Prunushämtning och sticklingförökning

Nu har vi hämtat hem vår nya familjemedlem "Prunus cerasifera", från Flyinge Plantshop. Hon är storväxt blodplommonet och fick, precis som Gun i Staffanstorp*, hämtas på en släpkärra. Tre och en halv meter hög minsann - en stor bit av kronan stack utanför. Skönheten fick utstå svårt vinddrag, eftersom det i dag är en av alla dessa blåsiga dagar.



Det ska bli intressant att se om plommonet tänker göra
som det mesta vi planterar - bli högre och större än vad
som står i böcker och vad plantskolor säger.



Nu står blodplommonet tjudrat vid en lönn för
att inte blåsa iväg i väntan på att rabatten ska
ställas i ordning. Vi räknar med att det kommer
att ta en dags intensivt arbete att ta bort rosor,
gräva eller fräsa jorden och lägga på ett lager
ny jord.



I plantskolan stod plommonet med "dropp", vilket i
detta fall inte innebär att det var sjukt utan att det
blev droppbevattnat! Bladen är nog goda - någon
hade knaprat på dem.

Jag har varit duktig och tagit sticklingar av Margueriterna. Tjugotvå sticklingar avskurna under ivrigt mumlande av böner och besvärjelser. Ömt nedstuckna i finaste såjord. Vänligt tilltalade och ödmjukt ombedda att göra sitt bästa. Fast... Så lätt kan det väl inte vara. Sticka små skott i jorden och inbilla sig att det ska bli stora fina Margueritplantor av dem. Fåfänglighet, fåfänglighet...



Så här ser de ut - ännu så länge. Snart slokar de väl för
att sedan ge upp andan för gott.



Inte kan man väl göra stora plantor själv? Inte ens
om deras namn redan står på krukorna. De kostar
ju nästan etthundra kronor att köpa färdiga.
Kan man verkligen åstadkomma sådan dyr lyx genom
att ta små sticklingar och stoppa i jord?


* "Gunsan" i Hipp Hipp.


God middag önskar


Skogseva