Dödsdom och sensommarfägring

Vad tror ni händer nu när dödsdomen har fallit över "rosrunningen". Jo, rosorna försöker låtsas att de är friska och sunda och sätter igång med en andra blomning, som är riktigt imponerande. Men mig lurar de inte. Jag ser nog att bladen är fula och sjuka, även om rosorna försöker komma med nya, ännu så länge friska, skott. Mitt beslut står fast - dekapitering, uppgrävning och bränning på bål gäller fortfarande.



Hon försöker lura mig, New Dawn, och är förföriskt rosig
om kinderna...



..liksom Albertine, som blommar frejdigt på sitt lite tufsiga
sätt. Sju stora klätterrosor ska slaktas och köras bort. Efter
sex år med rosor som inte vill som jag, är mitt tålamod
definitivt slut.



I kryddlådorna blommade en ensam salviablomma,




och ett par senkomna gräslöksblommor.

Växthuset städades i söndags och lilla kaminen bars in av maken, eldningssäsongen har inletts! Vår lilla "Laxen" ger duktigt med värme - tre vedklampar räcker för att hålla temperaturen på en lagom nivå under en middag. Den sprider inte bara värme, den sprider välbefinnande också. Det är en alldeles speciell känsla att sitta i ett glashus med en stillsamt brinnande brasa i en kamin... Som käre maken sa: vi är nog ganska ensamma om att ha en kamin i ett tio kvadratmeter stort (eller litet) växthus.



Det är precis lika mysigt som det ser ut.

Denna dag tillbringar jag i Helsingborg med långpromenad och lunch med äldsta dottern och i morgon ska jag köra till Sofiero och se utställning om Karin Larsson på Sundborn. Sedan - marsch hem till körövningen på kvällen. Livet som pensionär är hektiskt, MEN väldigt, väldigt trevligt!

God dag önskar


Skogseva