söndag 30 oktober 2011

Chrysantemum




Vi gick en promenad och såg en rörlig dovhjortsprick framför oss i lättdiset, långt där framme på vägen.




Vi betraktade dovhjorten och dovhjorten betraktade oss ett ögonblick innan den tröttnade på våra ögon.




Vid ett övergivet hus stod några lika övergivna vita blommor.




Vi betraktade de två små plantorna och plantorna betraktade oss.
Övergivna.
Oälskade.

Vi grävde resolut upp de två övergivna plantorna med en lika övergiven sax och bar hem dem i en trasig och övergiven spann.




Nu bor de övergivna i en rabatt här hos oss och fortsätter att vara vita och fina.
Att det är en Chrysantemum av något slag kan jag se, men vad kan det tänkas heta mer?
Ca 25 cm hög med dubbla blommor som är 3-4 cm i diameter.

Ja se det undrar skogseva.

tisdag 25 oktober 2011

Höstpromenad




I söndags gjorde vi denna hösts sista försök att med svampkorgen i handen och kaffetermosen i ryggsäcken få ihop så många trattisar att det skulle räcka till middagens svampsås.




En strålande vacker söndag i skogarna runt Snogeholmssjön. Som gjort för meditativt långsamvandrande med hjärna, näsa, ögon och öron vidöppna för alla färg-, form-, ljud- och doftintryck.






Storasyster som är på besök tvingades trots sin höjdrädsla upp i fågelskådartornet, som blev en vidunderligt vacker fikaplats.




Men när tornet invaderades av ett gäng barnfamiljer svalde vi sista biten ostmacka och klättrade ner. Storasyster trodde inte att tornet skulle hålla för så många...





Skogen var full av träd...




..men inte av svamp!

Det lilla fåtal vi såg var av för oss okänt fabrikat och fick stå kvar åt de som är duktigare mykologer än vi.




En av de små skogsvägarna var avspärrad med en gladröd kätting. Det vore väl en trevligt anarkistisk tanke; att gå ut i skogen med målarfärg i olika kulörer och sätta färg på alla fula avspärrningar som finns!




Och så var vi tillbaka vid utgångspunkten med lika tom korg som när vi kom.




Det blev ändå en jättegod svampsås till söndagsmiddagen.
Det fanns nämligen alldeles utmärkta trattisar att köpa i vår butik!


God dag säger

skogseva 

fredag 21 oktober 2011

Bilden



Älskar svartfåglar - har det undgått er?

Vi lider brist på alla sådana i vår skog utom korparna, de bästa av alla svarta, svårfångade, stora ooch vackra. Flyger alltid högt, högt över grantopparna. Ouppnåeliga för kameran.

Måste, trots förkylningen, iväg till Lund och tvingade maken att stanna till vid en liten grässtump där några råkor struttade omkring, framtunga av sina näbbar.
Råkorna ville icke samarbeta, utan flyttade sig längre och längre bort från mig och kameran. Ville så gärna fånga en i flykten men kameran var lika ovillig till samarbete som råkorna. "Knappen" lät sig i dag inte mutas till stordåd. Råkorna for hit och dit som svarta sotflagor i luften och jag hann inte följa dem med kameran i deras oberäkneliga rörelser.

En råka landade med vinden i ryggen en bit bort.
Nu skulle jag ta BILDEN!

Som sagt... pippin hade vinden i ryggen. Kamerainställningarna var helt fel. Avståndet var lite för stort.
Men för sjutton!
Ni har säkert också tagit en bild, som av en eller annan anlednng blivit lite skrattretande, någon gång i ert liv!





God natt säger

skogseva

tisdag 18 oktober 2011

Molndag och molldag


Regnigt och blåsigt.






Förkyld och hostig.



God eftermiddag kraxar

skogseva


lördag 15 oktober 2011

Nu är vi rustade


Som varenda en av er har noterat (och skrivit om) har den första nattfrosten attackerat våra sydliga trädgårdar.
Det spelar ingen roll att solen skiner så lent om dagarna, vintern nalkas obamhärtigt.




För att få lite extra värmetillskott under kommande vinter åkte vi iväg till vår vedleverantör som har den goda smaken att sälja alldeles torr ved.




Medan släpkärran lastades testade jag en funktion i kameran som jag inte vågat mig på tidigare. Fältet framför 'vedgården' användes som start- och landningsbana av en hop måsar och med hjälp av 'löparnisse'symbolen i kameran lyckades jag faktiskt fånga dem i flykten.




