Jordbruk, hattar och sardiner

Vi blev informerade härom kvällen. Om dåtid, nutid och framtid. I jordbruket alltså. Ett oss närliggande stort sådant, nämligen familjen Gyllenkroks. Med bildspel från hästdragen harv till Björnstorps gps-styrda skördetröskor. En sådan högteknologisk skördetröska behöver inga människohänder för att köra rätt och rakt - tvärtom. Fyra sådana monster efter varandra på fälten häromkring i skördetider, det är en i sanning "kostsam" syn. Utvecklingen skenar på och snart gör man allt i en körning: plöjer, harvar, gödslar och sår. Effektivt - och ljusår från ardennern med harv efter kan man tycka, men det är nog inte mer än sisådär 50, 60 år sedan man kunde se häst med redskap efter på fälten!



En bild på slottet som det såg ut någon gång på 1800-talet.
Lägg märke till de "urklippta" fönstren i träden i fonden.
"Urklippen" gjordes för att man skulle ha fri sikt in till
stora staden Lund.

Det halvtimmeslånga föredraget hölls av Nils Gyllenkrok och kaffe stod framdukat - i alltför liten mängd dock, man hade inte räknat med att ett föredrag om godsens historik och skötsel skulle locka så många, vilket det alltså gjorde. Eller... om det kanske var så att den utställning som visades upp i föredragslokalen kanske var det stora dragplåstret. En kvinna, ingift i släkten, titulerar sig konstnär och ställde ut sina alster, tavlor med hattmotiv.



Fulare utställningslokal kan man tänka sig.
Detta är det gamla stallet där arbetshästarna
bodde när de var lediga från sina sysslor.

Utställningen hette "Carolines hattar". "Gamla" friherrinnan, död sedan några år tillbaka, var galen i hattar och visade sig aldrig utan huvudbonad. Samtliga hennes hattar är sparade och var utställda på ett stort runt bord i stallet. Bordet var ordentligt larmat. Varför? Var det verkligen så åtråvärda föremål? Skulle någon kunna tänka sig att använda en av friherrinnans huvudbonader? Njaee.. Hattarna var mer roliga än eleganta.



Hattar i hundratal. En del snygga...

... andra säkert använda i mindre seriösa
sammanhang.

Och efter föredrag och "hattande" tittade vi på något väldigt prosaiskt, den nya halmpannan som förser många av Björnstorps "torpare" med värme. En stor koloss som slukar halmbalar som en hungrig tonåring slukar limpsmörgåsar med marmelad. Jag fotograferade, men vad säger bilden av en värmepanna egentligen...

Däremot var det ett sant nöje att fotografera
den underbara solnedgången. Himlen glödde
och kvällen var mild och stilla.

Kvällen avslutade vi med en (för oss) klassisk sardinsmörgås med ett glas öl till.

Sardinsmörgås
(God men inte nyttig)
Bred en skiva grovt bröd med majonnäs, så tjockt som ditt midjemått tillåter.

Lägg på en ask sardiner, (vi tycker det är gott när de är sönderdelade).

Droppa över så mycket tabasco som du klarar av.

Strössla grovt salt över.

ÄT!

God eftermiddag önskar


Skogseva