torsdag 31 mars 2011

Fröklaustrofobi

Det frösådda börjar sticka upp ur jorden. Väldigt, väldigt ojämnt i lådor och krukor ännu så länge. Tagetesfrön från egna blommor verkar vara usla på att gro, medan i Danmark köpta pyttefrön av Nicotiana tabacum, virginiatobak, gror så att lådan ser ut att vara belagd med  ett lager grönmögel!
Inte vet jag om virginiatobaken är något som är värt att stoppa i en rabatt, men där de växte utanför tobaksladan i Tranekær prydde de i alla fall sin plats med sin frodiga grönhet!



Inne i ladan satt en föredömlig beskrivning över hur man behandlar sina frön och småplantor. Jag är rädd för att jag hällde ut cirka 5-6000 frön i ett enda tråg - HJÄLP! De ska ju både "be transplantet" i april och "potted" i maj. Kan man månne hyra en ljus lagerlokal som rymmer 5-6000 krukor med tobaksplantor?

 


Om virginiatobaken kan man läsa:

"Virginiatobak är en vanligen ettårig och körtelhårig ört som kan bli upp till två meter hög. Stjälken är enkel eller sparsamt grenig. Bladen är vanligen långa och lansettlika, bladkanten är helbräddad. Bladskaften är vingkantade och vingkanterna är stjälkomfattande. Virginiatobak blommar i augusti-september. Blommorna är smutsigt röda och sitter i klaselika knippen i stjälkens topp. Fodret är klocklikt med smala foderflikar. Kronan är smalt trattlik, med lång och smal pip, de fem kronflikarna är utbredda och spetsiga. Fruktkapseln är slät och mångfröig."

Om det bara inte hade stått det där om smutsigt röda blommor...


Betydligt enklare kommer det säkert att bli att handskas med de svårgrodda tagetes som står glest i krukorna. Hade jag vetat att de var så svårflörtade hade jag sått många fler - frön saknades verkligen inte.



Och hade jag varit förutseende hade jag långt tidigare skaffat mig en sådan här liten 'krukmaskin'.

 

'Krukmaskinen' inhandlades i går hos Gittan i Kävlinge när Prästgårdseva och jag gjorde en eftermiddagsutflykt. Jag gjorde ett par försökskrukor i affären och beslöt mig för att jag nog kan komma att trivas med denna enkla sorts handarbete. Krukmaterialet är ju gratis och om fröna gillar att tillbringa sin första tid i en tidningskruka tycker jag att idén att kunna plantera ut den med sitt innehåll direkt i jorden är förträfflig!



Två krukor - en lite högre och en lite lägre - snodde jag ihop för bilden skull. När det är dags för mina luktärter ska jag så fröna ett och ett i var sin lilla tidningskruka.
De kommer säkert att gro till etthundra procent!

God afton önskar

Skogseva

onsdag 30 mars 2011

Trappblommor

Penséer

Banala blå blommor?
Trista massproducerade plantor?
Vulgära vårväxter?



Det tycker inte jag!
Just vid denna tiden när det mesta ser grått, trist och lite skräpigt ut, blommar penséerna snällt och står tåliga och oförstörda även om det är solfattigt och termometern kryper långt under nollstrecket. Ett år, när vi just hade satt ut vårkrukorna med penséer, blev det minus tio grader under natten och blommorna föll döda till jorden. Trodde vi. Men icke! Efter att ha tinat upp ett dygn i den frostfria boden var de lika pigga och fräscha igen och flyttades tillbaka till trappan, där de sedan blommade ända fram till midsommar. Penséer har nog vikingablod i sina blomådror!



Sedan i går står det nya pytsar med blå blommor på trappan. De fick huka sig i vinden som blåste snålt runt deras öron - det är sannerligen blommor som förtjänar en tapperhetsmedalj!



De ser alldeles extra rara ut i de nyinköpta plåtkrukorna på fot. Nedanför trappan finns också krukor med penséer. Krukorna är inte lika vackra som dessa två så jag vägrar att fotografera dem.
Men penséerna är precis lika vackert blå!


