fredag 29 april 2011

"Mischmasch"dag

Arbetsdag från klockan kvart över sju i morse med några "måsten".
Lite vårdcentralsbesök, ett gräsklippsaggregat som skulle hämtas i Svedala, en färdigreparerad klocka som skulle hämtas i Trelleborg, en grav som skulle saneras och planteras i Malmö.

Och väl hemma igen var jag bara tvungen att skola om mina tobaksplantor. Inte så lätt när de fått stå alldeles för länge och alldeles för tätt i sitt plasttråg...



Det blev ett fyrtiotal småkrukor med fina små plantor..



..och ett hundratal lika fina plantor som åkte i komposten.

Barnamord!



Och så skördade jag årets första rabarber, vilket jag också skulle gjort för länge sedan!



Har ni fått receptet på världens snabbaste rabarberpaj? Om inte så kommer det här:

2 ½ dl vetemjöl
1 dl socker
100 g kylskåpskallt smör
½-1 dl mandelspån

Gör så här:
Skala och skär rabarberna (mängd efter smak, jag tog alla på bilden) i bitar och lägg i en ugnssäker form med en matsked socker och cirka 1 tesked potatismjöl över så blir det inte så "vattnigt".
  Blanda socker och vetemjöl och strö över raberna.
Hyvla tunna skivor av det kalla smöret med osthyvel, lägg dessa över mjöl- och sockerblandningen. Strö över mandelspånen (hoppar jag gärna över). Grädda i 200 grader varm ugn i cirka 20-30 min eller tills ytan fått en ljusbrun färg.
Servera med glass eller grädde.


Nu sjunker vi ner i soffan och provsmakar - men jag vet sedan tidigare att den är god!


God afton önskar

Skogseva

onsdag 27 april 2011

Annandagslyx

Käre maken tyckte att vi kunde unna oss en liten paus från allt grävande, ansande, flyttande och planterande och köra en tur genom sydskåne i vårgrönskan.

En hel dag utan trädgårdsarbete mitt i högsäsongen - ren lyx!



Inte förrän vi började köra på vår lilla skogsväg upptäckte jag hur grönskan hade exploderat under påskdagarna. Skogen var helt plötsligt alldeles grön. Den tjugofemte April!



Men... I fjol var skogen precis lika grön den tjugofemte April - inget rekord alltså!



Vi körde genom skogen vid Roslätt där marken var heltäckt av gulsippor och där barnfamiljer satt och fikade under de stora ekarna. En härlig bild av vår unika svenska tillgång - allemansrätten!



Mellan Törringe och Västra Kärrstorp gick en sothöna och småpysslade med sitt bobygge vid en liten vattengöl..



..och i en liten undangömd by, Fuglie, stod en Boxer och mediterade, lugnt och stilla vid sitt staket. Det såg ut som om han ville ha full koll över vad som hände vid bygatan!



En gravhög utanförVärlinge.



Vi tog en titt på resterna efter Maglarps nya kyrka som, efter diverse turer fram och tillbaka, revs 2007. Då hade den stått oanvänd länge eftersom den salta luften från havet gjort att det maskinslagna teglet vittrat och rasrisken ökat. Pengar till restaurering fanns inte.
Det som återstår är grunden till kyrkan och ett enkelt träkors.



Runt skorstenen på en liten byggnad intill kyrkogården höll några kajor på att, mycket handgripligt, slåss om den perfekta boplatsen, som tydligen finns nere i skorstenen.



Det var inte så lätt att hitta en fikaplats i det hörnet av Skåne, så det fick bli Vellingeblomman. Inte alls tokigt att sitta där i solen och göra ingenting! I skorstenen på cafébyggnaden hade ett kajpar redan flyttat in. De hade paus i bobyggandet och satt också och njöt i solen.



Det är svårt att inte handla när man är omgiven av åtråvärda växter...
Två vita Agapanthus fick följa med hem och, inte lika exotiskt, en stor kruka med mynta till sommarens desserter och drinkar.



I en liten gårdsbutik i Hyby sålde en kvinna krukor och blandade ting för trädgård och hem. Av de nytillverkade krukorna fanns ingen som föll mig på läppen men bland 'skrotet' i en hörna hittade jag två använda plåtkrukor, den stora femtiofem cm i diameter och den lilla fyrtio. Jag köpte båda för en hundralapp! Den större av krukorna blev utmärkt för den stora myntaplantan.



