söndag 25 november 2012

Färg, form, fågel


Skogen i höstdiset.
Tidig morgon sitter vi vid skogskanten och väntar på viltet - vi ska ta fantastiska bilder på hjortar. 
Eller kanske på rådjur. 
Om vi har riktig tur får vi kanske en bild på vildsvin!
Vi väntar.
Talar viskande med varandra. Det hjälper inte, viltet vägrar visa sig.

Vi ger upp. Reser på oss och vandrar in i skogen, lite stelbenta efter några timmars stillasittande.




Inte heller i skogen finns det några djur denna disiga dag.
Borta!





I den vackra skogen finns bara träd.
Och mossa.
Och stenar.
Och en riskoja.
Och två människor.




Skogen är tyst, stilla och vacker. Vilande.
Vi beslutar oss för att göra en tvärvändning. 
Vi kör mot sjön - kontrastrikt!




Där blåser det.
Där finns fågelljud.
Där finns vågbrus.
Där finns rörelser.
Där finns tusentals fåglar!




Två vackra världar inpå våra knutar, så lyckligt lottade vi är!

Trevlig söndag önskar skogseva.

söndag 18 november 2012

Säsongens första Måkläppsvandring



Många lager kläder på kroppen.
Vindstilla hemmavid i skogen - jovisst!
Nästan vindstilla när vi parkerade vid golfbanan i Falsterbo.
Någon mer vind vid det lilla innanhavet.




Och riktigt ogästvänligt ute vid vattnet!
"Upplysningsskylten" fick klamra sig fast i sanden för att inte åka till havs.




Vi kom inte så långt.
Satt länge och fikade - som vi brukar.
Fotograferade samtidigt.

Skrattmåsar i vinterskrud som startade..




..från vattnet,




..och som landade..




..i vattnet.




Och den vinterdystra dagen blev snabbt en mörk seneftermiddag.




Rosenbuskar glödde här och var - gyllene fyrbåkar i rusket.




Till slut ville min kamera inte längre. Ville egentligen inte tidigare under dagen heller.
Ljuset var för knappt.
Det sista den såg var sångsvanen som var på väg någonstans.
Mot havet?




God afton säger skogseva.

måndag 12 november 2012

Borstbäcken en onsdag




Borstbäckens naturreservat.
Den 6/11, nådens år 2012.
En gudomligt vacker plats!




Otillgänglig - javisst!




Sluttningarna var på sina ställen mycket branta ner mot bäcken.




Vi stöp vid ett par tillfällen! 




Men vad gjorde det när lunchplatsen var så här bedårande vacker med mossklädda stenar som lunchbord och rostbruna löv som golv!




Det fanns en övergång över bäcken på ett ställe.
Om man inte ville gå hela rundan i naturreservatet.
Om man inte orkade eller hade lust.
Om benen var gamla och trötta.
Vi hade pigga ben - vi ville gå hela rundan!




Och vi gick och gick.
Och klättrade upp och ner när det inte obehindrat gick att vandra nere vid bäcken.
Och vi blev ganska trötta!
Men bäcken fortsatte att oförtröttligt glittra, hoppa och porla.




Sista sträckan gick vi på småvägar.
Ganska tysta, försjunkna i våra egna tankar och vår egen trötthet.
Bakom en liten kulle stod ett par rådjur och mumsade i sig sin kvällsmat.

Man ska inte förhäva sig - gissa om vi var trötta efter nästan åtta timmars vandrande och klättrande!




God afton säger skogseva.

måndag 5 november 2012

Duvblå komposition



Hur ser duvblått ut?
Blågrått?
Gråblått?
Blåduva?
Gråduva?

Andra sidan sjön vilade i den obeskrivliga färgen.




Stilla och tyst.
En stund nästan övergiven.




Lågvatten.
Två människor vandrar på den tomma stranden.
Säger inte så mycket.
Tittar, spanar.
Njuter.





Då kommer de flygande över människornas huvuden.
I tusental!




Gäss!
Tumlar runt i luften och landar på sjön.
Ligger där en stund och flyger sedan lika snabbt iväg tillbaka till fältet de kom från.




Och så blir det lika stilla och tyst över sjön igen. 




En duvblå stillhet.


Godafton säger skogseva.



http://www.pergomoments.com/