God dag säger

skogseva

måndag 28 mars 2011

Mord!

Jag haver med berått mod dräpt!
Mitt brott är svårt, jag har ett levande väsens liv på mitt samvete.
Vem är jag att med mitt svärd dräpa en av Gud fader skapad varelse?
Vad ger mig rätt att visa tummen ner för någon som misshagar mig?




Det är ditt fel Gud!
Du som har skapat marodörer som härjar och förstör i våra trädgårdar.
Du som har placerat pälsklädda grävmaskiner under jord.
Jag försvarar ju bara mitt revir...
Alltså är det du som inleder mig på brottets bana - du borde skämmas Gud!




Om du hade tänk till lite bättre när du höll på med ditt skapande hade du kunnat avstå från att fixa till mullvadar och sorkar.
Vad ska de vara bra för?
De lockar fram mina sämsta sidor.
De gör mig till mördare.

Bara så att du vet det Gud - det är ditt fel att det idag ligger ett lik nedstoppat i en mullvadsgång!


God afton Gud och alla ni andra säger

Skogseva

söndag 27 mars 2011

Utjämnade organ

Ny arbetsdag i trädgården medan tusentals tranor flög över våra huvuden. En av vårens mest underbara upplevelser som varje vår gör mig lika glad. Jag brukar ropa: "välkommen" åt dem när de tar höjd just över vår skogsglänta. Underbara och efterlängtade fåglar!



Gårdagens organiskt formade rabatt omformades lite lätt och fick ett något mindre utmanande utseende. Böjen rätades ut något för att stämma bättre med de övriga rabatterna och sedan var det dags att ge sig på gräsrabatten som skulle utökas. Min älskade gräsrabatt...



Tanken är att gräsrabatten och den nya "organiska" rabatten ska bilda tungor som ska förenas med en portal, som i sin tur ska göra att trädgården upplevs mer "rumslig". Vid varje sida om portalen ska vi plantera något vintergrönt. Jag funderade visserligen en kort stund på att sätta bambu, som en pendang åt den bambu som finns i gräsrabatten, men med tanke på att detta är ett utsatt och ganska blåsigt läge får det nog bli något annat. Nu diskuterar vi cypresser av olika slag..



Här är utgrävningen nästan halvvägs, kärran är halvfull medan jag är heltrött efter flera timmars grävande! Jag passade på att gräva en grop för något "stort" medan jag omformade gårdagens rabatt och bara den gropen tog en halvtimme att gräva - vi bor sannerligen i ett stenrike! 



Så här ser det färdiggrävda resultatet ut. Ca två meter mellan rabatterna, lagom för gräsklipparen att passera genom två gånger. Tänk något vintergrönt vid varje sida och en portal med någon vackert blommande clematis...



Så här ser det ut från uppfarten...



...och ytterligare lite närmare vår entrétrappa.

Jag tror att det kan bli bra, men det tar naturligtvis några år. Jag har inte så mycket tålamod och inte heller tiden framför mig. Hur stora plantor kan man köpa egentligen?

God afton önskar

Skogseva

lördag 26 mars 2011

Organiskt!

Uttrycket "organiska former" har fått en ny betydelse i vår trädgård.

Grävde nya rabatter i höstas och utökade den ena i dag ...
Nya rabatterna skulle vara lite mjukt formade..



Man kan väl säga att de fick väldigt organiska former..



..båda två.

Vad tänkte jag på medan grävhänderna formade det rundade och mjuka. Det organiska.

ORGAN?

Undrar hur man kommer att uppfatta organrabatterna när de är fullplanterade och har vuxit till sig? Förhoppningsvis bara som mjukt rundade rabatter och inget annat.

Jag slängde ifrån mig spaden när jag var klar med organformen och letade efter de dubbla i stället. Min lilla tuva med dubbla snödroppar som jag trodde var borttappad.

Jag hittade den under syrenerna fortfarande täckta med vissna löv, en minimal samling som räddades fram i ljuset. 



Hörni snödroppar... Ni ska bli fler och fler, inte färre och färre! Var har ni gjort av alla era släktingar?



