tisdag 29 juni 2010

Djävulskt vacker?


I nya rabatten står sedan några år tillbaka ett par smällspireor, Physocarpus opulifolius 'Diabolo'. Mörka som Hin Håle själv, men varje sommar lika ljust och vänligt blommande, med ljuvliga brunrosatonade knoppar som öppnar sig till vita blomflockar.


De enskilda blommorna ser ut som små Pippi Långstrumpansikten, fräkniga av ståndare.
Fullkomligt oemotståndliga!






Ett stort extraplus i protokollkanten får den mörkt rödbladiga smällspirean för att den är så trevlig att klippa små eller stora grenar av och använda i buketter inomhus. Särskilt vackra tillsammans med den blekrosa rosen New Dawn.


(Bild från 2009)


New Dawn har inte börjat blomma ännu, men om en vecka eller två fyller jag en stor vas med den oslagbara färgkombinationen. De troskyldigt blekrosa blommorna från rosbusken får luta sig mot de blodröda bladen från den djävulska spirean. En spröd liten älva i Hin Håles famn...

Jag återkommer med bildbevis för den som tvivlar!


God natt önskar

Skogseva

måndag 28 juni 2010

Bått och grönt

Två av trädgårdens rabatter:

Den runda gamla, och något upphöjda, stenrabatten. Den är planterad med nävor som efter den tuffa vintern har decimerats till hälften, och med nepetor som börjar invaderas av gräs. En omläggning är av nöden.



Men på lite avstånd ser den ganska förtjusande ut...




Och så har vi favoritrabatten som är planterad med två olika gräs och en bambu, där elefantgräset, när det nått full höjd, är det mest dominerande. Fransen av daggkåpa är alldeles underbar ända fram till den börjar bli överblommad och trött och vill vila sig mot marken.




Men ännu så länge är rabatten förtjusande och dessutom doftande - det inslaget står rosen Louise Bugnet för. Hon sveper in en i sin väldoft när man passerar. En perfekt ros!


Det gäller att njuta av fägringen medan det är just fägring och inte halvvisset och överblommat.

Den tiden kommer snat nog...

God middag önskar

Skogseva

söndag 27 juni 2010

Degenerering


Jag undrar vad som hänt med Lilium Formosanum "Pricei"?



Så här fin och "hel" var basunliljan i fjol.


Och så här "trasig" är samma lilja i år. Ett kronblad fattas på varje blomma. På samtliga som blommar just nu är det kronbladet "längst ner" som saknas.



Har liljan av någon anledning inte orkat producera rätt antal kronblad?


Trasigheten gör att hon är lätt att inspektera i all sin nakenhet.
Hon blyges tydligen icke...




Och som de flesta blommor är hon, trots felväxten, vacker i sitt innersta.

Men jag undrar vad som hänt under vintern i hennes gener...


God middag önskar

Skogseva

lördag 26 juni 2010

Midsommarmeny

Midsommarafton i växthuset,


med ett par goda vänner.



Nyhet för året:


Sillfri middag!


Vilken befrielse...

Meny:

Margaritas och endivebåtar med grönmögelost, valnöt och päronsegel.
Inkokt lax med sparris, hemodlad potatis och sallad, hollandaissås.
Pavlova med lemoncurdgrädde, rabarberkompott och jordgubbar.

Det dög!

God middag önskar

Skogseva


torsdag 24 juni 2010

En av junis dagar...


..är lite speciell för mig.

Då får jag paket.



Detta årets paket var fyrkantigt..



..med en spegelblank framsida..


..och en läckert grön baksida!

Nu gäller det att plöja instruktionsboken...

Jag önskar er alla en glad midsommar för i morgon tar jag fritt från bloggeriet!

Skogseva

onsdag 23 juni 2010

Rosbagge

I vår trädgård här på åsen bor inte så många rosor som jag hade önskat. Rosor tycker inte lika mycket om oss som vi tycker om dem. I många år har jag kämpat med det som jag kallade "rosrunningen", en tämligen stor rabatt som var tänkt att bli en jättekupol av friväxande klätterrosor.
Det blev aldrig någon kupol. Rosorna trilskades och blev sjukarare och sjukare och till sist gav både rosor och jag upp och rabatten planterades, som ni kanske hört, med nävor i stället. Som nu blir sjukare och sjukare... 

Nåja...

Ett litet antal friska rosor finns faktiskt i trädgården och några av dem är den mycket älskliga och förtjusande, väldoftande och vackra: 'Louise Bugnet'.



