lördag 31 juli 2010

Tredagarsresan - första dagen (Del två)

Vi fick en strålande vacker överresa till Aerö genom den danska skärgården. Danmark är ju ett örike och det blev väldigt tydligt med alla våra förflyttningar över broar och med färjor.

Det er ett yndigt land..



Måsar och trutar gladdes åt renset som kastades ut från den passerade fiskebåten.



Väl i land på Aerö letade vi oss ner till havet där någon mycket förtänksamt hade placerat bord och bänkar. Den gamla Viola Gråstensduken lades på bordet, kaffe och Makronsnitter packades upp. Solen sken, vågorna kluckade, skarvarna stod på ett litet skär strax bredvid och småpratade med varandra.

Livet var härligt..



Vi satt länge och tittat ut över havet medan solen värmde våra ryggar.

Vi njöt. 

Sedan körde vi till vår övernattningsort Aerösköbing.



I Aerösköbing hade vi bokat två rum på ett hotell, ”Vestergade 44”, som såg mycket trevligt ut. Vi trodde i alla fall att vi hade bokat två rum. Vår bekräftelse sade oss det. Ägarinnan som har sitt ursprung i England sa något helt annat nämligen: ”Hoppsan, jag är inte så duktig på svenska, jag trodde det var ett rum i två nätter.”



Aerösköbing är en otroligt pittoresk liten korsvirkesby och den är inte så tätt mellan hotellen! Vi lämnade engelska kvinnan att försöka lösa den trista situation hon faktiskt satt oss i och gav oss ut i byn. Strosade runt. Bokade bord på en trevlig restaurang för kvällens middag. Gick tillbaka till engelska kvinnan som tyckte att hon varit duktig eftersom hon hittat två sängplatser på en gård en mil utanför byn. Taxi existerar inte på ön. ”Kan någon köra oss dit efter en middag med vin?” Kvinnan såg mycket förvånad ut. Det gick naturligtvis inte…




Det hela slutade med att vi i stället för den goda middag som vi under eftermiddagen bokat till klockan 20, åt en pizza som vi egentligen inte vill ha, återvända med färjan till Fyn som vi redan hade besökt för att övernatta på ett hotell som vi inte ville bo på! Och med detta var en av tre semesterdagar definitivt förstörd!

Dessutom hade engelska kvinnan synpunkter på att vi lämnade hennes hotell utan att säga adjö och tyckte att vi borde vara ”gracious since she tried so hard”! Ingen av oss kände sig det minsta gracious, däremot fruktansvärt arga och besvikna.


Efter att vi ätit en snabbmiddag gick vi alltså mycket snopna ombord på en ny färja som skulle transportera oss till Svendborg dit vi inte hade planerat att åka förrän nästa dag. Det var inte många timmar vi fick på den vackra ön!


Solnedgången under färjeturen var kompensatoriskt vacker...

Och i Svendborg letade vi oss i sena kvällen fram till det hotell som den engelska kvinnan skakat fram åt oss.



Man kan ju inte påstå att det hade något av idyll över sig!

För säga vad man vill om engelska kvinnans taskiga sätt att hantera sin miss - vackra rum och en vacker trädgård kunde hon erbjuda i sitt gamla hus.

Om man hade turen att få något rum hos henne...


Dag numero två såg vi något rörande...


God middag önskar

Skogseva

fredag 30 juli 2010

Tredagarsresan - första dagen

Vår minisemester gick alltså till Danmark.

Välplanerad in i minsta detalj.

Ändå blir inte allt som man tänkt sig...



Första dagen reste vi hemifrån i arla mogonstund för att nästan hänga på låset när grindarna öppnades till parken vid Egeskov slott strax utanför Kvaerndrup (vid krysset) på Fyn.


Fint slott och fina gräsmattor. "Icke sitta på gräsmattan", sa biljettdamen, så det gjorde vi inte. Vi är lydiga svenskar vi. Vi tittade på översiktskartan som vi hade fått och hittade bord och bänkar längst bort i ett hörn av den stora, vackra parken. I Dahliahaven skulle vi alltså äta vår medhavda lunch.


Dahliahaven såg ut så här... Mycket grus och väldigt lite dahlior. Kargt och dammigt. Men lunchen den var god även om det knastrade av grus mellan tänderna!