Vi gjorde en blixtvisit på kyrkogården i Törringe. Där finns rosor som måste klippas...



På sluttampen passerade vi Skabersjö slott som flaggade med den 'Thottska' vimpeln. Allt såg prydligt nymålat och välklippt ut. Och det borde det väl - här bor inte någon fattigadel precis !



Och på seneftermiddagen åkte vi hem till fågelsången och blommande körsbärsträd!

Finns det en ljuvligare tid än våren...


God dag önskar

Skogseva

söndag 24 april 2011

Påskdagsarbete


Gårdagen ägnades åt gäster och mat så idag var det full fart på trädgårdsarbetet igen.

En del pinaler behövdes köpas, så vi tog en tur till närmsta växtbutik.
Till min glädje hittade jag gurkplantor där. Det måste vi ha! Egna färska gurkor att plocka och skiva på en ostsmörgås - har vi aldrig varit med om, det måste testas! Två plantor planterades i var sin "dansk" kruka och placerades i växthuset. Nu förväntar jag mig att småplantorna ska bli stora och producera ett överflöd av gurkor till hushållet.


Den sista tiden har jag stirrat på obalansen vid växthuset och nu har jag beslutat att även vänstersidans lavendelplantor måste ge plats åt hostor. Högersidan är ju redan delvis 'ommöblerad' men yttterligare två lavendelplantor ska plockas upp där så att rabatten bara innehåller hostor. Nu ska det bli liksidigt och på baksidan där lavendelplantorna stortrivs får de stå kvar orörda. Förhoppningsvis blir det bra.



Alltså passade jag på att köpa en mängd hostor på Plantagen där de fortfarande kostar fyrtionio kronor styck, ett mycket facilt pris. Dessa hostor ska dock inte stoppas i jord förrän risken för nattfrost är över. De andra hostorna kom i jorden lite väl tidigt och är lite lätt frostnupna. Man ska inte ha för brått...



Huvudsakliga ärendet var egentligen att köpa fiberduk till grönsakslådorna. När vi kom hem med det inhandlade byggdes en ställningen av armeringsjärn och lådan täcktes med duken. Nu kan grönsakerna (nästan) växa så högt de vill. Silverlöken har redan stuckit upp ett par gröna spjut.



Och så något helt annat...
Att fotografera på nära håll är inte att tänka på med kameran som fortfarande lider av närbildsskräck. Avståndsbilder går bra, men när jag närmar mig något - växter eller småkryp - slår kameran bakut och börjar darra! Av rädsla? Det är i alla fall mindre roligt att fotografera med en lynnig kamera och jag väntar med spänning på att Sonys nya kameramodell som jag tänker köpa ska släppas. Det skulle ske i April...



Kameran vill alltså inte ta skarpa närbilder varken på trassliga påskliljan...



..eller på ljuvliga ormögat!


God afton önskar

Skogseva


fredag 22 april 2011

Premiär


Gräsklippningspremiär - med nyslipade knivar!

Käre maken försökte hitta rytmen och vägarna. Stråken. De satt i ryggmärgen, men ändå tog gräsklippningen sina modiga tre timmar. Inte helt lättklippt med alla rabatter, ut- och inbuktningar. Käre maken säger alltid några mindre vackra ord när det är gräsklippardags. Vill helst ha långa lättkörda raksträckor och inga ut- och inbuktningar! Skogsvägen klipps också. Då rasslar det som om den gula maskinen är en stenkross och inte en maskin som klipper i mjukt nyproducerat gräs. När det rasslat och slamrat länge om den till stenkross transformerade gräsklipparen är vägarna vid vårt hus befriade från både sten och gräs.
Och stenkrossen måste som vanligt in till en reparationsverkstad för att något har gått sönder. En infästning av något slag som inte höll när stenarna slamrade runt i inanmätet...



Och de ljuvliga 'Concerto'tulpanerna blir mer och mer lika lilla skylten som följde med lökpåsen. Den smörgula färgen har bleknat och blivit en mildare gräddfärg.
Men tulpanögat är fortfarande påskgult!




En glad påsk önskar

Skogseva



torsdag 21 april 2011

Nästa: Häggen


Som jag har väntat på de trettio Tulipa 'Concerto' som planterades i höstas! För två dagar sedan slog den första av tulpanerna - mina nya, mina enda - ut. På förmiddagen såg jag något i ögonvrån när jag var på väg ner i källaren med några krukor, men tänkte: Inte nu, ner i källaren med krukorna först! Diciplinerat eller hur! Men sedan...

