onsdag 31 mars 2010

En liten manchurian


 Manchurisk valnöt, Juglans mandshurica:

Ett snabbväxande träd som kan växa nästan en meter varje år. Trädet är härdigt och klarar sig upp till zon 5 till skillnad från det vanliga valnötsträdet som bara kan odlas i zon 1 till 2.
Det bör stå i fuktig men väldränerad jord, sol eller halvskugga och blir cirka 7-10 meter högt. Det ser exotiskt ut och kallas ibland för nordens palm. Trädet får vacker guldgul höstfärg.

Ett sådant träd bor nu i vår trädgård. En ättling till ett betydligt större sådant som växer i prästgårdsträdgården.



Grävdes med viss möda ner i vår steniga åsenjorden. Ett långt järnspett är planteringsverktyg numero ett!



Slumrande manchuriskt liv...




Så, lilla manchurian... Nu förväntar vi oss att du växer lika snabbt som det är utlovat och att du ger skugga och skönhet åt denna lite bortglömda del av trädgården...


God kväll önskar

Skogseva

tisdag 30 mars 2010

Säkra vårtecken på åsen


Det ena vårtecknet är väl lika gott eller illa som det andra.

Att inviga växthussäsongen med en Margarita är hos oss en tradition lika gammal som växthuset. Första soliga och varma dagen efter fullbordat utomhusdagsverke känns det jublande skönt att i den friska vinden sätta sig "bakom glas och ram" och titta ut på våren. Dagsverket i dag blev i och för sig ganska kort, men fårhagen är i alla fall städad och redo att ta emot sina betare, när gräset väl har satt i gång att växa.




Dagens vårtecken numero två är av ett mer illavarslande slag.




Vi har redan plockat bort två fästingar från katterna! Jag trodde i min enfald att den långa vintern med den myckna snön hade decimerat fästingbeståndet, men det är kanske precis tvärtom. Det tjocka snölagret har nog fungerat som ett utmärkt isolertäcke under vilket de "räliga" krypen haft det alldeles lagom varmt för att överleva i högönskelig välmåga. Tillsammans med barn, barnbarn, kusiner, bryllingar och sysslingar. Det kommer säkert att bli en fullkomligt vidrig fästingsäsong!

Men sådant elände tänker jag glömma för stunden för en hembakad pizza väntar....


God middag önskar

Skogseva

måndag 29 mars 2010

Ett, två, tre - klart!


Tre lager färg på golvet - Klart!




Ett strykning i går morse, en strykning på seneftermiddagen.




En sista strykning i morse = totalt etthundrafemtio målade kvadratmeter.

Jag är lite trött i rollerarmarna!

Min tennisarmbåge mår inte så väl heller.

Käre maken får plocka bort maskeringstejpen

Det ska dröja innan jag målar golv igen...


God middag önskar

Skogseva

söndag 28 mars 2010

Fritillaria meleagris

Inte nog med att Prästgårdseva hade en ljuvlig knippe fyllda snödroppar med härom dagen, hennes famn var dessutom full av något som jag definitivt inte har i min trädgård på åsen - Kungsängsliljor.




Rutiga små underverk som ser ut att kunna vara tillverkade i tomteverkstán.




Flitigt fotograferade i sol, i skugga, i fönstret och inne i rummet.




Tydligt rutiga i den röda blomman, den vita får man hålla mot ljuset för att se den antydan till mönster som finns även där.



Vid en resa på Gotland för några år sedan, hittade Hannu Sarenström en lokal med fyllda kungsängsliljor. Eftersom han blev tveksam över om det verkligen fanns fyllda sådana visade han sin film för Henrik Zetterlund på Göteborgs botaniska trädgård. De fyllda visade sig vara riktiga rariteter och numera pågår i botaniska trädgården ett förökningsarbete av några uppgrävda exemplar.



Den vita, vackra...


                      

En folklig myt hävdar att liljorna som växer vid Kungsängen, där den största populationen finns, står där efter ett slag mellan svenskar och danskar. För varje fallen dansk skall en röd lilja ha växt upp, för varje svensk en vit. Slaget skall ha slutat med en stor svensk seger, vilket skulle förklara varför de vita blommorna var så fåtaliga. (Källa: Wikipedia)

God middag önskar

Skogseva

lördag 27 mars 2010

Repris

Och så var det dax igen....

