torsdag 29 september 2011

Bakom häckarna


Vistades i prästgården i går. Vi pratade alldeles för mycket och hann alltså titta alldeles för lite. Det blev bara en snabbtitt på de elegant nyklippta häckarna och en rusning ut till den vita rabatten.

Där växer Orlaya grandiflora - blomsterkörvel. En ny bekantskap för mig.

Så snygg, så skir, så elegant!





Små spetsdukar i en helvit rabatt.





Vita slöjor med alldeles egen lyskraft i eftermiddagsdunklet.





Kan ni tänka er en stor rabatt med svävande vita blomflockar?

Kan ni dessutom föreställa er att allt det vita har en fond i form av en vägg med blå cobeor med vajande verbenor framför?

Lägg nu till omgivande, dubbelt manshöga, häckar.

Vad ser ni för ert inre?


(Just här väntar några hundra meter häckar på sin klippning!)


Vad ni än ser kan jag tala om att verkligheten är ännu vackrare!



God förmiddag säger

skogseva

lördag 24 september 2011

Höstprojekt nummer 3

Det mesta av arbetet i vår trädgård hänger samman på något sätt. För att bereda plats för planta nummer ett måste planta nummer två flyttas till en plats där planta nummer tre förmodligen bor sedan en tid tillbaka. Är det sådant som kallas för dålig planering? Eller beror det på att den som gräver, styr och ställer i trädgården ändrar uppfattning om sina växter stup i kvarten? Att den kombination som gillades i våras, efter några månader är totalt fel. Eller kan det vara så enkelt att växterna inte håller måttet - inte får rätt höjd, bredd, färg, doft?
För min egen del är den ständiga omändringen en kombination av allt detta, men beror mest ändå på dålig planering.
Att jag aldrig lär mig!
Nu är i alla fall projekt nummer 3, framsidesrabatterna, så gott som klart.

Ser inte så mycket ut för världen ännu, men till nästa sommar...

Stommen i rabatterna är ormbunkar, i den största rabatten tio och i den mindre sex stycken.




Vävarväxten, sammanbindaren, är stenkyndel, Calamintha nepeta 'Blue cloud'. Enligt min mening en alldeles fantastisk och alltför underskattad växt. Växer villigt vahelst man stoppar den i jorden, blommar från juni till första frosten, doftar gott och älskas av humlor bin och fjärilar. Kan man begära mer av en perenn. Läs gärna här vad 'Slottsträdgårdsmästaren' skriver om den tacksamma växten.
Jag har pusslat för att få ihop många plantor, grävt upp fröplantor, tagit från mina 'sommarkrukor' och köpt ett tiotal nya. Några fler står på tillväxt och ska ner i rabatten när de rotat sig ordenligt om några veckor.




De i våras inköpta stäppsalviorna får bo kvar, men har samlats ihop i ett par grupper.




En av nyheterna i rabatterna är vitlysing, Lysimachia cletroides 'Senior', ingen konstig växt men en som jag gärna ville bjuda in i trädgården. Hittade fina exemplar i Vellinge plantskola, plantor som omgående inhandlades. Vitt var dessutom nödvändigt i den i övrigt gröna och blå rabatten. Små fyrbåkar på det blågröna havet.



Lite mindre lysande men vita ändå kommer stjärnflockan, Astrantia major 'Alba' att bli. Två sådana astrantiaöar är planterade. Bara för att de är så fina. Och så tåliga.
Och så fotovänliga...


(Fotot taget i somras i prästträdgården.)


Och så åkte jag till Flyinge för att leta upp något extra till rabatten...
Och där ramlade jag över något av det snyggaste jag sett på länge. Några plantor av anisisop, Agastache 'Black adder', stod på en av bänkarna och lyste med sin skönhet. Förälskelsen blev total och jag drabbades av stort 'måsteha'begär. Köpte de nio plantor som fanns, inte tillräckligt många så jag måste hitta fler någonstans. Dock en snygg början!