Rusade in efter kameran och lade mig på knä framför de blekgula skönheterna. Då valde min kamera att ha "sina dagar". Inte må bra. Inte riktigt vilja. Åtminstone inte vilja ta närbilder. Den ville bara sudda till de vackra tulpanerna! Dumkamera, kasskamera, värdelöskamera!

Men nu ska jag inte hänga läpp över en dåligt fungerande kamera. Nu ska jag njuta av skönheterna - de efterlängtade.




Jag studerar den utsökta formen. Färgen, som är en djupare gulvit variant av den cremevita som visades på den avbildade tulpanen på påsen med lökarna.



Kameran trilskas fortfarande. Vill inte titta nära på tulpanen. Jag får stå upprätt och fotografera och förstora i efterhand. Lilla flugan sitter lugnt kvar på blomman...




Hela dagen ägnas åt trädgårdsarbete och när jag är fullkomligt utmattad av allt grävande, klippande, ansande, vattnaden och omplanterande måste jag pausa med en knäckemacka och en caffe latte. Jag sätter mig vid uthuset där vi har en bänk vid vår lilla kryddodling. En utmärkt plats för tulpanspaning!



Ben och rygg får en stunds återhämtning medan ögonen vilar skönt på tulpanerna som lyser som små gulvita fläckar i rabatten.

Livet är härligt i den ljuvliga våren - den som går alldeles för fort!

Häggblomningen ligger i startgroparna...


God dag säger

Skogseva


tisdag 19 april 2011

Trumpetare

Till det småländska stenriket där sonen och hans familj bor anländer varje vår ett tranpar. Häckar någonstans alldeles i närheten och provianterar vid skogskanten ett par hundra meter från huset.
Jag hade bara hört talas om tranparet, men aldrig varit på plats just i "trumpetartid", men nu skulle jag både få se och få höra! Tranorna skulle minsann trumpeta både bittida och sent, högljutt och idogt!

I och med att jag rullade in på den småländska gårdsplanen inte bara tystnade tranorna, de gjorde sig dessutom osynliga.

Mina öron var på helspänn och reagerade på alla möjliga pip, men från tranorna hördes ingenting.
Inte första dagen
Inte andra dagen.
Inte tredje dagen.

När jag skulle packa ihop mina pinaler fjärde dagen och köra hem till Romeleåsen igen kom en triumferande trumpetstöt från skogskanten! Förmodligen var de glada över att jag skulle åka hem!

Men så lätt skulle de inte slippa undan. Tranorn befann sig ett par hundra meter bort i horisontalplanet och eftersom jag har bara sett tranor underifrån i vertikalplanet MÅSTE jag bara försöka få till en bild.

Jag fick smyga mig på dem. Åla fram i det småländska steniga och morgondaggiga landskapet.
I hagen gick några hästar som undrade vad den gamla människan höll på med. Jag gav tydligen ett onormalt och lite skrämmande intryck för de vågade sig inte nära utan nöjde sig med att bevaka mig på avstånd.



Jag tog mig fram dold av stora stenar (Småland som sagt!), lätt hukande och sista biten krypande fram till ett buskage hundra meter från tranparet. Vid buskaget löpte en eltråd och på andra sidan eltråden fanns ett dike. Jag kom alltså inte längre, snopet! Tranorna befann sig ju fortfarande tämligen långt bort och flyttade sig dessutom längre och längre bort mot skogskanten.

Jag fick fotografera så gott det gick...




Jag hoppas att ni ser dem! De där två mitt i bilden som sticker upp lite mot den mörkare skogskanten.
TRANORNA!

God afton säger

Skogseva

söndag 17 april 2011

Inte så märkvärdigt...

...och inte så världsomvälvande, men det är ändå fantastiskt att de småländska hagarna är fulla av blåsippor!

Det finns något i den småländska jorden som inte finns på Romelåsen. Här finns icke en enda blåsippa och skulle du händelsevis ändå snubbla över en sådan liten raritet så "låt stå", annars gör du dig skyldig till en kriminell handling. Enligt Naturhistoriska riksmuséet är nämligen blåsippan fridlyst i Malmöhus, Kristianstads, Hallands, Göteborgs och Bohus, Stockholms och Västerbottens län.




I Småland måste man se sig för när man sätter ner sin fot för att inte trampa sönder och samman ett litet himmelsblått liv. Ytorna där det är blåsippsfritt är inte så stora!




