torsdag 31 december 2009

Promenad och fladder

Solen skulle skina i går var det sagt.



Motvilligt gick vi en runda i skogen. Förkylningarna har slagit till ordenligt hos maken och mig. Näsrinn, nysningar, olustkänsla. Vi klädde på oss och travade ut i snålblåsten.



Här har vi just passerat något som heter Kullaskogstorp, ett hus som ligger så vackert i en glänta, men som ser aningen vanskött ut. Det upphör aldrig att förvåna mig att man inte sköter om det hus man bor i. Hästarna som gick ute i sina snötäckta hagar såg i alla fall ut att trivas.


Här växer bokarna höga och raka och vackrare träd finns inte. Det är som en dröm att vandra här en vårdag...




Halvvägs på vår knappa timmes promenad passerade vi Kullatorpet. Det ägs av Svenska Turistföreningen och är öppet söndagar. Då kan man sitte inne i huset med sin matsäck om man så önskar. Torpet är mycket välbesökt när det är vackert väder och man kan hyra hela härligheten och övernatta där också. Man ställer nog inte till storfest med gourmetmiddag - huset är helt omodernt med vedspis och utedass.



Vi var som sagt lovade sol men detta var allt vad vi såg av den...


I skogskanten bortom björkarna såg jag en stor vildsvinsflock för ett år sedan när jag var ute och rastade mig själv och lånehunden Arwen. Jag minns att jag kände mig lite lätt skakig. Lite stolt är jag så här i efterhand att jag faktiskt var så nära grisarna.


Sista sträckan mot hemmet. En backe ner, en sväng sedan var vi hemma. En av oss hamnade på soffan och sov bort någon timma. En annan fixade sin blogg...

Och om en stund ska jag förvandla mitt snuviga rödnästa jag till en strålande och festklädd kvinna. Hur sjutton ska det gå till? Kommer det att räcka med dusch, ny parfym och nyinköpt överdel med volang. Volang? Har strikta jag köpt något med volang? Njae.. kanske inte riktigt volang, något slags fladder. Strikt fladder. Svart, strikt fladder. Svart kjol. Nya svarta skor. Ska jag ta svarta strumpor eller hudfärgade? Det kommer att bli en svår nöt att knäcka...


Gott Nytt År på er alla önskar

Skogseva

onsdag 30 december 2009

Svartvitt i mitt hjärta

Jo, det var ju det här med mitt nyförvärv. Något jag gått och tittat på med en smula åtrå i blick. Morgonmuggar. Kaffemuggar, kaffelattemuggar, themuggar. Kanske buljongmuggar. Chokladmedvispgräddemuggar.



Vackra, stora muggar. I svartvitt. Naturligtvis i svartvitt.



Tunna, smäckra muggar i genomskinligt benporslin. Benporslin! Lätta, läckra.



Fyra olika svartvita mönster på lika många muggar.



Väldesignade, greppvänliga öron.



Generöst stora muggar som rymmer fyra deciliter. En stor kaffelatte. En vacker mugg för den tidiga morgondrycken. En mugg att älska. Jag vill ha fler. Jag vill fylla köksskåpet med "Design House" svartvita muggar...


God middag önskar


Skogseva

tisdag 29 december 2009

Ledig eftermiddag




I dag är det en så´n dag igen. När jag inte hinner med er. Klarar ni er på egen hand? Det får ni göra för vi ska till huset på kullen i söder och äta mexikansk mat.






Jag återkommer i morgon. Då ska jag visa er mitt senaste förvärv. Något snyggt..