Några helt underbart ljust lavendelblå höstväddar, Scabiosa caucasica 'Perfecta' följde också med hem och har grävts ner som grannar till anisisoparna.




Och av vad jag ser nu tror jag att de kommer att bli bra samarbetspartners!




Tydligen är anisisopen inte så långlivad men frösår sig lätt, så här gäller det att inte rensa så flitigt som jag brukar. Men hur sjutton ser man skillnaden mellan vanligt ogräs och små agastacheplantor? Eller låter man bara jorden under isopen bli grön av någonting som man hoppas är just isop?


Undrar

skogseva

tisdag 20 september 2011

Höstprojekt nummer 2


Projekt nummer 2 är nästan genomfört och eftersom det delvis involverar Projekt nummer 3 så är det också nästan genomfört. Nummer 3 ska jag berätta om senare.
Projekten handlar om framsidesrabatterna och baksidans pionrabatt.
 Framsidesrabatterna = rabatterna på ömse sidor om entrétrappan. Den vänstra rabatten är ca 5,5 m lång och den högra är ca 7,5 m lång.

Innehållet i rabatterna har sannerligen varierat under årens lopp! De första åren som vi bodde här var det "glad"rabatter som gällde. Tagetes och krasse i lysande färger och dessutom krasse som hängde som stora orange gardiner från alla nio blomlådorna. Färgexplosioner!Å andra sidan fanns här inte så stor färgmässig konkurrens, i alla fall inga rabatter att tala om, bara grönt, grönt,grönt. 

Ganska snart tröttnade jag på den orange/gula rabatten och började tänka vitt/blått i stället.

Då blev det så här med vit salvia i framkanterna och en blandning av en blå näva, vita hortensior och vita höstphlox. Säkert annat också som jag har glömt bort....
På bilden är det tydligen försommar och blomningen har inte kommit igång. 




 Efter det blev det fler nävor av 'Jolly Bee', som var alldeles förtjusande i början innan de hade satt riktig fart.




Här är de fortfarande hanterliga och växer inte över alla bräddar som de gjorde ett år senare. Då dolde de allt som fanns i deras närhet, salviorna, hortensiorna, phloxen. Det värsta var dock att jag inte längre hade koll på sorkar och mullvadar som härjade under jorden, och mitt i sommaren började det stora blå blomsjoket att vissna för att rötterna hängde fritt i den underminerade marken! Dessutom var det fritt fram för piprankorna att skicka ut mängder av rotskott som stack upp överallt i rabatten och ävenså i buxbomshäcken.

Nu blev så gott som alla nävorna exporterade till prästgården där de för övrigt beter sig lika framfusigt och döljer det mesta runtomkring sig.




I våras skulle jag då äntligen komma på en slutgiltig rabattlösning. Det blåvita temat skulle få vara kvar för det är så trädgården i stort ser ut. Ormbunkar skulle ingå för de är också ett signum för trädgården.
Det blev ormbunkar, nepeta och salvia. Alldeles förtjusande! Ända tills nepetan lade sig ner och bildade kuddar. Nådde liksom inte upp med hakan över buxbomshäcken. Det kunde jag ju ha räknat ut!

Men se det gjorde jag inte. Tyckte väl att de kunde sträcka på sig lite till, men det hade nepetorna ingen som helst lust med!

Tja, då får man tänka om igen. Göra nya inköp. Göra nya rockader.




För att framsidesrabatten skulle få sin absoluta slutplantering - Höstprojekt nummer 3 - fick  de tolv nepetorna flytta till baksidans pionrabatt. Här blir de nog ett bra komplement till pionerna och döljer dessutom en del av pion'benen' som kan se lite pinniga ut framåt höstkanten.




Det gick ju inte att plantera utan att utvidga rabatten... Mer grävarbete. Mer svål som fick köras bort. Fler stenar spettas upp.
Stenkanten är inte på plats ännu bara utlagd för att se hur det kommer att bli.
Det blir nog bra!




Och snyggt till nästa sommar när 'Festiva Maxima'..