I fjol var ni säkert femton styck och nu i år är ni fyra.
Får vi be om lite snödroppsskärpning,

ryter Skogseva!

fredag 25 mars 2011

Sådd!

Nu får jag nog nöja mig med sticklingförökningen av min Euphorbia. Förutom moderplantan har jag nio småkrukor med fina plantor. De är så extremt lättrotade de söta små sticklingarna, och blommar dessutom oavbrutet medan de bildar rötter och fortsätter sedan lika snällt när de blivit planterade!



Frösändning nummer två tog jag hand om i dag - nummer ett är fortfarande ett försvunnet mysterium! Luktärterna får vänta ett par veckor med att komma i jorden och sallad, dill och fjädervallmo ska ju direktsås så min arbetsinsats blev inte så gigantisk. Det finns så väldigt mycket mer på min önskelista men jag har ju inte så mycket plats!



(Till vänster står 15 krukor med frön som jag tagit från de tagetesblommor jag fick i fjol. Därefter 3 krukor med steviaplantor och till höger 9 krukor med citrongräs.)

Det fick bli ett par konsoler i småplantsfönstret och på konsolerna placerades den frigolitskiva med värmeslingor som jag hade glömt bort att vi faktiskt hade.



Över det hela draperade jag på ett tjusigt sätt en stor bit plast.

Tja... Inte världens vackraste arrangemang precis, men förhoppningsvis fungerar det. Och så finns det faktiskt plats för ytterligare några krukor i tältet. Jag måste bara bestämma vad.

Cobea? I så fall är det bråttom, den ska sås i februari, mars.

Jag måste skynda på och bestämma mig!

God middag önskar

Skogseva


torsdag 24 mars 2011

Skridskoåkaren på verandan


En stilla gårdagseftermiddag på den stora punschverandan i prästgården med - ja, gissa vad... Växt och trädgårdsprat naturligtvis! Det krävdes många skivor surdegsbröd från http://www.vismarlovsvob.se/ (till vars hemsida jag tagit en del av bilderna) och ännu fler skivor Picksalami, min tillfälliga storfavorit i påläggsväg, för att gå genom väsentligheter i jätteämnet.

Vad ska sås? (Prästgårdsmadammen har redan kommit långt med sin vårsådd och det står små kraftfulla plantor överallt hos henne - jag har inte börjat ännu, men till helgen...)
Vad ska inhandlas? (Det finns så mycket att längta efter i plant- och krukväg, för att inte tala om alla tillbehör till våra växthus. Somt nödvändigt, somt rent "godis".)
Vilken, vilka trädgårdstidningar är läsvärda/mindre läsvärda, och ska de vara tryckta på glassigt blankt papper eller miljövänligt matt? (Det finns ju numera ett otal trädgårdstidingar och alla är förvisso inte bra. Vi var ganska överens om att det är trist att alla tidningar, oavsett genre, känner så stort behov av att ägna många sidor åt recept och matlagning i stället för att renodla sin inriktning. Däremot hade vi olika preferenser när det gällde papper, Eva vill ha miljömatt och jag glassigt!)
Och till sist nuddade vi vid vårt gemensamma hatobjekt:
Mullvad och sork - gift eller ej? (Det vill säga giftet, som redan finns hos mig, är ju endast avsett för sork. Ska jag, ska jag inte? Jag ska nog!) 

Och medan vi diskuterade och försökte lösa dessa storfrågor lyste solen över Evas krukplanterade krokus 'Ard Schenk' - minns ni honom?
De var inte bara vackra de var dessutom ljuvligt väldoftade!




Till hösten ska jag fylla trädgården med vita krokusar!




Här hemma är det som slår ut inomhus betydligt blygsammare - några lindkvistar, som följde med i en bukett som ett rödaktigt inslag, har börjat slå ut och visar små läckert ljusgröna blad.
Om ett antal veckor är det dags för de stora lindarna vid uppfarten!