Det är just en sådan ros som "bör finnas i varje trädgård". Om man har plats. Om man har lust. Och om man tycker om rosor som börjar i rött och slutar i vitt...


När jag tittade på en av Louiserna hade hon ett öga grönt...



Vilken lycka att i favoritrosen hitta favoritskalbaggen!
Gräsgrön guldbagge, 'Cetonia aurata', som måste vara en av det vackraste bland våra skalbaggar.
Om jag var bjuden på bal skulle jag vilja ha en aftonklänning i just den guldglänsande gröna färgen. Lyckliga du guldbagge som är aftonklänningsfärgsklädd dygnet runt!



Guldbaggen tumlade och drumlade runt i pollenmaten.



Och fotografen speglade sig lite i baggens glans...


..medan han (det var säkert en han) i godan ro tuggade i sig av frömjölet och  fullkomligt struntade i mitt ivriga och närgångna fotograferande

"En del guldbaggar, däribland de svenska arterna, utmärker sig genom att kunna flyga med slutna täckvingar, i stället för som hos andra skalbaggar, med täckvingarna utspärrade åt sidorna. Det beror på att täckvingarnas kant på yttersidan nära basen är försedd med en utskärning, genom vilken flygvingarna kan fällas ut.När dessa skalbaggar känner sig hotade avsöndrar de från bakdelen ett gulvitt illaluktande ämne som försvar." (Wikipedia)


God middag önskar

Skogseva

tisdag 22 juni 2010

Vallört och frågetecken


I den något förvildade, eller "engelska trädgården" som skötaren/dottern envisas med att kalla den, ligger det just nu ett himmelsblått skimmer. Tusentals, nästan två meter höga blå plantor överallt, överallt. Bland rosor och pioner. I buskar och under träd. Svallvågor i blåaste blått.

Vallörten blommar!


Symphytum × uplandicum

Jag måste erkänna att jag icke visste namnet på den blå massan, och tyckte att det stora blå var ganska imponerande, men efter att ha artbestämt och läst om vallörten är jag mer än betänksam.

"Där vallörten en gång fått fotfäste håller den sig vanligen kvar i decennier med hjälp av sina kraftiga rötter och stora blad."

Men visst... Den är perfekt att göra gödselvatten på. Några plantor i en balja vatten. Låt ligga några dagar, sila, späd med vatten, vattna - godis för växter! Sanna mina ord; vallörten i denna trädgård skulle kunna försörja hela Skåne med gödselvatten under en tioårsperiod!



I den engelska trädgården, som är belägen söder om landsvägen, stod denna förtjusande samling överblommade, tja.. vad? Det kan vara så att skötaren vet, men det är icke säkert.

Mina ögon tyckte att de var vackraste som fanns i trädgården!



De kan knappast ha varit mer förtjusande med kronblad på sin hjässa än i detta avskalade och skulpturala stadium av sin levnad.


Vallmon bredvid hade dansuppvisning i sin överdådigt röda sidenkjol - guppade och gungade, svängde och bugade. Försökte förföra mig med sin lyskraft och försökte övertyga mig om att hon skulle bli förtjusande på bild...

Mycket mer anslående än de avblommade.... vad de nu kan heta...




Jag struntade i vad den vulgära vallmon tyckte.

Det var den överblommade, eleganta men okända skönheten jag låg på knä framför.


God eftermiddag önskar

Skogseva

söndag 20 juni 2010

Scrophulariáceae


Trädgårdens vackraste blommor är inte alltid de som är planterade i rabatterna av människohand.

Små raringar kan dyka upp på konstiga ställen, eller i varje fall där gräsklipparen inte kommer åt att halshugga dem.



Under de ovänligt stickiga men vackert grå  havtornen, står en samling Veronica chamaedrys, eller på vanlig hederlig svenska, te-veronika.



"Den mest storblommiga, mest välkända och mest omisskännliga av våra vanliga veronikor. Senvår- och försommarblomma i lundar, hagar och gräsmattor. Fröna mognar under sommaren."

Jag skall "ickestäda" under veronikan så att hon har en chans att förmera sig! Veronikor och andra blåblommor är välkomna att bosätta sig i min trädgård.



Särskilt om de placerar sig så förtjusande som denna lilla "tuss" har gjort.




Och en vackrare blå färg än veronikans torde vara svår att finna.

Den rara veronikan... Som den svage kallas ogräs.


God lunch önskar

Skogseva

lördag 19 juni 2010

Är det möjligt?