God eftermiddag önskar


Skogseva

måndag 28 december 2009

Maränger och arbetande grisar

Marängerna jag gjorde i går blev illsöta! Måste man verkligen ha så mycket socker i marängsmeten? Det blir säkert maränger även om man halverar sockermängden. Och inte kan man göra dem så jättelika heller för då stämmer inte gräddningstiden. Det var alltså inte något särskilt lyckat bak, men skam den som ger sig. Jag tycker om maränger och tänker göra nytt försök när jag samlat på mig lite äggvitor. Det var i alla fall trevligt med tranbär som smaksättning... Vi tog med marängerna till



yngsta dottern som bjöd på en ljuvligt god kycklinglevermousse och sedan, på vår begäran, hennes vansinnigt goda Jansson. I den saknas varken smör eller tjock grädde. Bäst att inte veta hur många kalorier den innehåller... Som dessert en innovation: Lingonpepparkaksparfait. Kära yngsta dotter: Så synd att du stoppade i pepparkakorna! Men det vet du att jag tyckte, jag åt ju en maräng i stället. Otacksamt eller hur?



Resten av kvällen spelade vi, som vi alltid gör till julen, "Riket". Ett, precis som det står på kartongen, orättvist och spännande spel med frågor om vårt land genom århundradena. Gissa vem som vann! På slutet av spelkvällen (en runda tar några timmar) åt vi som nattmat kycklinglevermousse direkt ur skålen - jag var fullkomligt sprickfärdig när vi åkte hem.



I köket har äntligen amaryllisen slagit ut, en vit och skön blomma som vajar likt en vimpel i toppen av en femtio centimeter hög stjälk. Varför finns det inte låga och knubbiga amaryllisar?



Hyacinterna har också funnit för gott att visa färg, vita som snö de också och med en alldeles lagom doftstyrka. Hyacintdoften kan bli lite väl påträngande, fjolårets blåa varianter fick förpassas till ovanvåningen där det var lättare att stå ut med deras bedövande tunga vällukt.



Denna lilla godbit kan vi inte undanhålla er! Kom som reklamblad med Sydsvenskan i dag. Är det verkligen tillåtet att, som City Gross, ha arbetande grisar i sin tjänst?

God middag önskar

Skogseva

lördag 26 december 2009

Tranbärsmaränger

Jag har tranbärsmaränger i ugnen. Äggvitorna som blev över när maken gjorde Crème brulée häromdagen kom till användning, det är inte så vanligt i detta hemmet. Jag har alltid för avsikt att göra maränger, men den goda viljan försvinner oftast i takt med att äggvitorna möglar i kylen. Nu var jag dock handlingskraftig och gjorde riktiga maränger på "kokt" äggvita.



Stora och rejäla är marängerna, och om de överhuvud taget blir färdiga någon gång är tanken att de ska vara läckert sega inuti och krispiga utanpå. Vi får se hur långt de har kommit om femtio minuter. Några tar vi med till dottern i kväll, men ett par av dem får snällt stanna här. Receptet är enkelt och liknande finns i mängder på nätet. Jag hade knappt två dl äggvitor och till det tog jag två och en halv dl socker. Vispade det hela i en bunke i ett vattenbad tills marängsmeten var uppe i knappt sjuttio grader. Ner med bunken i vasken och fortsatte vispa tills smeten var sval. I med hackade tranbär (det var det enda som fanns i skafferiet som var lämpligt), klickade ut tio gigantmaränger och så sjuts in i ugnen som stod på etthundratjugofem grader.



Och Sixten har annekterat nya kudden! Denne försiktige tungviktare satt en hel timme och studerade kudden. Försäkrade sig om att den var vänligt sinnad och inte tänkte anfalla honom. Sedan äntrade han dynan, lade sig till rätta och flyttade sig inte därifrån förrän vi alla gick till våra sovplatser på ovanvåningen. Kudden/dynan är härmed att betrakta som Sixtens och kommer alldeles strax att vara grå i stället för flerfärgad. Sixten är en katt som icke är vän med vare sig kam, borste eller klosax och därmed helt olik de två vita katterna som finner sig mycket väl i all sådan hantering och alltid (nästan) är välkammade och putsade. Så icke Sixten...

God lunch på er alla önskar

Skogseva


(Bilderna blir sisådär utan blixt.)