En timme senare stod vi hemma i carporten och lastade av tre och en halv kubikmeter prima bok- och björkved.
Kom an vinter! Vi är beredda!




Men... den får gärna dröja.
Det finns fortfarande så mycket som blommar i trädgården.
Sedumen klarar sig säkert, men hur går det med luktärter, echinacea, femtunga..
 



..och hur går det med rosenskäran i grönsakslandet? Den som kom som en presentpåse och som på grund av sin färg fick sin plats dit inte ögat når i första taget. Den som började blomma när jag hade gett upp hoppet. Den som blev två meter hög och egentligen är alldeles omöjlig i sitt växtsätt. Den som är så hopplöst rosa men som är ganska oemotståndlig när solen lyser på den.
Ska den dö nu när den blommar som finast?




God afton säger

skogseva

torsdag 13 oktober 2011

Halvrunt i lervällingen



Höstens sista lilla projekt hade jag tänkt både påbörja och slutföra under tisdagen.
Det började inte så bra...




Men efter en timme såg det ut så här...




Marken var som ett gungfly efter störtskuren men projektet skulle genomföras. Punkt slut.
Stora nävrabatten fick i augusti sin stenkant och stenarna som blev över skulle räcka precis till att rama in pionrabatten som ligger invid huset.




Till pionrabatten flyttade jag för ett tag sedan ett gäng nepetaplantor och dels behöver dom något att vila hakan mot och dels behöver käre maken se var gränsen går, så att han inte nackar de små liven när han klipper gräset.
OM det över huvud taget blir något gräs att klippa efter mitt härjande i den lervälling som blev efter regnet!




Det blev ganska mycket trampande fram och tillbaka; ytterligare en gräsremsa skulle grävas bort, stenar bäras fram och sand rullas på plats och till slut fanns det inte mycket gräs kvar framför rabatten. Det hade drunknat i leran!

Men efter några timmar var arbetet klart och i dag när det har torkat upp lite ser det ut så här:




Ett halvcirkelkomplement till nävrabattens cirkel.




God dag säger

skogseva

söndag 9 oktober 2011

Nu far vi igen - Sanus per aquam!

Nu kommer denna säsongs sista utflyktsrapport och den har inte det minsta med trädgård att göra. Nästan totalt befriad från växter, jord och blommor. Är mer ägnad åt kropp och själ, och det är väl inte illa det heller...

Vi vänder näsan mot Köpenhamn och startar på Kunstindustrimuséet som har bytt namn och numera heter Designmuseum. Om ni inte har varit där och om ni är boende i Skåne rekommenderar jag verkligen ett besök. Här har man samlat konsthantverk från många århundraden, så jag tror att här finns något för alla smaker.
Och som vanligt passar det vår smak att starta i caféet!




Efter en liten osttallrik, gott bröd (egentligen aja-baja när man LCHF-ar!) och öl startar vi vandringen genom museisalarna med sina skiftande innehåll. De turistande japanerna lämnar vi kvar i caféet.

I ett hörn i muséet står Tomas Tranströmer och begrundar det där med att helt plösligt vara nobelpristagare. Eller är det kanske en helt annan man som står där i en förstenad pose...




En del av muséet innehåller lustifikationer som kineserier, hundratals japanska svärdsutsmyckningar och annat som vi tittar lite förstrött på.
Gammalt kinesiskt porslin, vackra glasföremål och gamla intarsiarika skåp, som väger sisådär tusen kilo och förmodligen kräver förstärkta golv, är roligare.
En meterhög vit tupp skulle man väl kunna ställa någonstans i ett hörn i trädgården.




Men ännu roligare blir det när vi närmar oss vår egen, eller kanske våra föräldrars, tids design. 
Kvinnan som en gång bar denna klänning måste ha skapat rubriker. Undra på det! Klänningen är häftig, men fick inte den stackars människan nackspärr av det tunga halsbandet!




Och här har vi en stilig, något moderniserad, klut. När jag var barn hade mödrar och tanter något liknande knutet runt håret när det var dags för fredagsstädning, eller när mattorna skulle bäras ut för att piskas. Och det skulle göras ett par gånger om året, annars var man en lortmaja.




