En alldeles vanlig dag

...är det inte. Jag är tonårsbarnpassare, hundpassare och kattpassare. Jag är uppe med tuppen och utfodrar djur och människor. Det är smoothies, rostebröd, salami till människopojkar och torrisar, filmjölk och liten leverpastejsmörgås åt hund och katt. Leverpastejsmörgåsen är min uppfinning, och lycklig är hunden och olyckliga är de äkta husse och matte. Den sätter nämligen sina spår. Inte så mycket på hundkroppen som i hundminnet. Hunden kräver leverpastejsmörgås även om inte mormor är närvarande! Aj, aj, aj - mormor har skämt bort den svarta hunden.

Detta är inte vackra svarta Arven utan en annan lika vacker
och lika svart hund av samma ras.

(Bilden är stulen, jag har för tillfället inte tillgång till mina
egna foton.)

Mormor har nog inget gott inflytande på liten katt heller. Låter kattbebisen hoppa upp på diskbänkar, bord och andra ställen där den numera saligen insomnade gamla katten aldrig tilläts vistas.

Detta är däremot en alldeles äkta bild på Qummin. Vem,
vem, vem kan motstå något så ljuvligt, även om han i dag
är någon storlek större... Qummin är en alldeles ovanligt
fin norsk skogkatt.

Sedan har vi människobarnbortskämning. Det är otroligt lätt att som mormor säga: Visst får ni spela dataspel", och: "Det är klart ni får vara uppe en stund till", eller: "Ni behöver verkligen inte hjälpa till nu när jag är här". Troligtvis förstör jag barnen som kommer att växa upp till odrägliga mulliga mansgrisar som inte gör annat än spelar dataspel nätterna genom - och själv kommer jag att brinna för evigt i Gehenna. But so what! Barnen är supertrevliga så vad gör det om det spelas lite mer och sovs lite mindre just när jag är här. Om bara barnen är glada och nöjda så är jag glad och nöjd...


En trevlig fredagkväll önskar er


Skogseva

(I morgon slipper ni mitt bloggande.)