måndag 31 januari 2011

Fågelskrällen


Jag älskar verkligen "svartfåglar". Koltrastar, kajor, råkor, kråkor och inte minst storfavoriten - den skygga och svårfotograferade korpen.
Jag blir överlycklig när koltrastarna provianterar hos oss och fotograferar och fotograferar genom köksfönstret. Vill så gärna få till en bra bild. En knivskarp fågel i en intressant position. Gärna en vinge i rörelse som ger liv åt bilden - vilken lycka!
Jo pyttsan!



Allt det där kan jag glömma. Åtminstone för stunden. Åtminstone någon vecka framöver. Kanske för alltid.
Det finns inget mer samarbetsovilligt än en fågel! Sitter aldrig där jag vill att den ska sitta. Och om den placerar sig på rätt gren sitter den bara så länge att jag precis hinner fokusera på den - då flyttar den till marken där ljusförhållandena är helt annorlunda och alltså inte stämmer med mina kamerainställningar.
Det hela påminner väldigt mycket om julaftonens 'Kalle Ankas fotografiska expedition'.




Men allt det där spelar ingen roll just nu när min kamera är obotligt sjuk. Den bryr sig inte längre om vilka inställningar jag vill använda mig av. Den lever ett eget liv. Den har dessuotm drabbats av Parkinson och darrar ständigt.
Jag ger upp.
Jag MÅSTE köpa en ny kamera.

God afton önskar

Skogseva


söndag 30 januari 2011

Buffé


Trist när man på inköpslistan till matkalaset glömmer bort att skriva upp "garnering".Då blir det salladsblad för hela slanten. Salladsblad på köttet. Salladsblad i Waldorfsalladen.
Enformigt och fantasilöst.



Men det var gott!
Tuppbröst, en bit karré, rostbiff.
Några bitar ost.




God afton önskar

Skogseva

fredag 28 januari 2011

Kameraelände

I kylen står en mängd "Eissplittertorte" i bakelseformat.
Vad är det för glädje med det...



När jag skulle fotografera dem ville inte kameran vara med längre.
Den vägrar att fokusera på nära håll. Lägger fokus långt bak i bilden.
Och .. jodå! Garantitiden för kameran är passerad.Såklart!
För ett tag sedan dog min dator och nu kameran. Bara dyra saker!

Jag undrar vad elände nummer tre kommer att bli. Och vad det kommer att kosta...

God kväll säger

Skogseva


torsdag 27 januari 2011

Avståndstagande



Man hittar inte alltid bra fotomotiv.
Det är inte ens säkert att man hittar någorlunda bra fotomotiv. Trots man vandrar flera timmar i skogen med väninnan från prästgården.
På slingriga vägar.
På kuperade vägar.
Men framförallt på människotomma vägar.

Trots att vi talade med små bokstäver under vandringen så ville rådjuret inte komma närmare de fotograferande damerna än så här.



Och korpen, som satt stilla på sin gren och fåfängt försökte kalla till sig sin partner, valde att göra det på betryggande avstånd från oss.



Solen brydde sig däremot inte ett dugg om vi var nära eller fjärran. Om vi var ute på skogsvägarna och travade eller ocm vi var hemma och kokte kålsoppa.
Den höll sig på sitt vanliga avstånd, lyste lite kallt över oss och gick ned precis som den skulle - 16.30!




God afton önskar

Skogseva

tisdag 25 januari 2011

Vitamin D

I dag drabbades jag av något sällsynt.

Jag fick en släng av energi! (Kan det bero på att jag äter D-vitaminer?)

Bar in stora säcken med planteringsjord och startade med att plantera sticklingarna av Euphorbia 'Diamond Frost' som skaffat sig fina rötter i vaserna i köksfönstret. Kan kanske bli någorlunda stora plantor till försommaren då de ska få sina sommarplatser i krukor i och vid växthuset.



Moderplantan står ju inne i en fönsterkarm där den nätt och jämt hankar sig fram - men blommar gör den hela tiden!