God afton önskar

Skogseva

tisdag 22 mars 2011

Bobyggmästare

En tuff arbetsdag i trädgården tillsammans med käre maken, med en sol som lyste nådigt och inspirerande över oss.
I morse kom jag helt plötsligt på att våra stackars fåglar numera är ganska trångbodda eftersom en del holkar har ramlat ner av pur ålderdomssvaghet. Eftersom vi är angelägna om att ha mycket småfågel här vill vi gärna underlätta för dem i deras bobyggande genom att bidra med några egnahem. Som utbyte inbillar vi oss att de hjälper tilll att hålla (relativt) insektsfritt här om sommrarna.
Maken blev alltså på förmiddagen skickad att köpa fem stycken fågelholkar på Granngården. Fågelholkar kunde Granngården leverera till den nätta summan 169 kronor styck!
169 kronor för en fågelholk!

Käre maken for hem och grävde fram några gamla brädstumpar och tillverkade snabbt tre fågelholkar - helt efter ritning ur "Bygga Bo-handboken" http://www.naturskyddsforeningen.se/butiken/bocker/natur---miljo/Bygga-Bo-handboken/.




Personliga holkar till en kostnad av noll ören - tillverkningstid två timmar!



Eftersom det blir lite ohemtrevligt i ett alldeles kalt och tomt hus bäddade jag med alldeles torra kvistar från våra nepetaplantor. Väldoftande madrasser att lägga små mesägg på!



En holk sattes upp i det gamla äppleträdet där den till sommaren kommer att döljas helt, dels av blad från trädet och dels från Rosa Helenae som i blomningen dessutom kommer att sprida sin väldoft in i minsta skrymsle i holken .
En annan av holkarna sattes i en flerstammig björk som sommartid skuggar mina funkior.



Den tredje sattes i ett av fågelbärsträden utanför växthuset. Om någon fågel är modig nog att välja den som sitt sommarhus kommer det att ge oss många intresanta tillfällen till fågelstudier.

Kan man övertala svartmesen? Kan man tubba en rödhake?

Det blir väl som det brukar med våra holkar - hundraprocentig beläggning av talgoxar. De är välkomna de också!

God kväll önskar

Skogseva



måndag 21 mars 2011

Var är de dubbla?


En viss vårkänsla kunde anas under eftermiddagen även om vinden var bitsk. Jag hann inte med så mycket i dag mer än en vattning i källaren på de vinterförvarade plantorna, som mår tämligen bra även om det snart kommer att krävas några duschar med bladlusmedel.
Utomhus gjorde jag en inventering bland tulpanerna, som jag väntar mig så mycket av. De visar hittills på full pott - alla trettio har kommit upp - nåde det odjur som vågar börjar knapra på dem!
Jag vet inte varför men de är väldigt smutsiga om näsan är de små liven!



Och äntligen, äntligen har en del av snödropparna orkat höja sig på sina stjälkar. Det är egentligen bara denna lilla klunga som har vuxit till sig något lite, övriga snödroppar blommar långt, långt nere vid marken.



Men var finns mina dubbla snödroppar? Jag kan inte hitta dem och det värsta är att jag inte minns riktigt var de står. Är det här nere vid gamla brunnen eller är det uppe vid syrenbuskaget?
Det kommer att uppdagas  - om de fortfarande lever!
Eller försvann de kanske när jag grävde den nya rabatten?


Undrar skogseva


söndag 20 mars 2011

Plåtrea




Lite trädgårdsflärd fick följa med hem från Prästgårdsevas och min mullvadsutflykt i går.

Jag hittade till exempel en burk för uppbindningsgarn till ett mycket facilt pris, och dessutom för tillfället med tjugo procents rabatt, i 'Butik för sakletare' i Västra Strö, http://www.vastrastro39.se/  -  förhoppningsvis är det nu slut på eländet med trassligt uppbindningsgarn. I den trevliga butiken fanns lite av varje för trädgård, växthus och vardagsrum. Jag hittade till och med en av mina favorittvålar från http://www.terramidi.com/, en härlig gurkdoftande äggformad tvål, som ligger skönt i handen!



