Nostalgia

På "Autoseum", bilmuséet, finns ävenså en liten shop med bland annat vykort i lite större format, med riktigt snygga och mycket nostalgiska bilder på. Vi köpte ett antal för framtida bruk. Maken köpte kort med gamla bilar naturligtvis, och jag med lite annan nostalgi.




Citronil är en läskedryck som lanserades 1911. Den
tillverkades av Vasabryggerier i Sundsvall. Allt går att
läsa sig till.

"Lapprika, papprika, puddingpastej,
när jag blir stor ska jag gunga med dej
i ett gult citronskal många gula mil
upp och ner och bort på en sjö av citronil."
Detta skrev Lennart Hellsing 1950 och boken heter
"Summa summarum". Till just den här versen har
Lennart Hellsing hämtat idén från sin barndoms
citronläsk, stod det i en artikel.




Denna reklambild är så gammal att den till och
med är äldre än Skogseva och det vill inte säga lite.
Det är väl trevligt att man kunde dricka något
hälsosamt för två öre koppen! När jag var barn drack
jag choklad varje morgon och om pappa inte var
närvarande eller om han tittade åt ett annat håll,
doppade jag smörgåsen i chokladen. Det var strängt
förbjudet så det gjordes alltid i smyg...




Häxans putsmedel finns ju fortfarande, men i annan
förpackning. Borta är plåtflaskan, den har ersatts av
plast. Putsmedlet var, och är fortfarande, rosa.
Häxanputs i plåtförpackning har jag köpt många i
mina dagar. Silvret skulle ju putsas någon gång om året
för att inte svartna till oigenkännlighet. Jag har slutat att
använda silver -rostfritt duger bra - så nu räcker en
flaska Häxan länge, länge och silvret ligger någonstans
och blir svartare och svartare.

Pix var ingen tablettask som jag brukade köpa. Tabletterna
var bara starka och inte alls så goda som till exempel
"Violtabletter" eller "Tuttifrutti". Pojkarna köpte "Alfa"-
tabletter, för i de askarna fanns bilder på fotbollsspelare
- inget för oss flickor alltså. Det fanns faktiskt en sorts
tabletter som hette, o ve och fasa, "Nigger" och på asken
fanns en bild av ett svart barn med stora ögon och tjocka
läppar. En tablettask kostade 25 öre i slutet av 40-talet
och en kola kostade 5 öre. Dixi och Rival hette kolorna.
Dixi var ljus och Rival mörk. Dixi var godast!




En käck, svensk gosse som säkert höll sig frisk genom
att äta Pix-tabletter. Allt var ju hälsosamt förr, innan
Konsumentverk och Hälsovårdsmyndighet började
tala om för oss vad, var, när och hur vi skulle äta!

Slut på nostalgi för denna gång.


God middag önskar


Skogseva