Man tager ett rum med ett vanligt simpelt trägolv och rensar det från möbler. Man låter någon som är utrustad med en större portion tålamod än man själv maskera golvsocklar och den icke flyttbara bokhyllan.

Man skurar och skurar och skurar.
Man sköljer och sköljer och sköljer.










Nu är golvet så skinande rent som det förmodligen aldrig varit förr, så man börjar fundera på att sätta tillbaka möblerna och strunta i hela projektet. Slippa rörigheten och otrivsamheten.




Men käre maken har ju redan skickats ut i kylan för att införskaffa en burk/hink/dunk golvfärg. Tjock plånbok krävdes. Man skulle kunna tro att vi tänkte täcka golvet med bladguld...



En sådan här för målningen nödvändig artikel köptes också... Nej, naturligtvis inte en citron,





















...utan en präktig roller som jag använde för att fokusera på citronen som låg på bordet. Lite roligt måste man ha mitt i tristjobbet...

Alla kanter är målade, i morgon drar vi i gång rullningen.


God middag önskar

Skogseva

fredag 26 mars 2010

Elegi över våren

Alldeles nyss suktade vi efter de absolut första. I går kanske? Kanske i förra veckan? Suktade, spanade och letade efter ett första vårtecken.

En snödroppe.. Fantastiskt!

Små tappra vintergäck slog ut. Ljuvliga. Tittade första dagarna och häpnade över den guldigt glänsande gulheten.





































Sedan gick vi förbi utan att se...

Tröttnade snabbt. En nyhet är inte en nyhet så länge. Sinnet vill ha mer. Sinnet vill ha annat. Sinnet vill ha nytt.

Nytt, nyare, nyast.

Hit med fler starar och tofsvipor, blomma mina påskliljor och luktvioler. Tranor... Ingen nyhet! När kommer svalorna?































Vi längtar, insuper och vi glömmer bort.

Alldeles för fort.

Hösten väntar på andra sidan sommaren...


God middag önskar

Skogseva

torsdag 25 mars 2010

Vandringsbilder

I dag blir det ingen blogg i egentlig mening, men jag vill gärna dela med mig av några foton jag tog under en långpromenad i går.



Tranorna flög högt över mitt huvud i våg efter våg, oorganiserade ibland, i välformerad plogar emellanåt.



Hasselns hängen är fortfarande ganska hårt knutna, det krävs mer värme för att de ska börja släppa sitt frömjöl.



En trollsk grantunnel som mynnar i en glänta. Det vackra ljuset var svårfångat...




















Ståtliga jättetallar nedanför Järnhatten.





Myrorna har inte fått "spring i benen" ännu, utan satt stilla i stora sociala klungor och solade sig.
God dag säger

Skogseva

onsdag 24 mars 2010

Det kom en kvinna...

med famnen full av delikatesser...
Ett helt litet fång av väldoftande, ljuvligt tecknade snödroppar.

Dubbla, mångdubbla små underverk som tills igår levt i denna trädgården.




































Jag som förvisso inte är rik på snödroppar, och definitivt icke är ägare till några dubbla dyrbarheter, fick en hel knippa skir vit dubbelväldoft som står här bredvid mig på skrivbordet. I prästaträdgården har antalet decimerats med samma mängd. 




























Vi gick en liten inspektionsrunda i mitt sorkhärjade och vinterfula paradis.Vi tittade på det lilla, lilla antalet snödroppar som finns här. Prästgårdskvinnan såg under en buske det jag inte har sett...

En liten rugge dubbla snödroppar!

God middag önskar

Skogseva

måndag 22 mars 2010

Smörknivsmaterial

Ett kort inlägg - egentligen bara för att testa hur det blir med en uppdaterad bildöverföring = möjlighet till visning av foton i lite större skala. Som vanligt är Prästgårdseva en föregångare, en utluskare och en allmänt duglig kvinna när det gäller sådana här finesser.




Alltnog, fotona illustrerar hur illa det kan gå för en stackars en en vinter som denna.



Tänk om man kunde tälja! Av den knäckta grenen hade det blivit tillräckligt många smörknivar för att räcka resten av mitt, mina barns och barnbarns liv.