Kuddsömnadskurs

Har ni tråkigt? Kryper det i era övermätta kroppar? Vill era fingrar syssla med något annat än att knäcka nötter och plocka granbarr ur håret? Längtar ni efter förnyelse i era alldeles vanliga hem? En liten prick över det i som era hem är? Nytänk, färgklick! Något för era hundar och katter att pälsa av sig på och förstöra. Till exempel en kudde där de små (eller stora) liven kan lägga sina pälsar. En dyna att vässa klorna på. Med några fransar på sidorna som de små raringarna kan tugga i sig och sedan bli illamående och kräka upp igen på samma kudde. I så fall goda vänner tager ni fram,



en bit tyg som ni har köpt i Kristianstad eller, för all del, på närmare håll om ni så tycker. Det är bra om tyget är av en kvalité som riktigt suger åt sig katt- och hundpäls. Ett tyg med invävda hullingar är perfekt.


Sedan plockar ni fram en gammal vävnad som lämnats i er vård av en lika gammal släkting på fädernet. Eftersom vi är i Skåne ska det ovillkorligen vara en skånsk vävnad. Det är bra om malen inte har ätit upp merparten av vävnaden. Det arbetet kommer senare att skötas om på ett föredömligt sätt av det husdjur som bor under ert tak.



Tag fram den skräddarsax ni ärvt efter er moder eller någon annan sykunnig släkting.



Tag också fram det kardborrband ni inhandlade tillsamman med ovan nämnda tyg. Trassla ut kardborrbandet och drag isär det. Glöm inte att hålla för öronen. Kardborrband och känsliga öron är icke förenliga.



Sy på kardborrbandet på ett snyggt sätt med lämplig tråd.


Sömmen skall vara så beskaffad att er gamla syslöjdslärarinna hade kunnat inspektera och godkänna den.


Nåla fast tyget runt vävnadens kanter och sy med lika prydlig söm som tidigare.



Och vips så har ni en kudde.



En kudde som är tänkt att fungera som braskudde eller fotkudde.



Men jag vet precis hur det blir. Katterna kommer att älska kudden. De kommer att tugga på fransarna tills intet återstår. De kommer att slåss om vem som ska få ligga på den på kvällarna när brasan är tänd. De kommer att betrakta kudden som ett klösträd som deras tillgivna och alltigenom goda matte har sytt åt dem för nöjet att se dem förstöra den. Ty så är det med husdjur - de är mjuka och gosiga på utsidan medan huvudets insida ständigt går på högvarv i akt och mening att tänka ut nya och djävulska förstörelseplaner!

Så kära sömnadskurskamrater; Betrakta er nysydda dyna som en högst tillfällig färgklick i ert hem. Om en vecka eller två är den så söndertuggad, nedkräkt och full av päls att den icke passar någon annan stans än i soptunnan!


God middag önskar


Skogseva

fredag 25 december 2009

Juldagen

God forsättning på julen önskar jag er alla!

Julaftonens lugn följde med oss in i juldagen och vi strosar omkring och tittar på och testar våra julklappar. Käre maken pysslar med sin Walkman och jag har gjort en stor sats Vintersallad med hjälp av den mandolin jag förärade maken helt enligt önskemål!



Det gick som en dans med allt strimlande och skivande som annars kan vara en ganska trist syssla om det gäller stora mängder. Vintersalladen åt vi första gången hos sonfamiljen och sedan dess har vi tillverkad den många gånger. Första gången vi gjorde den själv hade vi inte riktigt grepp om hur stor mängd det skulle bli av ett kg rödkål plus allt övrigt - det slutade med att yngsta dottern, som var hemma då, stod och blandade gigantsatsen i en balja som nog har varit barnbadkar en gång...



Vintersallad 10-12 portioner
I kg rödkål i strimlor
6-7 dl salladskål i strimlor
3 syrliga äpplen i tunna skivor
1 stor purjolök i tunna skivor
2,5 dl russin
50 gr grovhackade valnötter
0,5 dl vinäger

Salladssås
0,5 dl vatten
1 dl olja
0,5 dl hackad persilja
3 msk senap
1 tsk salt
2 krm grovmald svartpeppar

Koka upp 3 liter vatten med 1 msk salt och häll det över rödkålen. Låt stå 4-5 minuter. Sila av och låt svalna. Blanda med övriga ingredienser och häll såsen över.



