräder och blöta cementsäckar. Avlastning - och sedan iväg för att hämta jord till odlingslådan, nu när vi ändå hade tillgång tilll släpkärra. Billig "säckjord" är lika bra som dyr, har vi just läst oss till. I Veberöd brukar finnas hela säckberg med billig jord, kogödsel, barkmull och täckbark. Snabbt dit i ett regn som hotade att skölja bort vår lilla skogsväg. Folk måste ha idkat trädgårdsskötsel i stor omfattning före midsommar - all jord var slut. Vi körde till Genarp i stället. Där brukar det finnas några stackars säckar med jord utanför ICA-butiken. De hade just fått hem en hel pall! Personal, som normalt säljer en säck åt gången, såg lite undrande ut när vi sade att vi skulle ha fyrtio styck! Plus några säckar kogödsel. Vi tömde nästan lagret och käre makens gamla Volvo gick på knä. Det gnisslade och small i den. Maken sade uppgivet: "Nu gick nog bakaxeln!" Men det gjorde den inte.




Det blev en ordentlig hög med jord. Redan hanterad två
gånger. Sluthanteringen = tömning i odlingslådan sker om
någon dag. Sedan ska jag köpa frön...



Eftermiddagen ägnades åt att bygga odlingslådan - men det är en helt annan historia.


God middag önskar


Skogseva

lördag 20 juni 2009

Feng shui


Hur tillbringar ni er midsommardag? Käre maken städade förrådet. Städade enligt feng shui. Nu kan man se från ena sidan av förrådet till den andra. Utan att något är i vägen. Rent och fint - feng shui. Det blir många saker över när man städar enligt feng shui. Saker som länge kunde vara "bra att ha" men som inte passar in i feng shui-modellen. Vad gör man med dem? Jo, man anordnar en loppis vid vägkanten.




En skylt krävs - det måste synas att man har någonting
att sälja. Särskilt som trafiken inte är så intensiv på vår
lilla väg...


Några bra saker plockades ihop. Saker som ögat och andarna (eller vad det nu är) inte skulle fastna i, eller på, i förrådet. Saker som egentligen (nästan) skulle platsa på en kvalitetsauktion om inte skavankerna funnes.




Tre Famille Rose-tallrikar som kommer från
mitt föräldrahem. Alla med små defekter i
kanterna. Hur har vi handskats med Rosa
familjen egentligen?

Allt arrangerades snyggt på ett stiligt vitt gammalt plastbord. Icke vattentåligt stoppades i plastpåsar, liten förklarande text och pris sattes på varje sak. Inga höga priser: tio kronor, tjugo kronor. Dyrast: en ny klockradio som lyste så intensivt med sina siffror att den egentligen kunde fungera som läslampa. Alltså icke lämplig i sovrummet, enligt mitt sett att se på saken. På denna tingest satte käre maken det hutlösa priset av etthundrafemtio kronor! Han kommer icke att få den såld. Å andra sidan ser det mörkt ut överhuvud taget med vår försäljning.




Och varför kastar sig folk inte över denna
lilla söta flaska med tennkork? Varför slåss
de inte för att komma först fram till bordet
och få lägga vantarna på godbiten?

Vi har gjort precis så som vi tror att man ska göra. Satt en stor burk med lite pengar i på bordet. Det lockar! Trodde vi... Det kan möjligtvis locka någon att försvinna med burken och lämna kvar allt övrigt, verkar det som.



En liten tekanna från 30-40-talet. Hel och ren. Varför vill
ingen ha den? Att jag inte vill ha den är en helt annan sak.
I bakgrunden ligger en hög med kablar som käre maken
försöker göra sig av med. Kablar! Vad tror han om våra
(ännu så länge obefintliga) kunder!

Nu är ju vår väg ganska liten. Det är midsommardag. Folk är inte på köphumör idag. Man vill bara hem med sin huvudvärk. Man önskar sina bråkande barn åt pepparn. Man har lagt alla sina pengar på sill och dill. Och snaps. Det är alltså tomt i plånböckerna. Där skramlar inte runt ens en enda tiokrona.




En tia är precis vad jag vill ha för denna felfria lilla kopp
från Rörstrand. Är det för dyrt? Ska jag sänka priset kanske?
Måste folk verkligen ha sex eller åtta av allting!


Av de cirka tjugo bilar som har passerat här i dag har inte en enda stannat ens för att titta på godbitarna på det vita plastbordet. Jag tror jag vet varför. Alla som passerat här har redan städat sina egna förråd - enligt feng shui! Man har rent och fint hemma hos sig och inte en onödig pryl som vind, andar eller annat kan fastna i och göra sig illa på. Man vill helt enkelt inte skaffa nya stoppklossar! Jag förstår dem. I morgon packar vi ner våra loppisföremål och stoppar tillbaka i förrådet. Åt fanders med feng shui - här hos oss i alla fall!


God middag önskar


Skogseva