Det var en gång..

..en vacker vit ros vid namn "Iceberg, som flyttats från en rabatt där hon nästan fått sätta livet till under vinterns frostiga barmarksnätter". De små överlevande delarna av rosen fick ett nytt och mulligt hem långt bort från sitt barndomshem och sakta men säkert blev hon starkare och fick stadigare grenar. Av den så trista, halvt bortfrusna rosen blev det en strålande skönhet!Frodigt grön och ljuvligt doftande växte hon sig större och större i trädgårdens vilda del.



Trädgårdens vilda del var så vild att vilda djur härjade vilt. Små råttliknande saker bearbetade ilsket jorden underifrån och hjortliknande djur i olika modeller bearbetade det som växte ovan mark. Tuggade, knaprade, kapade, tuktade, rev upp, trampade ner, krafsade och betedde sig överhuvud taget väldigt ouppfostrat. Vackerrosen var icke längre vacker och frodigt grön, utan kapad, avgnagd, toppad och beskuren av vassa och elaka tänder som satt fast i de vilda djurens elaka och glupska munnar.



Människan som pysslat om den fordomdags så frodigt gröna och ljuvligt doftande rosen grät strida floder av tårar. Något måste göras för att rädda den fordomdags så fr.... o s v.



Den handlingskraftige mannen som levde tillsammans med människan som pysslade om rosen, kom till rosens räddning.
Han byggde ett gyllene torn där den frodigt gröna och ljuvligt doftande rosen fick bo. Aldrig mer skulle skogens vilda djur kunna nafsa efter hennes blad. Aldrig mer skulle något hjortliknande knipsa av hennes grenar. Och så levde den vita vackra, fro... o s v, rosen ända till hennes grenar knäcktes av ålderdomssvaghet !


God middag önskar


Skogseva