Salladen är härlig i färgen och passar till det mesta - både fisk och kött. I dag ska ska vi fortsätta vårt matmässigt oortodoxa julfirande och äta köttbullar med Vintersalladen till.


Jag önskar en en skön och god dag.


Skogseva

torsdag 24 december 2009

Doppareda´n



I dag har vi ätit vår julaftonslunchrisgrynsgröt i växthuset, precis som käre maken önskade.


Vi tokeldade i "Laxen" under en timme så temperaturen låg på ungefär sjutton grader, en fullt acceptabel grötätartemperatur. Utanför och på växthustaket låg snön vit och vacker - att sitta mitt i ett alldeles eget julkortet och äta risgrynsgröt gav en speciell julaftonskänsla.



Under tiden vi åt vår gröt sprack några växthusglas i taket med små fyrverkerismällar. Temperaturskillnaden blev kanske för stor mellan den höga värmen inne och den kalla snön på taket.


Och trots att vi skulle köra till kyrkan ville vi inte missa grötsnapsen - en liten en... Hädade vi månne?


Trots att det varit kallt har blåvindan livs levande och friska knoppar. De kommer naturligtvis inte att överleva vintern, men visst ser det hoppfullt ut på något vis.



Efter julbön och hemsk musik (barn/ungdomar med stråkinstrument - ingen njutbar kombination!) i en som vanligt fullsatt Gödelövs kyrka avrundar vi nu med eftermiddagskaffe och hemgjorda saffransskorpor, en julpresent från grannen.




Resten av dagen kommer vi att ägna åt varandra och ett stillsamt liv framför brasan. Vi skänker varma tankar åt alla nära, kära, goda vänner och bloggläsare.


God Jul

önskar

Skogseva

tisdag 22 december 2009

Da´n före doppareda´n

Katten Timjan har hittat vårt julris och tycker för tillfället att livet är toppen. Eftersom han blir rastlös av att inte kunna gå ut - och går ut gör han definitivt inte när det är snö - måste han fara runt och tirritera, precis som Karlsson på taket. Mobiltelefoner, vanliga telefonen, makens armbandsklocka och pennor - allt åker i golvet, nedpetat av rastlösa katten. Han ser nöjd ut när vi kommer rusande och undrar vad han ställt till med...





Nu har Timjan alltså hittat julriset och kan hålla på och tirritera med kulorna som det låter så roligt om när man slår sönder med tassen. För att inte tala om vilket härligt ljud det blir när man lyckas slänga dem i golvet...





I matrummet värmer nu lilla spisen skönt när vi äter. Om man gör i ordning en brasa innan man går och lägger sig så är det bara att sätta till en tändsticka på morgonen. Det är verkligen vardagslyx med en tänd frukostbrasa, kaffedoft och en oläst morgontidning. Tack vare spisen har vi äntligen fått entröjstemperatur inomhus. Att tröjan är av tjocksorten är ju en annan historia...





Småfåglarna har däremot inga tjocktröjor att ta till utan får burra upp fjäderdräkten ordentligt och äta som små maskiner för att hålla värmen. Helt plötsligt är det nästan enbart bergfinkar som tuggar i sig solrosfrön och hampfrön. Deras stora skara måste verka hotfull på övriga småfåglar för grönfinkar, gulsparvar och titor är som bortblåsta. Koltrastarna är dock inte så lättskrämda, dom parkerar sig under fröautomaten och äter solrosfrön i sådan mängd att de ser ut som tungt lastade Herculesplan när de lyfter.

Glöm inte bort era småfåglar!

Och i morgon är det julafton...


God kväll önskar


Skogseva

Da´n före da´n före doppareda´n

I dag får ni klara er själv, jag har inte tid med er. Ska till frissan och försöka få styr på eländeshåret. Skulle egentligen vilja göra som käre maken, raka av skräpet. Med en snygg huvudform hade det varit tänkbart, men med den är det som med resten av kroppen - långt från snygg och definitivt icke perfekt! Alltså får håret sitta kvar. I ett något behandlat skick.