Efter Euphorbian skolade jag om mina Margueriter. Arton plantor blev till tolv. Några var illa åtgångna av bladlöss och några hade bara beslutat sig för att dö. Vila i frid små plantor!
De som blev kvar är kraftiga, men eftersom jag har knipsat av alla knoppar efterhand som de visat sig ser plantorna lite skumma ut i topparna, lite grand som om de inte har lust att växa mer...
Jag hoppas att de kommer på bättre tankar.



Söderhavsljuset, Plectranthus forsteri 'Marginatus', tog jag på prästgårdsmadammens inrådan också sticklingar av i höstas. De har vuxit till sig och klarat sig bra, nu fick de en storlek större krukor att spreta ut sina rötter i. På söderhavsljuset går förvisso icke några bladslöss - doften är intensiv och antingen tycker man den är besvärande (en person i en plantskola kallade den "vidrig"!) eller, som jag, aromatisk och trevlig. Söderhavsljuset har sin givna plats i stora krukor eller urnor utomhus. I år tänker jag samplantera den med något annat - vad vet jag inte ännu. Den är superkänslig för kyla så risken för nattfrost måste definitivt vara över innan den sätts ut. En av plantorna ska stå vid ingången till växthuset så att jag kan klappa på den när jag passerar och få den att sprida sin väldoft.
Eller odör för den som tycker så... 




Efter all plantering var jag tvungen att sanera. Jord och växtdelar låg överallt. Tvätta, torka, bära ut skräp i stora mängder. Dammsuga. Jag fick dessutom agera rörmokare eftersom det var stopp i ett avlopp. Hade dessutom en liten fundering på om jag skulle ta fram maskinen och tyget som legat länge och väntat, och sy de där överdragen till stolsdynorna och kökssoffan.

Det stannade vid en tanke...


God afton önskar

Skogseva

söndag 23 januari 2011

Ordning och reda

Nu ska här dokumenteras!

Ett ständigt dåligt samvete har varit och är alla namnlappar från inköpta träd, buskar och plantor som jag bara har slängt ner i en plastficka. Hullerombuller.
I tio år!
Slarvmaja!



Illsvårt när jag i minnet letat efter ett växtnamn och varit tvungen att gräva i den alltmer buktande plastfickan bland hundratals små eller större lappar..




Många gånger har jag grävt i plastfickan med jordiga trädgårdshandskar det har satt sina spår i pärm och på lapparna... Jodå, en pärm gjordes strax efter vår inflyttning för elva år sedan. Med en, säger en, plastficka som har fått ta hand namnlappar från elva års trädgårdsinköp



Diverse växtnoteringar som kastats ned på papper vid några planeringstillfälle finns i röran. Lustiga saker som jag inte skulle kunna tänka mig att plantera i dag. Kejsarträd? Varför funderade vi på ett kejsarträd?



 Miscanthus giganteum planterades däremot och är stort och präktigt vid det här laget.
På bilden sticker elefantgräset upp ur sin omgivande krans av daggkåpa.



Nåväl... Nu skall det bli ordning och reda på alla lappar och noteringar. Käre maken gjorde en skiss över trädgården och jag fixade till en mall över viktigaste växtinformationen.



Ett färdigt blad! 



Alla växtlappar är förvisso inte så här informativa i sig själv. Det blir till att leta i minnet efter inköpsställen och årtal. Och hjärnan har ju hunnit åldras elva år - med allt vad det innebär.
 Men var växterna är planterade vet jag i alla fall!

Kanske...

God middag önskar

Skogseva

lördag 22 januari 2011

Också ett slags tecken


Två dagar med ett distäcke över åsen. Inte heltäckande utan mer som ett tunt muslinfilter mellan betraktare och omgivning.



Diset har svept in växtligheten i ett nytt och krispigt lager av rimfrost. 