..och den rosa blommar. Den rosa som är köpt som 'Sarah Bernhardt, men som inte doftar. Som är blekare än Sarah och som har en blodstrimma på kinden.
Jag undrar vad hon egentligen heter..





God afton säger

skogseva

söndag 18 september 2011

Höstprojekt nummer 1



I trädgården är just nu projekt nummer ett beroende av projekt nummer två som i sin tur är beroende av projekt nummer tre. Grävningsarbeten måste börja på rätt ställe och rockader måste ske i rätt ordning. Ingen av mina plantor går säker för flyttning inom de egna gränserna eller till och med för exportering till annan trädgård, till exempel prästträdgården från vilken jag själv fått många godsaker.
Nu är det höst - alltså är det dags för stora omplanterings-flyttnings-nyplanteringsprojekt!

Vid uppfarten har vi haft en ur gräsklippningssynpunkt hopplös remsa framför popplarna. Cirka en meter bred har den varit lagom för gräsklipparen, men poppelgrenarna har inte varit så kul för maken att slås med och stubben som står kvar sedan urminnes tider är inte lätt att runda...
Bort med den förhatliga gräsremsan!
Ni som bor här i Skåne vet säkert vid det här laget hur det är att gräva i den vattensjuka jorden - som hos oss här på åsen är lermorän. Ett tungt, svettigt och muskelkrävande arbete.




Gräsavhyvlingen tog ett antal timmar. En dryg meter gånger cirka tio meter = ganska många grästorvespadtag! Två rosor, "Louise Bugnet, som stod mellan popplarna grävdes upp. Ingen bra plats för rosor alls, alldeles för lite sol. Den ena rosen fick sin plats i den 'röda rabatten' där den kommer att omges av franska kungsljus och ha smällspirean 'Diabolo' bakom ryggen, den andra står i en stor hink och väntar på att transporteras till prästträdgården. Hoppas att de överlever den omilda behandling jag utsatte dom för, rötterna verkade ha letat sig in till jordens mitt och fick kapas på ett ganska brutalt sätt!





Här har jag hunnit ungefär en tredjedel i mitt avskalningsarbete.




Käre maken tog på sig att köra hem ett tjugotal säckar jord. Jag snålade dock med jorden just här eftersom ormögssmåplantorna är anspråkslösa och verkar rota och sprida sig i vilken skräpjord som helst!




Och så for jag till Flyinge för att hämta hem beställda plantor, bland annat just ormöga som komplettering till rabattutvidgningen. Tolv plantor! Jag kan ju säga att dom inte räckte särskilt långt, men i den etablerade rabatten fanns det gott om revor och småplantor som flyttades ut i det nya jordtäcket.

Från Flyinge Plantshop tog jag dessutom med hem en del annat godis som hamnade i Höstprojekt nummer 3. Mer om det senare - men jag kan lova att jag numera är ägare till några växtskönheter!





I uppfartsrabatten finns det nu alltså, förutom ett stort antal ormöga som kommer från prästgården , tolv köpta diton från Flyinge, fem styck strutbräken 'reaprisade' (för att de såg så miserabla ut) från Cedergrens, ett antal befintliga luktviolplantor närmast planket och på ömse sidor om allt detta en del helt vanliga ormbunkar som ska bli många fler, de är för övrigt snart är ett signum för vår trädgård! (Till nästa blogg ska jag ha räknat hur många som finns här, det måste vara minst hundra!)




Absolut ingen märkvärdig "rabatt" men förhoppningsvis en av trädgårdens mest lättskötta när den vuxit samman. Och ljuvligt blå när ormögat blommar det vet jag - i år stod den i full blom den 24 april!




Stenen närmast i bild ska användas som trampsten när jag har skalat av de sista bitarna gräs. Dom som jag aldrig hann med. Dom som innebär ytterligare tre, fyra kvadratmeters hackande, stampande och lyftande. Dom bitarna som innebär att jag ska flytta ytterliga ett tiotal ormbunkar hit. De tiotal ormbunkar som innebär lika många hål i den steniga åsenjorden.