En kort stund blev himlen lite ljusare i förrgår och solen, som
tydligen inte har försvunnit för gott, färgade molnen ljust rosa.
Det var strålande vackert. Bilden tog jag från ovanvåningen.




Växthuset var snöinpackat. Vi skottade fram det i går,
käre maken vill sitta här på julafton och äta lunchgröten.
Det vill nog till några timmars eldande i "laxen" för att
inte risgrynsgröten ska kallna omgående.


I morgon gör vi en tur till Lund och köper vår julaftonsmat som ska bli ojulig, lyxig och god. Exakt hur den ska se ut får nog utbudet i saluhallens fiskdisk bestämma. Men att förrätten ska bestå av pata negra är helt klart!


God dag säger

Skogseva

måndag 21 december 2009

Gnäll

I dag tycker jag att vi gnäller lite grand.

Gnäll numero ett gäller det dagsaktuella problemet snöplogning. Varför är det så svårt att hålla ett löfte om att ploga "vår" lilla skogsväg? Den som har ett litet förargligt, och alltid när den är snöbelagd, glashalt lut upp mot den lite större skogsvägen. Gissa om det varit frustrerande de senaste dagarna att sitta inomhus med öron spetsade som nyvässade blyertspennor och lyssna efter snöplogen i akt och mening att påminna om "vår" väg, för att sedan när jag äntligen hörde den snabbt dra på mig mina stövlar, pulsa ut i snön och lagom se den stora maskinen försvinna bort bakom kröken. Och inte kom den tillbaka samma väg vilket var ett mysterium i sig. Nytt samtal till godskontoret i morse och nytt löfte om plogning. Vi får se hur det går. Det är tio år sedan löftet om plogning av lilla vägen gavs - det har inte fungerat en enda vinter hittills...




De tre vise männen har fått behövligt värmande kippor
på sina hjässor.


Gnäll numero två gäller ett vidrigt tv-program som visades i går i TV3. En hemsk person som heter Anna Anka, fullproppad av fördomar som hoppade ut ur hennes mun som ett strömhopp av grodor och med ett språk som jag inte ens kan tänka mig att en hamnsjåare använder sig av släpptes lös i det smaklösaste av julprogram. Fy skäms TV3 - tror ni verkligen att era tittare är så simpla och har så usel smak! Denna Anka ville, läste jag, bättra på det dåliga rykte hon genom sina konstiga uttalanden skaffade sig tidigare i höstas i ett annat tv-program. Förbättrat rykte? Icke! Jag tror helt enkelt att denna Anka icke kan uppföra sig och icke har någon inre stil - hon är helt enkelt en simpel person och ett strålande bevis på att pengar och stil inte alltid går hand i hand. Jag duschar obehaget av mig och förklarar härmed Anna Anka som persona non grata i detta hem.



En rödpiggig igelkott gömmer sig under snön.

Gnäll numero tre
tappade jag bort. Jag hade ju tre saker som jag var förtretad över men vad i all sin dar gällde gnäll numero tre? Man kan undra. Jag borde kanske gnälla över mitt dåliga minne...




Bersån i vinterskrud. Svårt att tänka sig att det någonsin
ska gå att sitta där med hallonsaft och kronans kaka.


Vad skulle ni själv vilja gnälla över kära läsare och vänner? Vem eller vad tycker ni är irriterande/olustig(t)/förödande för ert humör?




Pälsdonatorn Moses gnölade och gnällde sig till att få gå
med oss ut, sedan gnölade och gnällde han för att han fick
snö under fötterna!


Väntar på att käre maken ska komma hem från en smärre expedition till Vellinge. Matrumskaminens glas exploderade för några veckor sedan och ett nytt sådant behövs definitivt. Dessa kalla dagar förmår värmepumpen inte hålla "entröjstemperatur" här inne. Här är snarare "tretröjsochraggsockstemperatur". Brrr..


God middag önskar en (alltför) sval


Skogseva