Länge har vi längtat efter vattenplask. En vattenspegel. En aldrig så liten damm någonstans på detta ställe som faktiskt heter just Dammen.
Men det är ju så besvärligt. Dammdukar och elände. Gräva i någon konstifik form. Gräva över huvud taget. I åsen som består av 99 procent sten...
Men så hittade vi ett stort plastkar, 60 centimeter djupt och 110 centimeter i diameter, stort nog att rymma både några fiskar och en liten fontän. Och platsen... ja den var given från början. Miscanthusen skulle få bilda fond och bidra med lite höjd i rabatten som var tänkt att omgärda dammen.
Käre maken svålade av gräset och detta gjordes innan de stora regnen hade börjat falla. Ett slitigt och knallhårt arbete även om ytan inte var så stor. Sedan vidtog mitt grävningsarbet och här har jag spettat fram och baxat upp de första stenarna.
När jag kommit så långt började det (gudskelov) att regna och marken blev lite mer medgörlig. Inte lättgrävd men så pass medgörlig att maken erbjöd sig att hjälpa till!
Vi provsatte karet och slutformade rabatten. Mer grässvål att ta bort. Arbetsordning kan tyckas märklig, men vi kom fram till att det var så vi måste göra med tanke på den befintliga miscanthusen, jordens beskaffenhet, att vi inte skulle behöva gräva mer än vad som var nödvändigt o s v.
Den lilla rabattbiten närmast miscanthusen planterades med daggkåpa och ormbunkar. Ännu var karet inte permanent på plats. Det skulle vägas av och justeras milimeternoggrant.
Sand längst ner i gropen.
Karet tjusigt avvägt.
Vi började spola ner material från sidorna för att packa runt karet. Det rann ner mycket grus och jord.
Och karet steg och steg ur gropen...
Ibland hjälper det inte att käre maken är professor - han tänkte inte på att det borde vara en viss mängd vatten i karet också för att hålla det på plats!
Här gav vi upp och lät dammprojektet vila några dagar medan det regnade och regnade och både det upplyfta karet och gropen fylldes med vatten!
Så blev det äntligen en lämplig uppehållsdag, vi grävde upp allt som vi alldeles i onödan spolat ner i gropen och gjorde om proceduren, men denna gång på rätt sätt.
Lite vatten i karet.
Justera.
Spola ner lite grus och jord.
Justera.
Mer vatten i karet.
Justera.
Mer grus och jord.
Justera.
Och det funkade!
Ett lock som konstruerats för att vintertäcka karet lades på och den blivande rabatten grävdes ur.
Arbetsordningen låter onekligen mycket märkvärdig...
Limefärgade funkior, ormbunkar och daggkåpor planterades. En rejäl pump, CombiClear 4000, sattes på plats och så hördes det plötsligt...
Det efterlängtade porlet!
Nu ska jag bara fixa till kanterna. Synliga plastkarskanter är inte vackra så det blir till att återbörda en liten mängd av de bortplockade stenarna och fortsätta den påbörjade stenringen.
Elva fina guldfiskar simmar nu glatt omkring i den lilla dammen.
Och jag kan sitta i timmar och titta på fiskarna och lyssna på porlandet.
skogseva