Räliga djur - igen

Världen är full av räliga djur. Speciellt är vår lilla värld = vårt hus och vår trädgård, översvämmad av det ena djuret mer osmakligt och elakt och förstörande än det andra. Jag har sagt det förut och jag säger det igen, vi bor i en djurpark. Vi skulle kunna ta inträde och visa upp en artrikedom av sällan skådat slag. Och i alla storlekar dessutom, från hjortstorlek till fästingdito. Jag föredrar hjort framför fästing...



Maken bad mig ta ett foto av den spindel som invaderat
vår ena toalett. Den bästa bilden tog han dock själv.
Det var nog ett tag sedan spindeln rakade benen...

Nu finns det alltså bara en toalett kvar att använda, nämligen den spindelfria. Hur lång livstid har en spindel? Så där i genomsnitt alltså. Om vi inte släpper in mat i form av flugor kanske det går snabbt. Två veckor eller tre. Vi sätter en skylt på dörren så länge: OBS! SPINDEL. Jag vet i alla fall en som inte kommer och hälsar på så länge monstret bor hos oss. Det bor ju dessutom en i taket i köket...



I, bland, på, under, vid, framför träden i skogen
kryllar det av liv. Och det ska det göra. En död
skog är ingen bra skog. En liten undring bara:
Varför finns alla arter representerade just där
vi bor? Arten som bor inne i det lilla vackra
"äpplet"på bilden hör dessbättre till de mer
stillsamma. Ett antal sådana galläpplen sitter
på en liten miniek som växer vid den vackra,
numera nästan uppätna, vita rosen.
Galläpplena bildas när gallstekelägg lagda i
bladet kläcks. Larven lever och förpuppas inne
i gallbildningen - bra, då syns den i alla fall inte.

Nu ska jag strax köra ett barnbarn som fotbollar till hans träning - och dessutom match. Tur att det inte regnar...

God middag önskar

Skogseva