I 'sakletarbutiken' fanns många fina krukor, stora och små i plåt och betong.
De här i plåt föll jag för:



Jag kan tänka mig att plantera Muehlenbeckia, "plättar i luften", i dem - fint med lite slarvigt, men skirt grönt mot det mattgråa, eller kanske ännu hellre enViola hederacea, murgrönsviol. Den får det nog bli!



Förutom ovanstående läckerheter som jag köpte, inhandlade vi två Evor var sin rund plåtbricka med kant hos Västernäs Handelsträdgård där mullvadskursen hölls, http://www.vasternas.se/, en handelsträdgård, inte särskilt stor, som jag kan tänka mig att uppsöka igen.



Brickan är ungefär femtio cm i diameter och perfekt att samla ett antal mindre krukor på. Den kommer nog att få sin placering lite upphöjt (det får kanske bli en ny piedestal) utanför växthuset.

Någon gång.

När det är vår.


God kväll önskar

Skogseva


lördag 19 mars 2011

Mullvadsjakt!


Åkte tillsammans med Prästgårdseva på några kurstimmar i mullvadsjakt i Västernäs Handelsträdgård!

Mullvads- och sorkjakt - här ska bekämpas när odjuren sätter igång på allvar i vår!

Nu visade det sig att mullvadarna hade förtur in i de fällor som naturligtvis såldes på platsen. Sorkarna är liksom inte lika intresserade av fällor. Eller kanske något lite intelligentare än sina mullvadskompisar, som tydligen bara flänger runt och smaskar i sig daggmaskar och lägger upp stora vinterförråd av densamma utan aatt titta vare sig åt höger eller vänster. Sorkarna däremot är känsliga typer som lägger märke till minsta förändring i gångsystemet. Rusar definitivt inte blint in i fällan som mullvaden gör.



Fällorna som det talades så entusiastiskt om var i sig ingen nyhet, jag har använd dem i många år med gott resultat. Att hålla hudraprocentigt fritt från mullvad ter sig däremot omöjligt i en så här pass stor trädgård (och vi ska inte tala om Prästgårdsevas!), om man inte vill ägna sig åt den sysslan på heltid och hålla igång sisådär ett tjugotal fällor.



Lite ny kunskap fick jag mig till livs. De "tunnlar" i gräset som jag varit övertygad om att sorkarna tillverkat är i själva verket mullvadsgångar, vilket i och för sig känns lite trösterikt. Men att vi har både och råder det inget tvivel om, därom vittnar många hål utan medföljande hög! Och många högar utan det lodräta hål under som är signifikativt för mullvad utan i stället med den snedställda gång som sorkarna gör.



Och vad gör man då åt de svårfångade och i våra trädgårdar så underminerande, söndertuggande och förstörande sorkarna? Glöm allt vad pipande och tutande skrämmor heter. De gör absolut ingen nytta. Bara humbug! Med tur och stor skicklighet kan man fånga dem i fällor, men jag har under tio år inte lyckats fånga en enda medan jag tagit mängder med mullvadar.

Återstår en enda sak; råttgift.



Sorkar äter växtdelar och rötter och måste bort om man inte ska stå med en söndertrasad och kullvält trädgård. Jag har bestämt mig, det får bli råttgift. En osnyggt och ojämn kamp, men nödvändig. 



Mullvadarna mumsar i sig sina kötträtter i form av larver, sniglar, maskar och annat. Jag fortsätter min något mer jämbördiga kamp mot dem med mina fällor.



Vi får se hur det går, säger

Skogseva




fredag 18 mars 2011

Ismagi


Vi kom hem från en konsert i sena gårdagskvällen till en trädgård som glittrade och gnistrade på det mest magiska vis.Vädret hade varit väldigt onådigt och på lägre höjd vräkt ner ett snöslask som här på åsen blev till underkylt regn.

Allt växande var insvpt i ett tjockt skal av gnistrande is!

Jag hämtade kameran och försökte fånga den glittrande magik, som mina ögon inte hade det minsta problem att uppfatta, men min kameras kapacitet räckte inte till att skapa samma bilder som mitt öga såg i vår tämligen knappa utomhusbelysning. Fotona blev absolut inget att visa upp - så synd!

