tisdag 28 september 2010

Slitets resultat

Piiprankeinvasionen är stoppad - temporärt i alla fall. Rabatten är djupgrävd och piprankans rötter, som mest såg ut som kråkbon av kvickrot, är bortrensade. Att pipranka kan bre ut sig på ett så ohämmat sätt hade jag ingen aning om. Hon som var så trög i starten... Kvarglömda bitar som tänker gro och bilda nya ettriga plantor kommer att mördas innan de ens hunnit tänka tanken...  

Det är så befriande att se en "ren" rabatt att jag nästan kan tänka mig att ha den så här brun och fin.



Tanken varade inte så länge! Nu är rabatten planterad med ormbunkar och ser ut så här:


Och på andra sidan trappan var det motsvarande lika rent och fint,


till för några timmar sedan. Nu såg det ut så här: 



Nu ska det hela kompletteras med något vitblommande och vackert.

Min personliga rådgivare och jag tänker så att det knakar...


God afton önskar

Skogseva

måndag 27 september 2010

Höstdimma


Tidig morgondimma med en fullkomligt stilla skog är nog det vackraste jag vet.

Med en lånad hund får man uppleva morgnar som man normalt kanske sover bort... 



Hunden är pigg oavsett om klockan är fem på morgonen eller sju.



Och om jag inte var pigg från början blev jag det av den sköna omgivningen.



Dessutom är dis och dimma bra för hyn. Påstås det i alla fall.



Att det är bra för själen är helt klart!



Tidskrävande men välgörande tidiga skogspromenader med lånehund.

Själ- och kroppsmotion.

God afton önskar

Skogseva

lördag 25 september 2010

Typiskt!


Två av de nyinköpta buxbomsplantorna är på plats.

Den svårforcerade åsenjorden visade sig från sin bästa och mest lättgrävda sida och två stora hål gjordes av mig på mindre än en timme. Nästan rekord! Visst grävde jag upp sten men de var alla i hanterbar storlek.



Två hål grävda, ett återstår...



Och det var visst här stenarna fanns... Ser ni konturerna av de två giganterna?

Jag slet och bände, men fick ge upp. Jag är stark, men skulle behöva två armar till att slita och dra med. Käre maken är handikappad av sin ischias och kan nätt och jämt förflytta sig över ett slätt golv.

Någon som har en stark man att låna ut?


God middag önskar

Skogseva

fredag 24 september 2010

En dag att göra om...

Prästgårdsmadammen och jag skulle i lugn och ro ut på vift tillsammans.

Hur kunde vi bara inbilla oss att en knapp dag skulle räcka till för att titta in på en plantskola som jag aldrig besökt tidigare och som visade sig vara den snyggaste av alla, strosa genom Sofieros slottspark från topp till tå, fika, prata prata prata, njuta och fotografera.

Dagen räckte inte riktigt...

Vi startade i Löddeköpinge Plantskola, som Madammen gärna ville visa. Jag som alltid har haft Flyinge som hovleverantör och trodde att det var den ultimata plantskolan föll i trance när jag kom innanför grindarna.
Så smakfullt!
Så välordnat!
Så vackert!
Jag drabbades av habegär. Ville ha gräs. Ville ha krukor. Ville ha buxbom. Men inte var det tänkt att jag skulle handla något... Madammen och jag hamnade framför fantastiska buxbomsplantor i storlek XXL. Priset var så lågt att jag inte vågar nämna det. Jag, som är fattig på buxbom, valde ut de tre absolut största och finaste. Så tunga med sina jordklumpar att vi två med möda lyckades baxa upp dem i en kärra och vidare in i bilen. Madammen, som är otroligt och överväldigande stormrik på buxbom, kände att det nog kunde finnas en hörna i hennes park där det behövs lite fler sådana och valde de tre näst finaste plantorna för senare hämtning och hemtransport.


I en av växtbäddarna stod tre Metasequoia glyptostroboides. Ett träd som käre maken och jag länge talat om att köpa, men i Flyinge har priserna icke varit så tilltalande. Här kostade ett träd som var ca två och en halv meter femhundra kronor. Femhundra kronor!
På bilden ovan får det utvalda trädet mitt namn på sig. För avhämtning när det har gått i ide = fällt barren.
Min lycka var total. Vilket trevligt ställe du tog med mig till, Madame!