Vackert, visst! Och våren gör som den brukar, tar två steg framåt och ett steg bakåt. En långsam med obeveklig slow-fox.



Vid vägkanten växer ett bestånd vresrosor. Några frusna nypon är den enda färgklicken i allt det grå och bruna. Om några månader slår de första bladen ut, då ruttnar färglicken definitivt bort. Borde tagits om hand i höstas och blivit till nyponsoppa - då hade rosen inte blommat förgäves!



Vid vägkanten hittar jag en sten. Den ligger där på marken framtöad ur en driva snö.
Vad betyder bokstäverna? Vem har gjort sig besväret att skriva obegripliga snirkligheter på en sten? Och varför står S-et på näsan som vore det onyktert? Eller är det kanske inte ett S utan ett tildetecken? 
Jag kan inte tyda rebusen. Jag begriper ingenting...



Eftersom jag ingenting begriper fortsätter jag hemåt.
Passerar den frusna omgivningen.
Det kalla biter i min näsa.




Trots kylan känns det hoppfullt på något sätt.

Det är någonting med ljuset...


God afton önskar

Skogseva

fredag 21 januari 2011

Silvermånen

Dags att vattna övervintrarna i källaren igen.
I dag var julrosen fullkomligt översållad av ljuvligt vita blommor. Jag tror att det i krukan fanns åtminstone femton stänglar med vardera tre, fyra blommor på. Ett oförsvarbart skönhetsslöseri där nere i den trista källaren! Jag högg raskt av fem stjälkar som fick följa med upp i huset.



Det kan inte finnas ens en orkidé som är vackrare än Helleborus 'Silver Moon'. Men hon är en ömtålig skönhet som alltså inte vill ha det kallare än minus 5 grader, därav vinterförvaringen i källaren.



Prästgårdsmadame - hade du en aning om att din gåva skulle fungera som storproducent av snittblommor till mitt bord?



I en liten vas i köksfönstret står fortfarande några små fräscha blommor som jag plockade vid förra vattningstillfället, den 7 januari!  När en snittblomma är så långlivad känns det inte som blommord precis.

Och dessutom överraskade Silvermånen oss i fjol med blommor mitt i sommaren, så det verkar inte som hon tar illa upp, eller mår dåligt av att jag plockar stora buketter av hennes blommor.
Jag tror faktiskt att hon är stolt över att få hedersplatsen på bordet.


God afton önskar

Skogseva




onsdag 19 januari 2011

Vårljud


Varhelst man går i skogen låter det så här:



Skakig bild (inget stativ) men trevligt ljud.

Vårljud!

Men ny kyla väntar visst bak hörnet...


God kväll säger

Skogseva

tisdag 18 januari 2011

Någon slags vår?


Det droppar. Forsar. Kvillrar. Smältvattnet i skogen får inte plats. Diken och fåror räcker inte till. Vintervatten svämmar över alla bräddar.

Det lilla bäckflödet som såg ut så här i lördags,



ser ut så här i dag.



Rinner sedan översvämmat vidare i sin otillräckliga bäckfåra, brer ut sig ytterligare och vips - så har vi ett nytt innanhav nedanför fårhagen!



Och i skogen börjar snön försvinna runt trädstammarna.
Och runt stenarna.
Och runt stubbarna.



Plusgraderna har trollat fram en snöfri remsa mitt på skogsvägen. Trygg och halkfri att trampa på. Närkontakt med grus och jord.



Närkontakt med våren?


God dag önskar

Skogseva

söndag 16 januari 2011

Borta!


Vi åkte iväg en bit för att leta efter en skog som inte längre finns.



En vacker skog som genomkorsas av böljande skogsvägar.



Här finns höjder och sänkor, sankmarker och mossiga stenar i en skog som är obrutet oändlig.
 