Huvva!

Det tar jag en annan dag...




God afton säger

skogseva

torsdag 15 september 2011

Andra sidan.

Nu är det dags för lite kultur igen.

Vi åker över bron i strålande solsken, till andra sidan och




till Statens Museum for Kunst, som har en otroligt vacker tillbyggnad från 1998 ritad av Anna Maria Indrio - ett modernistiskt komplement till den gamla byggnaden. Tillbyggnaden öppnar sig mot den omgivande parken, som den nästan blir ett med genom de stora glaspartierna.
Detta är riktigt snyggt tycker jag!
Så snyggt att jag nästan vill brista ut i en aria.
Vid närmare eftertanke låter jag nog bli...




Vi tittar i stället på detta märkliga konstverk, som är taket till muséets restaurang.
Och dit går vi för nu är det dags för dagens lunch!




Ner för trappan här, inte så ful den heller,




och in i det spatiösa och färgmässigt häftigt inredda caféet. Titta upp i taket så ser ni undersidan av det 'konstverk' som finns på förrförra bilden.
Jag vet inte varför jag kommer att tänka på Rubiks kub...
Här är det, förutom färgglädjen, sparsmakat inrett men på intet vis kalt, hur nu det går ihop.




Vi är som vanlig hungriga och beställer:
'Charcuteri og ost,
sødt-salt-surt',
som tar nästan en halvtimme för personalen att lägga upp! Ingenting att koka, ingenting att steka, bara lägga upp på en bräda. Snyggt upplagt, jomenvisst. Dock hinner vi nästan bli lite småsura...
Småsyran går emellertid över när vi väl fått in den kalla maten och upptäcker att skinkan är av absolut bästa kvalitet, att grönsakerna är skurna på ett ytterligt konstfärdigt sätt och att brödet är pinfärskt.




Nu är vi mätta och belåtna och kan ägna oss åt konsten, som ju var huvudmålet efter lunchmålet!
I den stora hallen hänger en vacker fana,




eller vad det ska föreställa. Vackra färger och snyggt draperat i alla fall! Man måste inte begripa allt man ser. Utställningen här i hallen heter One Language Traveller och var dessvärre inte helt färdigställd vid fototillfället.




I ena änden av stora hallen finns ett litet lusthus, eller snarare ett lustigt hus. Skulle kunna vara en trädkoja...




Inne i trädkojan finns en tvålfabrik! Ingen tillverkning just nu. Jag föredrar nog mina väldoftande franska tvålar!




Vi förflyttar oss in mot den gamla byggnaden och kikar förundrat på den stora svarta högen som ligger på golvet och tar plats. Ser ut som det grävlingen lämnar i rabatterna här hos oss...




Nu får det bli lite franskt...
Vi tar och tittar på fru Matisse i stället. Mörkhårig och mörkögd. Ser lite stram ut. Hon kunde säkert laga en utmärkt god Boeuf Bourguignon åt sin skapande Henri!




Om kvinna på tavlan nedan ska föreställa fru Lèger vet jag inte. Inte heller tycker jag att hon ser ut att vara en god matlagerska. Om man ska laga god mat måsta man vara vid gott lynne och det verkar inte denna kvinna  vara precis. Hon har kanske inte hunnit smaka på vinet i kruset ännu...




I teckningssalen står en stadig get helt tyst i ett hörn. Jag funderade helt kort på att enlevera geten och ställa den i trädgården - med grönt omkring sig hade den varit helt fantastisk!
Vi pussar den tragiska geten adjö och lämnar rummet...




..och för den delen hela muséet.

Utanför står ett helt hav av vita höstanemoner och svajar och vajar i vinden.
Bugar adjö.
Tack för i dag - slut för i dag!




God afton säger

skogseva

måndag 12 september 2011

Ytterligare en Mrs


Det bor ju några 'mississar' här i vår trädgård och en av dem är Mrs Robert Brydon. En synnerligen besvärlig dam! Benskör som hon är har hon stora behov av både kryckor och andra anordningar för att inte bryta sig.