Trist att jag aldrig har blivit undervisad i träslöjd.


God middag önskar

Skogseva

söndag 21 mars 2010

Rengöringsattiraljer

Duschen behövde ett nytt duschhuvud. Rensad och avkalkad många gånger började den ge upp och ville inte mer. Lämnade från sig ett fåtal droppar som nästan inte räckte att väta våra kroppar.

Då hittade jag ett trevligt ersättningshuvud. Till duschen alltså... Ett med LED-ljus i.

http://www.etrendstore.se/





Jag älskar sådant här! Kallt vatten - då lyser duschen vackert grön.





Normalvarmt - stiligt blått sken.





Riktigt varmt och gott - rött. Skulle du höra till de personer som gillar att kliva ur duschen lite halvskållad får du öka värmen och då blinkar duschhuvudet rött på ett illavarslande sätt.

Man kan duscha i mörker om man vill...

Är det fler än jag som tycker att sån´t här livar upp vardagen?


God middag önskar en nyduschad

Skogseva

lördag 20 mars 2010

Brunt och gult


Efter en inspektionsrunda i trädgården var humöret i absolut bottenläge. Jag orkar inte berätta om alla knäckta grenar på uppfartens spireor och snöbollsbuskar. Och jag står inte ut med hur sork och mullvad har härjat fritt under snön och omvandlat gräsmattan till ett lerigt slagfält. Allt är brunt, fult, kalt, oorganiserat, ostrukturerat, hopplöst.

Jag vet inte om jag känner mig tröstad av tanken att jag inte är ensam...

Vi gjorde något kreativt, vi sådde!




Jag köpte två fröpåsar i fjol på Capellagården. Gul sommarrudbeckia. Gul! I vår trädgård finns inte en gul blomma. Det finns rosa blommor, det finns vita blommor, det finns blåa blommor. Inte en endaste gul blomma. I sommar ska runda rabatten få gula blommor! Gula rudbeckior.





I höstas planterade vi ett blodplommon i runda rabatten. Bottenplanteringen ska bestå av vita nävor av ett par olika sorter för att få lång blomning plus några små vintergröna saker. Vi har alldeles för lite vintergrönt. Jag hade gärna ramat in rabatten med buxbom om det inte kostade så mycket. Under första sommaren blir det i alla fall plats för lite utfyllnadsplantor bland nävorna. Nämligen gula rudbeckior...





Fröna var löjligt små! Cirka trettio styck små fnas, knappt synliga för ögat.





Käre maken plockade med van såningsmannahand upp fnaset med sin planteringspincett och stoppade ner i fuktig såjord.





Nu blir det min uppgift att förse fröna med lagom tillskott av fukt. Måtte jag inte glömma, måtte jag inte glömma...





Så här såg rudbeckian ut i Capellagårdens rabatt. När jag tittar på fotot förstår jag att jag föll för den gula blomman! Den kommer att bli fin på baksidan av vårt hus. Om jag kommer ihåg att vattna fröna.

God middag önskar

Skogseva


(I går sjöng koltrasten för oss på kvällen! Finns det en vackrare sång?)

fredag 19 mars 2010

Ha!

Vi kan väl uppvisa vårtecken vi också!

En mycket blek sol visade sig bakom trädridån.

Det var kanske inte direkt värme som fanns i vinden, men nog hade den slutat att bitas...

Under dagen försvann ytterligare en del av snön här på åsen.





Snömassorna hade dragit sig tillbaka från en ytterst liten samling snödroppar som måste ha stått redo under täcket och väntat.





Tappra och uthålliga små raringar!





Tappra är också vintergäcken som hos oss blir färre och färre för vart år. De tycker inte om oss, så enkelt är det. Och jag som tycker så mycket om dem! I dag stod de där snöbefriade, fyra stycken (jo, det är ett genant litet antal), guldgula, efterlängtade, ljuvliga.





Lite skräp på hakan får man lov att ha om man har stått med den tryckt mot marken en längre tid. Skräpet ser ut som en väldigt död och väldigt gammal myra...

Annat som avslöjas när snön drar sig tillbaka är inte lika roligt. Jag säger bara en sak: Det har gått livligt till under snötäcket...