Skogsvägarna slingrar sig genom stråk av ljus bokskog och genom strama, mörkgröna granpartier.
Fel tempus!
Vägarna slingrar sig inte längre genom något mörkgrönt. Skogen är inte längre obruten.
Det mörkgröna är slaktat.
Slaktat och styckat.
Styckningsdelarna låg prydligt travade i många och gigantiska travar.
Vi hade hittat skogen som inte längre finns!



I somras angreps granskogen av sköldlöss. Den blev så svårt skadad att avverkning av stora delar av granbeståndet var nödvändig.

En liten lus kan fälla en stor gran....




Det finns sjukdomar på ask, kastanj, alm, gran och tall.
När tänker något elakt slå till mot bok och björk.
Hur kommer våra skogar och trädgårdar att se ut om hundra år, undrar

Skogseva


lördag 15 januari 2011

Mitt, mitt, mitt!

Det har väl knappast undgått någon som läser bloggen att jag älskar "min" skog. "Min" skog är den skog som omger vårt hus och som sträcker sig tillräckligt långt åt söder, norr, öst och väst för att jag under mina vandringar ska slippa komma i närheten av någon bebyggelse.
(Från och med nu använder jag inte sitationstecken runt mitt och min - då sliter jag ut dem!)



En skog som jag, om jag har tur, kan vandra i många timmar utan att träffa på något annat än hjortar och rådjur. Varelser som har lika stort behov av att få vara i fred och strosa ostörda som jag har. Jag (förutom djuren) har ensamrätt på min skog och blir störd när det dyker upp något mänskligt! I bilden ovan har ett par inkräktare just försvunnit till vänster i diset. Ni som oinviterade trampar på mina stigar: Varför talar ni med så stora bokstäver när ni är ute i naturen?



I min skog ska man inte konversera.
Inte tala om njurproblem eller tysklandsresor.
Man ska titta och man ska lyssna.



Om man inte tittar och om man inte lyssnar gör man inte träden och marken, det som växer och det som har multnat, det som ska komma och det som har varit och luften som sveper runt alltsammans, rättvisa.
Då kan man nöja sig med stadsgatorna.
Där kan man diskutera sjukdomar, kakrecept och resmål!



I min skog ska man vara andäktig - så lämna den åt mig!
Och eventuellt åt någon likasinnad...





God kväll önskar

Skogseva


fredag 14 januari 2011

Tecken


En tur in till Lund i gråvädret.

Plusgrader.

Dagen har ökat trettiofem minuter.

Talgoxen vårsjöng i staden.




I går såg jag blivande krokusar vid en husvägg i byn.

Dendärnivetsomvilängtarefter kommer nog så småningom!


God afton önskar

Skogseva

onsdag 12 januari 2011

Brutus i Kommendanthuset


Jag avundas alla er som ännu inte har sett Brutus Östlings fotoutställning på Kommendanthuset i Malmö.

Ni har en bildupplevelse att se fram mot.



Eva i prästgården och jag åkte in till Malmö i går i rusket. Brutus lockade.
I alla fall Brutus fotokonst!

Vi tittade och tittade. Lät oss begeistras. Jämförde intryck. Den mer fotokunniga av oss (inte jag alltså!) undrade över kamerainställningar. Vi diskuterade tillvägagångssätt.

Vi förfördes!



Efter en och en halv timme behövde jag mat och båda muséets matställen var stängda - stackars vi hungrande besökare. Malmö en gråtrist tisdag med snålblåst, snöhögar och slask inbjuder inte precis till långa  fotvandringar i jakt på föda!
Vi vandrade in mot gamla väster.

Ett fult fikaställe med trist inredning..


.. och med sådan här 'konst' på väggarna..


..serverade riktigt snygga och goda leverpastejsmörgåsar.
Klart godkända.


Ni trodde väl inte att vi var färdiga med Brutus!


Så klart inte.

Vi strosade runt och tittade en gång till. Hittade nya detaljer. Vi valde favoriter. Vi till och med kritiserade.
En kvart efter stängningsdags började personalen dammsuga.

Då vinkade vi adjö till Brutus...

God middag önskar

Skogseva