När vi gick vidare i parken satt det lunchätande besökare på varenda gräsplätt. Visste de inte att det var förbjudet? Vi svenskar är minsann lydiga och präktiga och följsamma vi...



Rosenträdgårdens skönhet kompenserade den mindre vackra dahliahaven, men någon helhetsbild lyckades jag dessvärre inte ta.



Till vänster innanför det vackert flätade staketet fanns en omfattande och fin kryddträdgård och en stor samling doftpelargoner,



där jag minsann hittade en tvilling till min egen gråludna skönhet som tydligen heter 'Old spice'. Trevligt att få ett namn på pelagonen som jag bara kallat för 'malmedelspelargonen' eftersom den har en doft som får mig att tänka på gammaldags malmedel. Ett som inte var så nyttigt att sniffa på - DDT om jag inte minns fel.



Och rätt som det var kom ett par stora hästar klampande på sina skäggiga fötter. Vadan och varthän små pållar?



Och det strömmade till fler och fler människor och temperaturen den steg.

Stora delar av parken förblev obesökta av oss eftersom tiden var begränsad, vi skulle ju vidare...



..men Piet Heins vackra solur blev beundrat.

Jag lovar att det var varmt i den nedsänkta solursplatsen som var omgiven av höga häckar! Vi skyndade oss därifrån...



..och körde den korta sträckan ner till Faaborg.I ett hus med den klassiska kringlan på köpte vi något som heter Makronsnitter. Att förtära till eftermiddagskaffet på ön dit vi skulle.

I korsvirkesidyllen Faaborg skulle man kunna tänka sig att bo. Jag tror inte att det fanns ett enda fult hus. Åtminstone såg jag inte något.



Eller ville inte se..




Occh gult och gulorange är bara så fint tillsammans!



Efter ett alldeles för kort besök i Faaborg körde vi ombord på färjan till Aerö...

Underbart väder. Ingen vind. Förbokat hotell. Makronsnitter i kaffekorgen.

Kan livet bli bättre?

Eller kan det kanske bli sämre...


God middag önskar

Skogseva

torsdag 29 juli 2010

Den som gjort en resa...



..har något att berätta.




Och det har vi gjort och är nyss hemkomna. Vad vi varit med om under resan berättar jag i morgon och under tiden kan ni ju roa er med att gissa vilket land vi besökt. En gissning som kanske inte vållar alltför mycket huvudbry...

God natt önskar

Skogseva

måndag 26 juli 2010

Underverk

För en tid sedan emigrerade ett par små äkta kastanjer från prästaträdgården och slog sig, med viss grävhjälp, ner här hos oss på åsen. Ett par små spretiga kopior av sin gigantiska urmoder, hon som upptar en stor del av prästaträdgårdens uppfart.

De första dagarna slokade de svårt i den osvenska hettan. Inte precis den ultimata flyttväderleken. Den mest utsatta lilla planterades mitt i en gräsmattebit utan skydd, torrt och eländigt. Papperspåsen som jag drog över huvudet på den hjälpte föga, plantan slokade mer och mer och till sist föll bladen. Då gav jag upp, slutade att vattna och sörjde det stora skuggande träd det var tänkt att bli.

That´s life...

Kastanjeplanta nummer två fick bättre förutsättningar där den planterades i skuggan av ett syrénbuskage. Slokade med bladen i början, men hämtade sig och såg visserligen liten, men väldigt pigg ut.

Då klippte käre maken gräset...

Kastanjeplantan var liten och nådde knappt upp till grässvålskanten och kunde varken skrika eller vifta med armar eller ben - hon blev halshuggen!

Jag sörjde min kastanj nummer två.

Till härom dagen...



..när käre maken påstod att det var små blad på den halshuggna!



En nyttig halshuggning enligt käre maken. Rötterna fick slå sig till ro utan att behöva försörja några blad med näring och vatten. Behövde bara tänka på sig själv och sträcka sig lite djupare ner i åsjorden.



Och som genom ett under: När den var klar med det så producerade den ett antal helt perfekta små blad.

Gröna, friska, fina.

Visst är det ett underverk i miniatyr!

Nu håller vi tummarna för att den orkar växa och bli stor och stark.

Och den andra lilla plantan?

Jag vågar inte säga något med säkerhet, men jag tycker att jag skymtar något grönt på den också.

Tänk om...