God middag önskar

Skogseva

torsdag 18 mars 2010

Dis

Det är stilla i trädgården. Diset har lagt en tunn slöja över buskar och träd.





En hackspett sitter och slår sina obegriplig snabba trumvirvlar i en björk. Lockande? Avskräckande?





Bersån står avklädd och naken. Uppäten intill skelettet, stommen. Giftiga murgrönsblad åkte ner i rådjursmagar i brist på annan föda.





"De tre musketörerna" med sina karakteristiska baskrar. Ett felköp som blev ganska bra.





Mammas gamla balkongstol blev kvarglömd i höstas och har stått med snö upp till magen hela vintern. Nu har snön sjunkit så mycket att det mesta av benen syns. Ett vårtecken så gott som något.

God dag önskar

Skogseva

onsdag 17 mars 2010

Fågelfiasko

Jodå - jag hade tänkt gå ut i det fina vädret, men så blev det inte.

Tänkte mig en fotostund framför fågelbordet i stället.

Tråkiga fåglar flög runt bordet. Trista blåmesar och tjatiga talgoxar. Grådaskiga grönsiskor och hysteriska koltrastar. Så fort jag gjorde den minsta rörelse innanför fönstret öppnade koltrasten sin näbb på vid gavel och vrålade ut sin skräck. Innan jag nuddat avtryckaren på kameran hade den skrikande fågeln flugit till andra sidan skogen...

Dumma fågel!





När jag lät kameran svepa runt fångade jag en liten rörelse nere vid käppen som fågelbordet står på.





En liten mus har bosatt sig mitt i skafferiet. Kloka lilla mus. Stanna där du är och kom inte närmare. Vi lägger så gärna ut några extra solrosfrön till dig.

Bara du håller dig utomhus.


God middag önskar

Skogseva


tisdag 16 mars 2010

Träuggla



Jag gick en snabb sväng för att hitta något vackert att fotografera. En främmande fågel. En första vårblomma vid dikeskanten. En hjort på vårpromenad.

På långt håll såg jag en uggla som satt på toppen av en knäckt gran! Jag tog mängder av bilder medan jag närmade mig granen.

Vilket fotofynd. En uggla mitt i solen!





Jag anade oråd när jag kom närmare. Ugglan satt väldigt stilla...





Det är inte första gången mina ögon omvandlar en stam, en gren, en sten till något levande och märkvärdigt.

Jag ska nog köpa nya glasögon.


God middag önskar

Skogseva

måndag 15 mars 2010

Hägg och jasmin

Säsongens absolut första stapplande trädgårdsarbetssteg togs i går. Ganska klumpigt pulsande steg genom den på sina ställen fortfarande djupa snön - men i alla fall.




Något lite beskuren gammal jasmin.


Vi hade beslutat oss för att tukta vår hägg som skaffat sig ett par stammar för mycket och som har blivit en aning för yvig för platsen den står på. Extrastammarna åkte bort och nu har häggen en tydligare karaktär. Jag har en svag aning om att förslaget att förminska häggen kom från käre maken som har en fantastisk förmåga att klippa och kapa så att han har så lite grenar som möjligt att tampas med under gräsklippningssäsongen.

När vi ändå var i farten rensade vi lite i den gamla jasminen som vi egentligen inte alls hade tänkt röra. De äldsta grenarna togs bort - till vad nytta vet jag inte. Den behöver egentligen totalförnyas men det drar vi oss för. Det är i den och i häggen småfåglarna söker skydd när sparvhöken jagar vid deras matbord. Ett fåglarnas skyddsrum tar man inte bort hur som helst!
Jasminen får stå där rufsig och spretig...





Medan vi arbetade sjöng en liten fågel på det ljuvligaste tänkbara sätt. Jag lokaliserade och fotograferade och artbestämde. Grönsiskan har besökt oss nu under senvinter/tidig vår men jag hade ingen aning om att den sjöng så vackert. Det jag tyckte lät som en porlande bäck beskriver fågelboken som ett "muntert kvittrande som slutar med ett kväkande läte". Vår lilla grönsiska nöjde sig med ett muntert kvittrande och höll sig för god för att kväka! En kväkande fågel i vår trädgård - nej vet ni vad!


God middag önskar

Skogseva