"Blommorna är mattblå, eller ibland lilaröda, rosa eller vita, sällsynt förekommer också exemplar med dubbla blommor. Efter blomningen böjer blåsippan sina blomskaft mot marken, där myror hämtar frukterna som är försedda med köttiga bihang som myrorna gärna äter. Blåsippor tillväxer från spetsen av en grov jordstam och ett exemplar kan bli utomordentligt gammalt, flera hundra år."

(Den virtuella floran)


 

God afton säger

Skogseva

som är åter i vittsippslandskapet Skåne.

torsdag 14 april 2011

Fallen..

..men inte död..


Vad allting som är dött är underbart
och outsägligt:
ett dött blad och en död människa
och månens skiva.
Och alla blommor veta en hemlighet
och skogen den bevarar,
det är att månens kretsgång kring vår jord
är dödens bana.
Och månen spinner sin underbara väv,
den blommor älska,
och månen spinner sitt sagolika nät
kring allt som lever.
Och månens skära mejar blommor av
i senhöstnätter,
och alla blommor vänta på månens kyss
i ändlös längtan.

(Edith Södergran)


God dag önskar

Skogseva, som tar ledigt ett par dagar.

tisdag 12 april 2011

Asymmetri

Vi börjar med något vackert...

En bild av växthuset där man ser lavendellisten som går runt öst-, syd- och västsidan.

När lavendeln planterades var fågelbärsträdet på växthusets västsida inte lika stort och skuggande som det blivit under de senare åren. Vem tänkte på att fågelbärsträd snabbt blir stora om de trivs. Öst- och västträden är planterade samtidigt men växförutsättningarna är tydligen olika, för medan östträdet är mera modest i storlek har västträdet blivit ett kraftigt, och numera rejält skuggande, träd. Perfekt för växthuset som är placerat mitt emellan de båda, men alls icke perfekt för lavendeln på västsidan!

Lavendeln har inte trivts i den alltmer djupa skugga som västsidans fågelbärsträd har gett under de senaste somrarna och plantorna där har inte vuxit ordentlig och har blommat i allt mindre omfattning.

Något måste göras.



Vad finns det för växter som trivs i skuggan under ett träd?
Som är lite grågrönt i bladen och som inte "stör" för mycket?

Hosta!



Hostaplantan närmast kameran är den som kommer från Bilka där Prästågrdseva och jag handlade bilen så full att den knäade hela vägen hem! Den var given i rabatten när jag bestämt mig för att det var just Hostor som skulle bo där. Men en enda Hosta fyller inte ut en hel rabatt alltså måste jag kompletteringshandla.
Inte så lätt när det inte stod någon namnsort på Hostan...



Käre maken och jag tog en tur i ösregnet till Skåneplantor, som i ett utskick annonserat om Hostor till hyfsade priser. Samma bladfärg som den befintliga, bra. Och precis lika anonym som den befintliga. Ingen i butiken kunde skaka fram ett namna på Hostan som köpts in tillsammans med andra lika namnlösa Hostor.
Egentligen borde jag inte köpt en endaste liten planta där...




Men det gjorde jag!

Nu bor det alltså sju stycken namnlösa Hostor i den västra växthusrabatten. En med runda grågröna blad och sex med lite spetsiga grågröna blad. Jag kan leva med att jag inte kan nämna dem vid namn, att de är anonyma. Men hur ska jag, som har ett sinne som blir gravt stört när en given symmetri bryts, kunna leva med att rabatten är osymmetrisk! Att lavendelfransen tvärt bryts av för att brutalt övergår i en hostarabatt!

Måste jag göra en hostarabatt på östsidan också? Det vill jag inte.

Jag måste fundera...


God kväll önskar

Skogseva

måndag 11 april 2011

Blått!

Det är underbart när det börjar hända saker i trädgården.

Men allt behöver ju inte hända på en och samma gång!

Det ska byggas nya odlingslådor för grönsaker och för luktärter och det ska skolas om småplantor.
Och så måste vi vattna lite...
Rabatter ska rensas från löv, döda plantor ska bort och ersättare flyttas dit.
Och så ska vi vattna...
Lavendel ska klippas och stöd ska byggas till rosor och pioner.
Så var det det där med vattning...
Gräsklipparen ska bli ompysslad och få sina blad slipade och komposten ska dras igång.
Vallmofröna ska slängas ut i framsidesrabatterna. Och så lite vatten på det...