Kan man verkligen ha en ormbunksrabatt?



Eller...




 
Jo, det kan man!


God middag önskar

Skogseva

fredag 18 juni 2010

Jag såg rött

Något lyste väldigt rött..

Jag såg det röda i ögonvrån när jag gick förbi rosenbusken.

Rött, rött, väldigt rött.


Jag lyfte försiktigt bort det röda från rosen och placerade det på ett för fotograferandet lämpligare ställe.

I växthuset.

Det röda blev lätt förvirrat...



Började kravla omkring bland växthusets grönska.

"Ny miljö" sa den röda. "Känner mig inte riktigt hemma här."

Och den röda lade huvudet på sned och tittade på mig.



"Varför förföljer du mig med din kamera? Vad är det för speciellet med mig?", sa den röda.

"Du är röd och du är grann och du lyser så intensivt att jag inte kan motstå dig. Låt mig bara ta några ynka bilder. Men sitt stilla för bövelen! Måste du hela tiden springa runt och försvåra för mig!", sa jag.



Den röda skrattade, håfullt tyckte jag, och lyfte från bladet jag placerat henne på. Hon flög iväg till en kruka med silverfärgade blad.



"Om du ska fotografera mig kan du väl i alla fall låta mig välja en bakgrund som klär mig! Silverfärgen här står så bra mot mina röda täckvingar. Seså, skynda på nu, jag börjar faktiskt tröttna på din efterhängsenhet!"

Och jag fotograferade och fotograferade...



Och den röda vände och vred på sig, vandrade fram och vandrade tillbaka, visade sig i profil, bakifrån och framifrån.

"Nu får det vara nog, jag har många blommor kvar att pollinera innan dagen är slut. Du har fått en massa foton av mig och jag har egentligen inte fått någonting av dig... Nu ger jag mig iväg!", sa den röda.




Och så flög hon ut genom växthusdörren...


God middag önskar

Skogseva

torsdag 17 juni 2010

Blomfluga


Hör du fula fluga...




..har du hört talas om generande hårväxt?



Damer, ja om du nu är en dam, brukar inte ha håriga ben. Det vill säga, inte alltför håriga. Dina ben, du fluga, är väldigt slanka och fina, men på tok för håriga för att det ska vara klädsamt.

Och, om du tillåter mig att vara en gnutta indiskret, så är din hmm.. tja.. din rumpa väldigt luden! Om jag hade varit som du hade jag jag nog flugit till närmsta skönhetsbutik och köpt en tub hårborttagningskräm.

"Hårborttagningskräm är en kräm som tar bort hår från ytan av din hy. En hårborttagningskräm fungerar på så sätt att det blir en kemisk reaktion med håret. Detta gör att håret löses upp och man kan tvätta eller skölja av håret."

Har du förstått, du fluga?



Flugan tröttnade på min indiskretion och flög till en annan blomma utom hörhåll för mitt tjatande...

God middag önskar

Skogseva

onsdag 16 juni 2010

Rubus odoratus

Vid vår uppfart växer en liten skogsdunge av rosenhallon. En rund skog som ökar i omfång från år till år. En trevlig skog med andra ord. Frisk och grön med väldoftande blad. Skogsdungen är mer än manshög och den blommar just nu med sina vita blommor.

Vita blommor, ja!

Inte de vanliga rosa - nej vita är våra rosenhallonblomster.



Blomsterhallonskogsdungen står i vandrande skugga och det tycks den trivas förträffligt med. Den kommer snällt med nya utlöpare varje vår och jag ger den varje vår lika snällt nytt livsrum genom att skära av en halvmeter grässvål runt dungen. Rosenhallon har nästan lika dåligt rykte som slide och räknas som en mycket invasiv växt. När dungen är lagom i storlek tror jag att den går att hålla "på plats"genom vanlig gräsklippning.



Jag läste mig till att rosenhallon ska skötas som vanliga hallonbuskar, alltså ska de stammar/grenar som blommat klippas ner. Sådant trams tänker jag icke hålla på med. Skulle jag i så fall märka de grenar som blommat med små flaggor, eller ... 



Nä du lilla rosenhallon - din blomning får du sköta själv. Det är ändå inte den som är det viktigaste i dungen även om den är trevlig. Det är de vackert flikiga bladens väldoftande mjukludenhet jag eftertraktar.

Blommorna är dock älskade av andra...



..nämligen skogens alla flygfän..



..med flugorna i spetsen.


God middag önskar

Skogseva