Sensommar

Den ena fantastiska sensommardagen följer den andra. Solen värmer, fjärilarna svingar sig lojt mellan blommorna och bålgetingarna surrar över mitt huvud. Regnet faller snällt nattetid och håller gräsmattor och rabatter lagom fuktiga.



James Grieve mognar på trädet till sin vanliga oätlighet.
En vacker utsida döljer ett fult brunt inre - någon slags
röta?

Växtligheten dämpar sig, avstannar. Växterna går i frö, har kanske redan släppt sina frön, börjar gulna, göra sig beredda. Elefantgräset står med övre hälften frodigt grön och med en vissen, rasslande torr och brun nederdel.



I växthuset har apelsinpelargonen hämtat
sig efter en tillfällig nedgång och blommar
överdådigt igen. Jag undrar om jag kan
övervintra den...

Vinden susar i trädkronorna, far runt och irriterar, böjer gräs och bambu, knäcker skör klematis. Vinden blir flitigare och flitigare från år till år - viner, pustar och yr, inte bara vår och höst utan soliga och regniga sommardagar också. Eller så blåser den lika sällan eller ofta som förr, men är svårare att uthärda när man blir äldre. Svårare att uthärda när man ständigt har spröda växter och taniga trädstammars välbefinnande i tankarna...



En objuden gäst vid kökstrappan. Malvan klipps ner och
växer oförtrutet upp på nytt. Nu får den blomma färdigt,
sedan klipper jag igen. Vilket slitsamt liv du har, lilla malva.

Ytterligare en solig, blåsig dag väntar utanför. Kanske ska jag rycka ett ogräs eller två. Kanske ska jag klippa av några vissna blommor. Kanske planera för vad som ska växa här nästa sommar. Nästa sommar kommer ju snart...

God dag önskar


Skogseva