Men vi måste hinna med att titta oss omkring!
Vi måste ge oss tid att upptäcka att det redan finns blommande ormöga under popplarna.
Plantor som kommer från Prästgårdsevas trädgård och som sattes i stor mängd i höstas. Det lovar att bli en välfylld rabatt - jag ser fram mot en absolut heltäckande blå matta under träden redan nästa säsong.
En lång stund ligger jag och tittar in de blå ögonen - inte alls alldeles för blå! Alldeles precis lagom blå!





Och vi måste hinna med ett och annat njutningsfyllt knäfall!
När man känner den fina doften från violen måste man ta sig tid att knäfalla! Och nu ikväll kom det en omisskänlig violdoft från stenkyndelrabatten där det hittills inte har bott en endaste luktviol. Men nu... en liten nybyggare i den bruna jorden. Vi faller på knä med näsan mot de blålila kronbladen.
Vi tar ett djupt andetag...





Vi tackar och tar emot att vissa växter sköter sina flyttar och omplanteringar själv! Och att alltså en liten luktviol placerar sig där man normalt bara går förbi och får oss att falla på knä ett ögonblick.

Pausa med näsan fylld av violdoft...

God afton önskar

Skogseva

söndag 10 april 2011

Lunchkalas

Litet kalas i vårsolen.

Temperatur klockan 12.00:
 Romeleåsen 17 grader, Helsingborg 12 grader.



Kokt lax till lunch.
Kaffe och makalös tårta efteråt



I stora valphagen vinglade 6 kolsvarta valpar omkring.


 



Temperatur klockan 18.00:
Helsingborg 13 grader, Romeleåsen 19 grader.


God natt önskar

Skogseva



fredag 8 april 2011

Eucadorianskan



På mina fönsterbänkar har det, ända sedan jag var barn och oavsett var jag bott, funnits krukor med Peperomior. Ni vet sådana där oansenliga växter med blad som alltid är gröna oavsett hur man behandlar dem. Nästan oavsett hur man behandlar dem! Och som någon gång emellanåt när de är trötta på att bara stå där och vara gröna producerar något som de låtsar är blommor. Krumma gröna stänglar som mest ser ut som maskliknande bihang - jag brukar snabbt nypa av fulheterna!
Men det är som sagt snälla och vänliga växter som trivs med mig och mitt sätt att vattna. En gång i veckan.
Någonstans, någon gång i fjol hittade jag en annan snygg, men fullkomligt anonym Peperomia som ville föja med mig hem. Det fick den och när den tillbringat ett par veckor på fönsterbänken drog den iväg högt upp i luften med en stängel från bladrosetten. Jag vet inte hur det gick till, men medan den växte på höjden placerade den bladrosetter med jämna mellanrum på stängeln. Snyggt och prydligt och lite granformat sådär...
Sedan blommade och blommade och blommade den.
Men efter det dog stänglarna och bara ursprungsbladrosetten var kvar.
En sådan tråkig typ.. tänkte förmodligen avlida där på fönsterbänken. Den fick flytta in i en hörna medan den bestämde sig. Fick en skvätt vatten. En gång i veckan.
För några veckor sedan började den okända slänga iväg en ny stängel! Om hon tänkte producera vackra barn en gång om året borde jag ju veta hennes namn. Och, minsann... efter lite googlande hittade jag det:

Peperomia fraseri
 (kallas även 'flowering Peperomia')



Nu blommar hon lika vackert igen och ju mer jag läser på nätet om henne desto mer får jag klart för mig att hon icke är helt vanlig här.



Så här skriver en peperomiasamlare om Peperomia fraseri:

"A very interesting Peperomia, a native of Ecuador. Growth is upright with small 1/2-1 inch leaves. The blooms are the interesting thing about this Peperomia which is like a bottle brush instead of the typical rat tail. Loves humidith and well drained mix and is a very fast grower and roots very quickly."

Det finns människor som efterlyser blad för att göra egna plantor. Jag ska nog göra några stycken, om moderplantan skulle få för sig att avlida. Jag ska kanske rent av göra många och se till så att hon blir lite vanligare i Sverige...




Det spelade ingen roll ur vilken vinkel 'den blommande' fotograferades, hon blev lika vacker hela tiden. Hon  klarade av att synas närgånget från alla håll - där fanns inga skavanker, inga skönhetsfläckar!



En halv meter Peperomia..



..som står stadigt på röda storkben!




Det är klart att jag måste göra många nya eucadorianskor!

God middag önskar

Skogseva