onsdag 28 december 2011

Nu är den slut!


Och så var julen över.
Den som jag inte är någon älskare av.




Dock finns en höjdpunkt; grötlunchen i ett uppvärmt växthus! 

Bacopan blommar vackrare nu än den gjorde i somras.




Bye bye julen!


God dag säger skogseva

fredag 23 december 2011

Julledigt!






söndag 18 december 2011

Några dagar före jul


Det föll lite snö på seneftermiddagen och solnedgången skapade ett nästan onaturligt rosa skimmer över åsen.

Ett atmosfäriskt Halleluja över att det blev lite julesnö?

Den snö som föll kan få stanna - mer än så önskar jag mig icke!





God afton säger 

skogseva

tisdag 13 december 2011

Lördag i Ystad


Vi skulle ju inte ge oss iväg på fler utflykter före jul var det tänkt, men eftersom Ystad konstmuseum just nu visar SLAS, eller Stig Claesson som han ju egentligen hette, blev det för frestande för käre maken.

Till Ystad alltså och som ni ju vet vid det här laget företar vi oss absolut ingenting förrän vi har fikat. I Ystad finns det två ställen som vi brukar välja mellan, det ena "Hos Morten" ligger i Gåsegränd och är ett bokcafé med hög mysfaktor. Jag vet inte om böckerna är till salu, men tidningarna är fria att bläddra i medan man sippar på sin latte eller vad man nu har valt att dricka till sin kaka eller macka. Här finns goda fettbomber till varma smörgåsar om man hör till den pinnsmala kvinnovarianten, som det lär finnas några exemplar av...
Hos Morten var det fullt i lördags så det fick bli kaffeställe nummer två på vår lista och jag tror, men är inte säker på, att det heter "Kaffekoppen Harmony". Bakom detta ganska förfärlig namn finns ett mera klassiskt café som ligger på Stora Östergatan. På väggen hos Kaffekoppen hänger två gamla lampetter med olika kvinnomotiv på, två riktiga juvler från Ystad metall (nedlagd - när då?), som vi i många år har har kastat lystna blickar på. De är icke till salu - vi har frågat!




Detta är också ett ställe med tidningshögar, nästan en nödvändighet när man ska fika tycker vi. Tidningarna ska helst vara från 30- 40-talet, men nya duger också när man inte är bortskämd med sådan flärd. Vad gör väl det om modet är ett år gammalt, för oss som bor i skogen känns allt nytt!
Och så finns det recept som man kan hämta inspiration från, det här ska vi testa om vi får för oss att äta brunch i stället för frukost någon gång:




Så stoppade vi alltså i oss våra smörgåsar, lyssnade på en högljudd konversation på bredaste skånska från bordet intill, och jag uppdaterade mig modemässigt och käre maken frossade i recept. Ett perefekt sätt att använda några gråtrista och blåsiga lördagstimmar.

Men nu - mot muséet!




SLAS var, och det visste jag inte, en alldeles utmärkt porträttmålare.
Den blå/röd/gula damen föll mig i smaken. Jag gillar att hennes armar verkar ofullständiga och att hon tycks ha en märklig utväxt, en jättevårta?, på sin vänstra arm.
En melankolisk, mörkhårig madame. 




Den här förvrängda men, tycker i alla fall jag, suveränt avporträtterade personen känner ju alla igen!




Käre maken föll för den skånska landsvägen - jag vet inte det jag...




När vi for hem på seneftermiddagen i snålblåsten behagade solen gå ner på det mest förtjusande och färgglada sätt!




Men nu blir det definitivt inga utflykter på länge, länge!


God dag säger

skogseva

lördag 10 december 2011

Kartongmassaker


Käre maken kände en obetvinglig lust att berika vårt hus med en julkrubba.

Beställde en sådan från något som heter Byggfabriken.

Den kostade som fyra klematisar. 
Eller som fyra rosor. 
Eller som ett äppleträd.
Eller som en tredjedels Ullungrönn.

Alla alternativen ovan är sådana som med tiden växer sig större och större, så icke den heliga kartongfamiljen på vår chiffonjé, den verkar snarare vara utrotningshotad!