Men min mage började hungerknorra...

Lite motvilligt packade vi in oss i bilen för transport till Sofiero.


Solen flödade även över Sofiero och den ljuvliga terrassen, en självklar fikaplats. Och en vackrare sådan kan man knappast tänka sig; patinerad stenläggning inramad av hundratals margueriter och doftande heliotrop. Det var tyst och lugnt. Bara Madammen och jag. Vindstilla. Underbart!


Och vi njöt denna höstdag.

Av utsikten.
Av solen.
Av samtalet.



Det var med ganska motvilliga steg vi lämnade vår lunchplats och traskade ner i ravinen. Men vi skulle ju hinna med så mycket. På vägen ner konstaterade vi att vi båda tillhör det lilla fåtal(?) som tycker att ravinen är vackrast när rhododendronen icke blommar! Ingen av oss gillar kombinationen av de ganska grälla färgerna. Avvikare? Säkert. 


Den obegripliga stensamlingen strax ovanför ravinen. Vacker? Njaaee..


Men knubbiga lejonet hade gärna fått följa med mig hem.


I den formella trädgården har buxbomskloten sin givna plats. Här har man tagit ut svängarna ordentligt och massplanterat. Mycket effektfullt. Buxbomen var mästerligt klippt - perfektare sfärer kan knappast finnas...



Perfekt klippta var också häckarna med sina fönster mot dahliarummet. Dahliorna hade passerat sitt riktiga flor, men det gör inte så mycket om man inte är dahliafantast. Möjligtvis kan jag tänka mig en liten vit..



Denna vithet var otroligt skön för ögat - ulleternell tillsammans med lavendel. Mot en mörkgrön häck! Planeringsdelen i hjärnan drog igång. Var kan man tänka sig...?


Men det första min planeringsdel måste klara ut är var den nya metasequoian ska få sin boplats. Den blir upp mot tjugo meter även om det tar sin lilla tid. Det gör inget, vårt träd är ju redan två och en halv! När det blir lite äldre blir stammen vackert fårad. Exemplaret ovan stod strax vid utgången. Som vi alltså passerar nu..

Tack för en ljuvligt dag Madame!


God middag önskar

Skogseva 

torsdag 23 september 2010

Tidig morgon

Morgonluften i går.

Höstluft.

Mild och fin men alldeles tydligt full av höst.



Lavendeln har ingen brådska. Den vet att den hinner med. Den är sen, men den hinner med.



När började rådhusvinet skifta färg? Förra gången jag tittade på den var den helgrön. Visst var det häromdagen... Nu lyser den i höstvarma färger mot den vita väggen. Och jag såg inte när starten skedde - som vanligt.



Nävrabattens grässtrån tecknade en silvergrå kaskad mot den morgonmörka häggen.

Och tänk att fortsättningen på den vackra höstmorgonen blev en lika vacker höstdag!

En ljuvlig skönhetsdag tillsammans med en själsfrände.

Men det är en annan historia.


God dag önskar

Skogseva

tisdag 21 september 2010

Flytt


'Jolly Bee' har flyttat hemifrån!

Nä...inte riktigt alla, men en stor del har flyttat till prästgårdsmadammens trädgård.

Något lite sorgligt men mest befriande - nästan som när ett tonårsbarn flyttar hemifrån och lämnar efter sig  efterlängtade ytor och rymd.

Möjligheter till något nytt.



Två rabatter att skapa något nytt i.

Något stramt?

Något grönt?

Något vitt?

En grön rabatt med vita stänk kanske?


God middag önskar

Skogseva

måndag 20 september 2010

Mordmisstänkt


Jag har alltid skrutit med våra katters relativa slöhet när det gäller småfågeljakt. Under de elva år vi bott på åsen har katterna i princip aldrig fångat någon fågel. Möss har burits hem i tiumf under högljutt och stolt jamande. Placerats utomhus framför våra fötter, på någon av trapporna om dörrarna varit stängda, eller på köksgolvet om dörrarna varit öppna. Allt för att glädja oss människor med små delikata presenter.
Aldrig att våra domesticerade finkatter skulle få för sig att äta upp något så äckligt som en mus! En mus leker man med tills döden infinner sig, alternativt skänker bort som present. Möss är icke mat för våra katter - tack och lov och så hoppas vi att det får förbli!