Vilket hon gör ändå i minsta vindpust...

Denna Mrs Brydon bor vid ett av våra körsbärsträd och hon tycker inte om mig! 
I sanningens namn tyckte inte jag om henne heller. Inte i början i alla fall. Trots det fick hon bo här, men jag måste erkänna att jag nästan aldrig talar vänligt till henne. Det blir mest bannor och fula ord över att hon aldrig är medgörlig, att hon alltid krånglar trots att jag försöker sköta den spröda damen och bandagerar, knyter fast, och stöttar. Medan hon envisas med att knäcka toppar, bryta sig på mitten eller helt sonika lägga sig ner!

Otacksamma isdrottning!




Isblå är nämligen hennes färg - lika svårfångad som mississen själv är svårskött!

Under ett par veckor har jag och kameran varit väldigt närgångna mot Mrs Brydon och för att visa sitt ogillande skiftar hon likt en kameleont färg från den ena bilden till den andra! Faller ljuset si blir hon rödlätt och faller det så blir hon vit. Hon vägrar konsekvent att visa sitt rätta jag.

Jag sa ju att hon inte gillar mig!




Själv har jag med åren börjat se skönheten i hennes enskilda blommor, även om jag fortsättningsvis inte gillar hennes primadonnefasoner.
Hon tycker uppenbarligen att man ska stå bredvid henne under hela blomningstiden och binda ett nytt stöttande garn för varje centimeter hon växer. Gör jag inte det knäcker hon mycket demonstrativt av både en och två av sina stjälkar!




För att fånga hennes spröda skönhet bar jag in en nyknäckt(!) liten gren i växthuset för en lite mer vindstilla fotografering.
Mississen bleknade och tynade nästan bort. Blev till ett skirt andeväsen som nästan inte fastnade på bild. Vilka fasoner hon visar den teatraliska damen!




Nähää.. ut ur växthuset igen och ett nytt fotoförsök liggande på knä framför en blomma i halvskuggan, där hon för mina ögon visade sin rätta färg.
Då ryckte hon till som om jag slagit på henne! Hon vägrade att hålla sig stilla och mina bilder blev inte skarpa trots KNAPPEN.

Jag har alltid haft svårt för individer med manér och det är precis det Mrs Robert Brydon har. Trilskas, tjurar och bär sig åt. Drabbas av svimningsattacker och faller platt till marken.
Man kan ju undra varför denna ickefavorit får bo kvar hos oss.
Tja...
När hon inte bär sig åt är hon vacker. Hon har nämligen en namne som bor på marken i en annan rabatt. Marknamnen knäcks inte, tjurar inte, bär sig inte åt. Är bara förtjusande där hon krälar över stock och sten och klär allt i ett isblått skimmer.





Jag borde kanske ge trädmississen samma förutsättningar. Skona hennes sköra jag från sin egen tyngd och hennes lemmar från vindens knäckande. Göra henne lite mer markbunden.




Jag undrar bara som vanligt:

Var?


God dag säger

skogseva

fredag 9 september 2011

Lunatic

Det var en förunderlig månskenskväll i går.

Hon satt där uppe i jämnhöjd med trädtopparna och tittade ner på oss med sitt sneda månansikte.
Outgrundlig i sin upphöjdhet.
Kylig och ouppnåelig.
Romantisk.

När det blir fullmåne får jag svårt att sova. Vrider och vänder mig i sängen.
Inte skönt.
Något i mig störs.
Har det med månen att göra?
Har jag en varulvsgen i min kropp?
Vad är det som händer?

Än är det inte fullmåne - någon natt till kan jag sova gott...




"Nu lyser månen klar och kall
som min stolta älskares öga,
och vinden går fram med dån och skall,
och löven från kronorna snöga."

(Erik Axel Karlfeldt)


Sov gott alla ni som inte är besläktade med varulvarna,

önskar skogseva.