På morgonen fanns en del av isbarken kvar, men hängpilarna som på kvällen gungat, svängt och klirrat med sina isprismor, stod lika nakna som vanligt och den magiska silvriga natträdgården hade försvunnit och efterlämnat en trädgård stadd i upptining.



Uppfartens spireor lyste i går kväll som om de var doppade i silver, på morgonen var isen som omslöt grenarna ganska murken.



I ett av fågelbärsträden var isupptiningen i full gång och vattendropparna växte till sig i snabb takt.



Den vita syrenens ispansar krackelerade i den stigande temperaturen...



... och det gjorde även skalet runt en New dawntagg.



Ispansaret på boken utanför växthuset höll längst, men nu har allt återgått till det vanliga vårtrista och vårgråa. Så som det brukar se ut vid denna brytningstid de dagar då solen vägrar titta genom molnen.

Lärkan ska snöa in tre gånger innan det blir vår. Var detta första gången?


Undrar Skogseva

torsdag 17 mars 2011

Siska och mes

Den iskalla vinden som pinat oss ett par dagar fortsatte med oförminskad kraft igår. Den blåste upp sig lite extra, skakade bokar och björkar, ruskade runt i grantopparna, pep, ven och bet och hejdade Prästgårdseva och mig från vår tänkta fotopromenad. Efter en illsnabb inspektionsrunda i en brun och trist trädgård ägnade vi oss åt fågelskådning genom fönstret. Och om ni tycker att det låter bekvämt och lättsamt så kan jag tala om att det är det INTE! De ger, åtminstone mig, förhöjt blodtryck. Småfåglar har alldeles för båttom! De behärskar inte konsten att slappna av och ta det lugnt, utan så snart de landat på marken snappar de åt sig ett frö, lyfter och sätter sig på en gren, slänger i sig fröet och kastar sig ner på marken igen - och börjar om från början. Och om de händelsevis är något långsammare med att förtära sitt frö ser de till att göra det bakom en gren, dolda för kameran. Och jag behärskar inte konsten att snabbt hitta de små liven i sökaren.

Det blev många svordomar...



En inte alldeles vanlig gäst här hos oss fastnade i alla fall på en bild. Gråsiskan Carduelis flammea är en strykfågel som vissa vintrar flyttar söderöver. Just denna lilla raring har alltså antingen funnits här hela vintern eller är just hemkommen igen från sitt vinterviste.  Den häckar enligt mina fågelböcker företrädelsevis i Norrland, men kan vissa år även häcka långt söderut. Den är mer än välkommen att bygga sitt bo i något av våra träd.



Gråsiskan har jag sett ett antal gånger tidigare, men att få se och fotografera en svartmes Parus ater var storpremiär! Märk väl att detta är en "vanlig" fågel som finns över hela landet utom längts upp i norr. Den ser faktiskt ut som en blek talgoxe, men till skillnad från talgoxen har den en vit fläck på huvudet och i nacken och absolut inget gult i fjäderdräkten. Jag borde ha sett den ett otal gånger, men det har jag alltså inte. En anledning kan vara att den brukar vistas högt upp i barrträden, där den provianterar på kottefrön och småkryp. Vintertid när det är ont om föda hälsar den tydligen på vid fågelborden - trevligt för oss. Men den var en osedvanligt svårfångad rackare som svichade fram och tillbaka och upp och ner bland grenarna i häggen! Arm och axelmuskler fick arbeta ordentligt i de oftast fåfänga försöken att lokalisera den lilla mesen. Den var ju inte precis ensam i trädet och tämligen svår att skilja från de vanliga talgoxarna, om den inte visade sin nackfläck.




En liten rackare som pilade fram och tillbaka under vår fotografering, välnärd och rultig, är en liten skogsmus som har entrén till sitt bo mitt i fröskafferiet. Bara att sticka upp lilla nosen och plocka åt sig av de solrosfrön som fåglarna tappat på sin väg upp bland häggens grenar.

Det kan vara givande att fågelskåda genom köksfönstret, säger

Skogseva