Men nu har något hänt på småfågelfronten...



Det började med en rödhake som en av katterna helt fräckt tog.
Häromdagen hittade jag grått dun. Förmodligen från en koltrast.

I går låg det nytt koltrastdun på uppfarten....



Har katterna återfått sina naturliga jaktinstinkter? Så otroligt trist i så fall.

Tre mördarmaskiner under vårt tak! Jag har mina misstankar om vem som är fågelmördare.

Den misstänkte har inte vit päls utan grå.

En tillbakadragen och tystlåten grå eminens...


God middag önskar

Skogseva


söndag 19 september 2010

Så går en dag...

Man gör sin medborgliga plikt.

Man tar en biltur i det skånska landskapet.


Man gör roligheter som att titta på tänkbara begravningsplatser.



Man tittar på möbelklassiker.


Röda, träfärgade..



..turkos..


..och repiga..



Sedan äter man födelsedagstårta.



Och vips har ytterligare en dag försvunnit och man är en dag närmare slutförvaringen!


God eftermiddag önskar

Skogseva


lördag 18 september 2010

'Meles meles'

Nu härjar höstens marodör i vår trädgård nattetid. Sätter mycket märkbara spår som jag ogillar svårt.
Käre(?) maken tycker inte att det spelar så stor roll! Tja, du käre make... Om den hinner böka upp så mycket under en natt så tar det inte många nätter innan hela trädgården är uppbökad. Då blir det å andra sidan inte så mycket gräsmatta kvar för dig att klippa!

Jodå, grävlingarna hör hemma här i skogen.
Jodå, de får visst finnas nära inpå oss.

MEN DE FÅR INTE BÖKA I VÅR GRÄSMATTA!



Det räcker så bra med allt annat elände som bökar och äter under gräsmatta och rabatter. Jag vägrar att acceptera att någon ävenså bökar och äter ovanpå gräsmatta och rabatter.


Nej, jag har inte alls samma 'ryckapåaxlarnaåteländet'- eller 'tjadetfårmanfinnasiginärmanboriskogen'-mentalitet som käre maken.
Att tycka att förstörelse inte gör något är för mig det samma som att tycka att allt mitt skapande, uppbyggande, grävande, planterande och underhållande av denna trädgård inte har, eller har haft, någon betydelse eller något värde!
Ett litet: "Det var trist", hade känts bra...



Jag vässar klorna och går till attack!

Inte mot maken utan mot grävlingen.

Fällan är gillrad!


God middag önskar

Skogseva

torsdag 16 september 2010

Kortlivat

I går morse såg jag en smäcker och välväxt liten blågrå svamp i gräsmattan. Morgonen var tidig och ljuset var för knappt. Det fick bli en eftermiddagsfotografering.

På eftermiddagen var svampen rutten, svart, ful. Det gjorde inte så mycket, det fanns en stor knopp bredvid. Bara att vänta till morgonen. Denna morgon. I dag.

I morse såg det som i går var en knopp ut så här:



Hur snabbt levnadsförlopp har du egentligen lilla svamp?

Ytterligare en knopp fanns på plats och den hårdbevakades.

Vid elvatiden var den fullt utslagen.



Raketsnabb svamp. Blixttillväxande.


Från födelse till död på ett dygn. Ett hektiskt liv där nere i vår gräsmatta.

Magisk mylla? Tillväxthormoner?

Svampen balanserar på sitt slanka elfenbensben.



Och vacker är den plisserade gråblå sammetshatten - men redan maläten!

Stackars lilla vackra, okända svamp, ditt liv är verkligen flyktigt.

Jag är så innerligt tacksam att mitt liv består av många dagar även om de flesta, vid det här laget, ligger bakom bakom mig


God kväll önskar

Skogseva

onsdag 15 september 2010

När man måste stiga upp tidigt


Klockan halv sju på morgonen är varken blommorna eller jag riktigt vakna.



Blomhuvudena slokar.

Det gör mitt också.