Sisådär nu är vi klara med det "kulturella" så nu är det dags för "Sanus per aquam" = "sundhet genom vatten" = SPA !
Vi har alltså beslutat oss för en kort lyxsemester på Skodsborg kurhotell och spa, norr om Köpenhamn. Vi har aldrig någonsin besökt ett spa.

Intressant!

Byggnaderna är många och vita. Tillbyggnaderna åtskilliga. Korridorerna oändliga. Gräsmattorna oklanderliga. Allt är fräscht och fint utom en hovmästare som luktade cigarettrök! Fy dig hovmästare!




Rummets inredning har en tilltalande varm honungsfärg.




När vi tittar ut genom fönstret ser vi några enkla vita fiskarhyddor och lite vatten. Jag förmodar att det är Öresund...




Vi dricker var sin 'latte' i baren (man uppmanas att dricka mycket under sin visteles här - men man kanske inte menade latte och vin!)
Efter kaffet måste vi hitta på något och eftersom vi är på ett spa finns det en mängd olika behandlingar att välja mellan. Det är lite sent på dagen så vi får ta vad som bjuds.
En halvtimme senare sitter vi i ett tjusigt rum och väntar på att bli ekologiskt masserade!
Maken blir hämtad först. En ung kvinna pratar vänligt med honom medan hon föser iväg honom till behandlingsrummet. Vad tänker hon göra med honom?
Efter ytterligare en halv minut dyker en ung och mycket vacker Adonis upp och presenterar sig som min massör.
Jag måste erkänna att jag blir lätt förvirrad och undrar om de inte hade blandat ihop oss. Maken och mig alltså. Är det inte så att män masserar män och kvinnor masserar kvinnor - undrar jag i min okunskap? Nej, så är det icke! Men om jag känner mig obekväm med en manlig massör tror Adonis att han kan hitta en av ett kön som känns mer acceptabelt för mig. Kvinnligt kön, antar jag så här i efterhand.
Min hjärna delar för bråkdelen av en sekund upp sig i två oliktänkande delar. Den ena undrar om denne vackre Adonis verkligen ska få smeta in min nakna kropp med väldoftande oljor, den andra halvan tycker att den första är löjlig och övertalar den första att vi (hela kroppen alltså) ska följa med Adonis. 




Det beslutet ångrar varken vänster eller höger hjärnhalva. Och definitivt icke min kropp! Det var alldeles otroligt skönt! (När jag väl kunde koppla bort att det var Adonis händer som for fram över både min fram-och baksida!)

Käre maken och jag är alltså båda två väldigt välmasserade och välinoljade när vi sätter oss till bords i matsalen vid åttatiden. Marschaller brinner utanför matsalsfönstren och kockarna arbetar elegant inför öppen ridå med vår supé som består av..  




..till förrätt en makalöst god stekt getost med tomatmarmelad och stekta hasselnötter..


 


 ..och till huvudrätt ett perfekt stekt andbröst med tillbehör och en otroligt smakrik sås i små, små klickar. För små klickar av en så god sås. Den ber vi att få extra av. Mycket extra av...




Vi avslutar middagen och dagen med en liten kaffe i baren.
Sedan sover vi. Eftersom vi inte är hemma i vår egen säng sover vi lite sisådär. Duntäcket och jag  kommer inte riktigt överens. Kuddarna och jag kommer definitivt inte överens.




När vi ett fåtal timmar senare lite lätt outsövda tittar ut är det snarare ett Harmagedon än ett fredligt Öresund som syns nedanför fönstret.




Men när vi ätit stor frukost och packat ihop våra pinaler lyser solen över oss och över kurhotellets alla blompottor med blyblommor.. 




..och vackra mörkblommande hortensior.




Nu åker vi in till Köpenhamn och strosar runt lite utan något särskilt mål.
Tittar på Tage Andersens butik från utsidan. Ingen av oss känner någon större lust att gå in där. Faktiskt inte.
Vi går på Illum istället. Sniffar på luktegott. Drar lite i kläderna.
Drar lite extra i en randig, härligt tunn tröja hos Filippa K. Varför fastnar jag alltid för ränder?
Den randiga får följa med hem till skogen i Sverige.




Käre maken är tapper och härdar snällt ut, men till sist orkar inte heller jag med fler butiker, tröjor, väskor eller luktegott. Vi slår oss ner med en sista latte för att vila trötta fötter. Att gå runt på varma varuhus är minsann ingen sinekur. Ganska långt från friska luften i skogen.
Nu längtar vi hem!