God middag önskar

Skogseva

söndag 25 juli 2010

Ryktet om min död..


..är betydligt överdrivet!

Dock känner man sig ganska död när telefoner och datorer är utslagna av åskan. Åskan över åsen letar alltid rätt på var just vår lilla telefontråd ligger i marken och ser till att bränna av den med sin förödande kraft. Gärna på ett riktigt besvärligt och svåråtkomligt ställe. Definitivt på ett ställe där det måste grävas med största grävskopan som tar ett par dygn att få på plats. Så på sätt och vis har vi faktiskt varit, om inte döda så i alla fall väldigt frånvarande sedan förra lördagen. Ingen kontakt med omvärlden alls. Mobiltelefon? Ingen täckning här inte! Jo, om jag promenerar tvåhundra meter bort och står vänd mot sydväst. Då kanske.
Det blir inga långa samtal...

Och hur ska jag nu kunna förmedla allt som sig tilldragit haver sedan sist?

Vi startar med ett bröllop!

Eftersom det de senaste veckorna varit i det närmaste tropisk värme - dag som natt - klädde vi oss i de tunnaste tunna finkläderna och packade ner de tunnaste tunna "dagenefterkläderna".

Bröllopet stod i Kivik.

I Kivik var det fjorton kalla grader och ösregn!



Brudparet skulle åka häst och vagn ett antal kilometer till Blåsingsborg.

I ösregnet!

De var tappra och genomförde åkandet.

Hästen var lika tapper och genomförde dragandet.

I ösregnet!




Gästerna fick tak över huvudet och värmande (?) champagne vid framkomsten.

Det fick inte hästen.

Fick du hö du genomvåta häst?


Sedan anlände brudparet...


..och bruden var ljuvligt vacker.





Bröllopsfesten var så där genomtrevlig som vissa fester bara blir.

Trots regnet och trots blåsten.

Tipspromenad kan göras inomhus, visste ni det?

Gästerna kom från norr och söder och väster. De yngsta skötte sig lika oklanderligt som vi (något) äldre. Det sovs i vagnar och det blåstes såpbubblor. Små barn blåste små bubblor, stora barn blåste något större bubblor...



Maten var gudomligt god tyckte alla vi som normalt är mer än lovligt kräsna och "Blåsingsborgarna" borde ha medalj för sin trevlighet och goda service. Det har de visst fått också...



Vad spelar det för roll att vädret är illblåsigt och tråkgrått när utsikten från hotellsängen är så här vidunderligt skånskt vacker.



På väg hem från roligheterna kändes det nödvändigt att titta på havet.

Och himlen.

Det gör man väldigt bra vid Vårhallarna strax utanför Simrishamn.



Det är vackert där.

Väldigt vackert...


God kväll önskar

Skogseva

torsdag 15 juli 2010

Fjäril och klematis

Nu känner jag igen den. Den gröna fjärilen som jag såg för första gången i fjol. Satt och lyste med sin grönhet på husväggen.

Gräsgrön?

Havsgrön?

Eller bara vackert fjärilsgrön? 




Dagfjärilsmätare, Geometra papilionaria

"Dagfjärilsmätare flyger från slutet av juni och in i augusti. Det är en nattfjäril, en mätare, som man kan hitta även under dygnets ljusa timmar. Fjärilen är grön med två hela eller uppdelade vita band på bägge vingovansidorna. Den kan bli drygt 5 cm mellan vingspetsarna. I formen påminner den mer om en dagfjäril än en mätare, och det är därför den heter just dagfjärilsmätare."
(Naturhistoriska riksmuséet)







 Den grönludna skönheten satt stilla - sovande kanske - med vingarna fladdrande i den lätta brisen.

Var du ute sent i natt lilla vän? 

Tumlade du runt i sommarnatten i en fjärilsdans?



Clematis fargesii 'Summer snow' blommar nu och ett tag framöver. Översållat och överdådigt.

I skymningen lyser hon borta på den gamla stubben.

Vitt mot mörkt grönt.

 En blomsterlykta i dunklet vid syrenerna.


God middag önskar

Skogseva

onsdag 14 juli 2010

Ogäst

Det finns vänner och ovänner.

Det finns gäster - men finns det ogäster?