God morgon önskar

Skogseva

måndag 13 september 2010

Benskörhet


Den besvärliga Mrs Robert Brydon har jag öst galla över tidigare. Inte tyckt att hon varit särskilt snygg utan bara en besvärlig, skör och  krånglande klematisdam. Något år har jag ångrat mig och i stället tyckt att hon varit förtjusande, att hennes blå färg enbart varit trevlig i sin  ljusa obestämbarhet. Inte brytt mig om att det är ett ständigt pysslande och plåstrande med denna onaturligt bensköra dam.



Denna säsong, nämligen 2010, är damen i fråga enbart besvärlig. Bryter armar och ben av sig vid minsta lilla vindpust. Kräver kryckor, stödkorsett och mängder av lindor och bandage för att hålla sig upprätt.



Bäst blir damen i fråga när hon får bo i markplan. När hon liggande kan breda ut sina lemmar över jord och gräs. När hon själv kan hitta lämpliga buskar att stötta sig mot. Då tar hon för sig, damen. Blir stor och kaxig och inte det minsta spröd eller skör.

Systermadammen som jag i många år försökt få att hålla sig frisk och fin vid uppfartens fågelbärsträd med hjälp av stöd och total fastbindning får flytta ner på marken till våren.

Jag har tröttnat på att hålla sköra madammen bunden...


God kväll önskar

skogseva

söndag 12 september 2010

Så var det dags igen...

...för en tur över bron.


Vid Kongens Nytorv blommade en hel husvägg i gult, blått och rött. Iögonenfallande vackert.
Vem vattnar och hur vattnar man? 



Målet för trippen över bron var Bob Dylanutställningen "The Brazil Series" på Statens Museum for Kunst.


I Köpenhamn pågick ett lopp av något slag. En halvmara närmare bestämt. Tusentals människor sprang i ett långt lämmeltåg utan vare sig början eller slut. Mest verkade det som de sprang runt muséet. Vi hade vissa problem att ta oss till vårt mål. Alla vägar som ledde dit var avstängda. Under en halvtimme såg vi muséet i fjärran utan att lyckas nå det. Vi körde runt och vi körde runt. Till sist fick käre maken med sin ischias/diskbråck bita i det sura äpplet och parkera mycket längre från museiingången än vad som var riktigt hälsosamt för för honom...
Vi startade vår museivandring med att luncha. Ceasarsallad och öl. Och från stora hallen bredvid strömmande sköna toner från en stråkkvartett.



Bob Dyanutställningen kan jag icke visa foton från, fotografering var icke tillåten. En snabbrecension: Sådär! Inte helt oävet, men inte heller helt bra. Hans tavlor är ganska mörka och en aning dystra. Färgerna lite smutsiga och oklara. Personerna grovt skulpterade. Jag skulle inte vilja hänga någon av dem på mina egna väggar...



Denna tavla hade däremot gärna fått bo hos oss. Den tyske konstnären heter Georg Baselitz.
Och, nej... Jag har inte vänt bilden fel - den hängde så.



Emil Noldes unga kvinnor är målad 1947 - den tittade jag länge på.

Titta länge gjorde jag också på Tomás Saracenos stora verk "Biospheres", svävande transparenta klot i spindelvävslika upphängningar i en av de vackra hallarna.


Museibyggnaden är gammal och pampig med en tillbyggnad som är något av det arkitekturmässigt snyggaste jag vet. Mycket rymd, ljus, luft.
Strama linjer. Vita putsade väggar i ett skönt möte med varmrött tegel. Ovanligt lyckade och harmoniska stilmöten.


Och överraskande snyggt med svävande klot och svarta trådar som knöt samman det äldre och det nyare. Några av kloten hade små odlingar inuti. Med vatten!



Jag undrar om konstnären, likt en spindel, visste exakt hur trådarna skulle dras när utställningen arrangerades, eller om de hamnade där de hamnade av en stundens ingivelse. Oavsett vilket, gillade jag det jag såg.



En roliger utställare var Björn Nörgaard. Dessvärre var det icke tillåtet att fotografera men det är nästan värt att åka till Köpenhamn bara för att titta på hans lustifika figurer. Just denna (smygfotograferade) är inte representativ, alla övriga verk sprakade av färg, lust och humor.

Och sedan åkte vi hem...

God kväller önskar

Skogseva