Julkrubban som alltså kostade som en tredjedels (mycket önskad) Ullungrönn har på några dagar blivit glesare befolkad än när den anlände. Persongalleriet runt Jesusbarnet har decimerats.

En vit katt, som fattat djupt hat mot de heliga kartongfigurerna, har beslutat sig för att halshugga, inte bara får och lamm runt krubban utan även den heliga familjen. En efter en.

Han började så smått med lammen - de försvarslösa kreaturen. 

Chop, chop - av med deras huvuden!

Första gången i världshistorien som en katt har ihjäl ett får? En visserligen oblodig historia, men dock. Stackars, stackars små lamm...





Nu ryker den fromme herdens huvud. Han stod med ryggen mot i en ödmjuk och tillbedjande pose och såg förmodligen aldrig när den anfallande kattens käftar närmade sig hans huvud.

Chop, chop - av med det också!

Oj, oj, oj! Hann herden tala om för lilla Jesusbarnet att han var där för att hylla honom? Och vad kommer det lilla Jesusbarnet att ha för minnen av denna händelse? Massakern vid krubban. Kommer den att för alltid att traumatisera honom?

Kommer katten även att tugga i sig Vår Frälsare-bebisen?




Kommer överhuvud taget någon av den heliga familjen att överleva fram till julafton?

Borde vi inte satsat pengarna på ett säkrare kort?

En Ullungrönn till exempel?


God afton säger

skogseva

(som beklagar bildkvalitén)

tisdag 6 december 2011

Nu och då.


I fjol för exakt ett år sedan var det riktig vargavinter. 
Kommer ni ihåg?  
Här hos oss pulsade vi i snö som räckte oss upp till vaderna och käre maken hade till slut problem med var allt bortskottat elände skulle läggas, trots att vi har hela skogen till vårt förfogande. 
Det var som sagt en tuff vinter både för människor och djur och när vi hade styckat en hjort lade vi ut resterna i snön för att mätta en eller annan rovfågel som kunde tänkas ha vägarna förbi vår glänta i skogen.

Det blev några dagars skådespel som jag aldrig hade kunnat föreställa mig när vråkar, glador och en havsörn(!) kämpade om de blodiga bitarna.





I dag ser det ut så här i gräsmattan.
Det lyser lite vitt här och där - inte av snöflingor ännu, men av blommande tusenskönor.
Och jag gläds så länge det är barmark.




Men när snön kommer tänker jag försöka locka till mig några vråkar!


God dag säger

skogseva

torsdag 1 december 2011

Efterbesiktning


Jag gick mig en efterstormeninspektionsrunda i skogen när jag hade konstaterat att det enda som hänt här hemmavid var att skorstenen hade 'fjällat' lite, det vill säga lite puts - eller för den delen ganska stora bitar som nog inte hade varit sköna att få i huvudet - hade ramlat i backen. 

Så hur mådde då skogen?

Jodå, smågrenar, grantoppar, kottar och allsköns bråte hade naturligtvis ramlar ner men några fallna träd såg jag inte till så jag gav mig in - och upp - i skogen.




Hittade en liten stilla och fin glänta där jag stannade en lång stund och fotograferade mossa (inga bra bilder), vackra löv (inga bra bilder) och några hjortar som sprang förbi (urusla bilder).

I gläntan växte små trevliga gula svampar som säkert hade tagit livet av oss om jag fått för mig att plocka dem till middag. Jag nöjde mig med att fotografera dem och se.. de fastnade på bild!




Fastnade gjorde också björkstammens vackra mönster.




Ner för backen och ut på vägen igen och där låg den första fallna granen, 




och femtio meter längre fram låg nästa.
Stormen hade på vanligt och märkligt stormmanér fällt träd på måfå. Knäckt en gran här och en där. Somliga fällda med rot, andra knäckta mitt på. Någon enstaka gran hade fallit med hela sitt rotsystem svävande på trekvart mitt inne i ett i övrigt orubbat bestånd. Hur går det till?




Och alldeles orörda och oförstörda stod några okända växter med sina silverskimrande frökapslar.
Varför hade inte de blåst av i stormen?





God afton säger

skogseva