Vi får med jämna mellanrum besök av några som vi definitivt betraktar som ogäster. Väldigt ovälkommna gäster alltså! En sådan låg härom morgonen död på golvet i gästrummet, vars fönster hade stått vidöppet under natten för att katterna skulle kunna andas.



Antingen hade ogästen inte lyckats hitta ut igen och stressats till döds av att vara tvungen att svinga sig runt runt i det lilla rummet på jakt efter en utflyktsväg,



eller så hade katterna på något märkligt sätt fått tag på den "flygande musen".



Fladdermusen hade enstaka vita hår som definitivt icke var hans egna utan som var misstänkt lika katthår.



Jag får erkänna att jag inte var så jättepigg på att dissekera skrället utan nöjde mig med några snabbilder. Jag har en gammal vinterkappa som jag just nu upptäckte kan kallas "fladdermusvingfärgad".


"Varje fladdermus är en nyttig varelse. En fladdermusindivid kan äta motsvarande 4 000-7 000 myggor per natt." (Naturhistoriska riksmuséet) 

Det hjälper inte stort att fladdermöss är nyttiga djur - min inställning till att ha dem inomhus är definitivt ogästvänlig!

God afton önskar

Skogseva

tisdag 13 juli 2010

Århundradets åskväder..

.. som en icke alltför tillförlitlig meteorolog utlovad till den gångna natten uteblev så när som på ett kortvarigt mullrande när vi åt vår frukost i växthuset i morse. 
Skyfallen som likaledes utlovades blev till ca tio stänk.

Kvällens och nattens värme var så tryckande att vi beslöt att sova på bottenvåningen, som käre maken kylde ner med hjälp av vår värmepump. Maskinen gjorde att det blev ett drägligt inomhusklimat och jag sov någorlunda gott i en tillfälligt uppsatt gästsäng. Stackars maken som fick sova på soffan hade större problem...

När vi vaknade hade temperaturen sjunkit och det blev en nödvändig arbetsdag.



Brockan som stått här sedan vi övertog huset dras igång med jämna mellanrum - lite olja, några välriktade sparkar, skruvas som dras åt eller lossas, sedan går den under högljutt bullrande!

Vi gjöt på två ställen, dels till stolpen som ska hålla nätet, som i sin tur ska bli stöd åt en klättrande ros, och dels en fast hållare åt ett parasoll.



Jag trodde att man skulle gjuta fast vinkeljärn som sedan stolpen skulle skruvas fast i, men icke! Behövs inte, sa käre maken, inte med extra tryckimpregnerad stolpe!

Den som lever får se. Det håller väl vår tid ut i alla fall.

"Après nous le déluge".



Och för eventuella framtida utgrävningar av marken där vi bor lämnade käre maken lite information!

Men allt detta var brunt och fult - vi vänder oss om och tittar åt andra hållet. 



Lite snyggare för ögat - Rosa Helenae 'Hybrida' i full skrud. Undrar hur lång tid det tar innan hon stryper äppleträdet som hon växer i.



Och något annat fint: Dillkronor! Vi har och har haft fantastisk dill. Dill som vi aldrig tidigare lyckats med. Vi plockar till potatiskok och till såser och den tar aldrig slut. Och dessutom har vi potatis...



..som vi skördade andra gången av i dag. Nu har de vuxit till sig och det krävdes bara ett drygt stånd för att de ska räcka till dagens middag och till en sallad i morgon.

Vilken rikedom, egna potatisar och egen dill!

Det blir hemgjorda laxburgare, egna potatisar, hollandaisesås och gröna ärter.

Det blir bra.

God middag önskar

Skogseva

måndag 12 juli 2010

Fårfarväl


Fåren flyttades i går kväll till sällare jaktmarker.

Eller snarare till förhoppningsvis bättre bete. De små raringarna har länge och tålmodigt knaprat nere i grässvålen, men nu återstod bara de gula och fula nässlorna som av förståeliga skäl ratades.

FÅRMANNEN
tillkallades.


Och han kom med sin hund och sin stav.


Och han blickade ut över fårflocken och fann den vara vid gott hull.



Och han höjde sin stav och fångade in den vrenskandes baggen.



Och baggen fanns sig därvid.



Och fårmannen och hans hund ledde ut fåren på de rätta vägarna.



Och fåren vände sina ansikten mot den hägrande fäladen och satte av i trav.

Och hagen låg öde och tom....


God middag önskar

Skogseva