På väg mot bilen passerar vi en liten antipälsdemonstration. Flickorna morrar oavbrutet som små tigrar eller pantrar och trampar med sina ovant bara tassar den stygga asfalten. I kväll måste nog två köpenhamnsflickor plåstra om sina blödande fötter, och dricka honungsvatten för att återfå sina röster...




Det sista roliga vi ser i Köpenhamn är denna gröna vägg vägg i vägg (kul va!) med parkeringshuset. Rådhus- eller vildvin och någon klematis. Fint ända upp till tio meters höjd!




Och nu har vi återgått till vårt vanliga skogsliv med grävning, flyttning av plantor och gräsklippning.
Och det är minsann inte dumt det heller,

tycker skogseva


tisdag 4 oktober 2011

Nu far vi!


Och så gjorde vi då en av sommaren sista utflykter. Inte sista, det vet jag nu, men i alla fall näst sista.

Jag tänker inte pina er med långa beskrivningar, så håll i er så gör vi en snabbresumé.

I strålande solsken åkte vi till ett ställe som alla skåningar, utom just käre maken och jag, varit på..




..nämligen Mandelmanns trädgård på Österlen.

Jag har aldrig någonsin sett sådana hav av jätteverbenor som de som växte utanför Mandelmannens ena växthus.




Ocfh aldrig någonsin sett en så djup färg på en Heliotrop som hos den som stod i en av Mandelmannens blomstersängar.




Man kan säkert tycka väldigt mycket och väldigt olika om detta ställe, men visst var det lite charmigt bohemslarv över det hela. Lite ogräs här och där. Ärligt talat... ganska mycket ogräs både här och där..
Och går Mandelmannen alltid omkring och är så där visslande glad?




Mandelmannskvinnan gjorde goda smörgåsar med någon slags syrad ävja på. Hembakat bröd. Naturligtvis!




Utsikten  från vårt smörgåsbord..




..var inte så tokig. Dunsvansgräset vajade silvrigt i den nästan obefintliga vinden.




Medan vi åt lyssnade vi på det sköna ljudet från grymtade grisar.
Familjegrisarna gyttjebadade och hade det bra i solskenet. Tre feta och fina linderödssvin som säkert kommer att bli till goda julskinkor. Och korvar. Och syltor.




Vi handlade vansinnigt goda tomater av alla de slag av Mandelmannen själv.
Och svartkål.
Och vattenkrasse.
Och kålrabbi.




Men vi kunde ju inte stanna hela dagen hos den där visslande Mandelmannen. Vi måste ju till Kivik också. Och gå en sväng i Ulriksdals plantskola.
Vi strosade och tittade och bedårades av alla fina små lönnar som glödde i eftermiddagssolen. Bara käre maken, jag och ägaren till plantskolan där. Diskuterade Hemlock som jag så gärna vill ha. En sådan fanns minsann i den privata trädgården, som vi fick en liten visning av. Jätteroligt!

Kaffesugna.
Vi lyckades krångla oss förbi den skånska folkvandringen, som hade äppletavlan som mål, och hittade ett litet fik med bedårande saker bakom glas.
Nu tvingades vi välja.

Mellan denna lilla godsaken..




..och denna säkert lika läckra sak..




..men föll till slut för var sin mandelbrioche.
Det gjorde vi rätt i!





Och medan vi mumsade och sörplade i oss av det goda värmde solen som om det vore sommar. 
Det var tur att det stod en ful röd snökäpp mitt i vårt synfält annars hade stunden nästan blivit för idyllisk och perfekt!




Hur hamnade vi här vid denna gräsmattetext?
Vid ett gods om vars existens vi inte kände till.




Södra Björstorps gods vid sidan om allfarvägen.




Märklig sextonkantig byggnad med för oss okänd utställningslokal i ett gammalt vackert bryggeri.




Mattias Klum ställde ut ett antal fotografier i den vackra lokalen.
Vi tittade lite på bilderna.
Vi tittade lite mer på lokalen.
Lokalen imponerade mer än fotona!





Men när vi tittat färdigt på foton och lokal var dagen nästan slut.

Vi åkte hem och planterade den Acer palmatum 'Seiun kaku', som jag fallit pladask för i plantskolan på Ulriksdal och som därför numera bor hos oss på trädgårdens baksida.
Käre maken kan stå och njuta av den rödglödgade synen genom köksfönstret när han står och hackar lök till middagen!




God afton säger

skogseva