Mekaniskt

På en liten stringhylla i matrummet bor det små mekaniska figurer från Kikkerland. http://www.kikkerland.com/ Jag gillar inte ordet "samling", det har för mig en klang av fula och märkliga saker. Hyllor fulla med äggkoppar, skåp proppade med tomtar, pingviner i alla material, former, färger och storlekar, eller fula dockor i nästan naturliga storlekar, klädda i något som ska representera länderna de är köpta i. Huvva! (Nu har jag kanske trampat någon äggkoppsamlare på tårna, förlåt!) På den lilla stringhyllan bor det alltså tre figurer och tre figurer är absolut ingen samling!



Den första Kikkerlandfiguren, X Large Critter, köpte
jag i muséebutiken på Ordrupgaard i fjol. Den springer
nervöst iväg med små steg på jättehöga giraffben.

Jag förälskade mig i den smäckra varelsen och hade sett fram mot att köpa någon ny när vi åkte till Ordrupgaard i lördags för att se Munchutställningen. Butiken var nedlagd, vilken besvikelse!
Men så hittade vi alltså den lustiga butiken Area, proppfull med den mest märkliga blandning av användbart och oanvändbart. Bland det oanvändbara fanns Kikkerland "Wind ups" - många olika!



Välsorterad affär som ligger på Store Kongegade!

Det vara bara att försöka välja bland godbitarna. Och jag som lider av så svår beslutsångest. Jag tittade och plockade, satte tillbaka och tog fram igen. Efter mycket kval lyckades jag till sist välja två nya familjemedlemmar .



Le Pinch var absolut given som kamrat till X large Critter.
En kraftfull rörelsemaskin som nästan är en tusenfoting.
Le Pinch är nytillskottet bland Kikkerlands mekaniska prylar.
Den är konstruerad för att illustrera mätarlarvens rörelser
och det gör den med bravur.



Så skulle jag ha ytterligare en. Det blev Oahaca,
"så motspänstig och vild att vi fick sätta koppel på den"
står det i beskrivningen. Den har ett huvud i form av
Saturnus. Om man drar i Saturnus hoppar Oahaca
omkring på ett hejdlöst och skakande sätt.


Jag filmade Le Pinch och tack vare Kamillas tips lyckades jag få in den lilla snutten här!




God middag önskar


Skogseva

"Rose is a rose

is a rose is a rose." (Gertrude Stein).

Det står en liten bukett rosor härinne. Rosor som bara existerar en kort stund avklippta från en slaktad moderplanta. En reminiscens av en rosenrabatt. En doft som för en dag eller två sprids inomhus.





Det korta ögonblicket mellan liv och död hos en ros är fyllt av skönhet. Nickande blomhuvuden som låter kronbladen falla i dekorativa drivor. En ljuvlig men snabbt avtagande doft. Fäger som bleknar...


God eftermiddag önskar


Skogseva

Den som planterar ett träd..

..har inte levt förgäves. Om det är så har jag verkligen icke levt förgäves. Jag kan icke räkna dem alla, ett otal är det. En smärre skog skulle jag tro. Nu är rosenrabatten slaktad och allt är hackat till småsmulor, bortkört och bortglömt...
Rosornas kvalité var urusel men rotsystemet var desto bättre. Det hade utvecklats till några gigantiska saker som inte gick att gräva upp. Det blev till att dra upp dem med hjälp av lilla "traktorn".

Hej och hopp så var de uppe alla sju. Många rötter lämnades kvar, de gick helt enkelt för djupt för att vi skulle få upp dem. Jag tror inte att de ställer till någon skada för de nävor som ska planteras i rabatten.

Lite extra djupgrävning i mitteln, i med finjord och kogödsel.
Ner med stödstolpar och Prunus cerasifera "Nigra", fäst det
med sadelgjord..
(I skumrasket blev bilderna sisådär...)

KLART!

God middag önskar

Skogseva

Kultur och kakor

I går körde vi över bron för att titta på Edvard Munchutställningen på Ordrupgaard i Köbenhamn. Men om man nu har tagit sig över bron måste man hitta på annat också - det finns ju en del att välja mellan...

Vi, som alla andra, brukar passa på att köpa öl i Danmark. Varför? Jo, vi vill ha "FF" (Fine Festival) och den finns icke i Sverige. Vi körde till ett ställe som vi blivit tipsade om, "Bottle Shop", "93 sekunder från bron". Vilket ställe! Eller snarare: Vilka mängder öl och sprit vi svenskar handlar! En buss stod färdiglastad och i det lastutrymmet gick inte att stoppa in en enda centiliter till. Ett gäng elever från "Ronneby University" hade tydligen hyrt bussen för sin shoppingtur och var redo att ge sig därifrån. Glada och svårt ölstinkande. Var det månne höstterminens öl- och spritranson som hamstrats...



De hör söta gossarna var jag tvungen att fotografera. De
poserade snällt inför kameran och lullade sedan in i bussen...

Ölstället var ett bra och lättíllgängligt sådant och kan rekommenderas. Vi köpte en back FF (hu, så mycket) och fortsatte mot det lite mer kulturella målet för vår dagstripp.



Ordrupgaards tillbyggnad från 2005 är ritad av den
irakiske arkitekt Zaha Hadid. Byggnaden är stilig, svart,
sluten.



En genomtänkt och snygg passage. Trappa ner,
trappa upp. Lika genomtänkt är planteringen av vita
Cosmos ovanför trappan. Den svarta blankslipade
stenen ger rymd åt passagen och återspeglar planteringen.
Cosmosrabatten är stor, den täcker en hel kulle och man
har god utsikt över den genom restaurangens fönstervägg.

Avskalat och snyggt, men förfärligt kallt var det att
sitta och äta här. Stora fönsterytor är ett elände -
varmt om sommaren och kallt om höst och vinter.
Det måste vara näst intill omöjligt att värma upp
en lokal som denna. Jackan fick behållas på under
lunchen.

Färgvalet på stolarna i den lilla loungen är häftig.
Mycket snyggt till betongväggar och golv. De
lavendelfärgade gladiolusarna var perfekta till.

Utställningen var omfattande och en lång film om
Munchs komplicerade liv gav en extra dimension.

Tavlan på planschen föreställer, som ni säkert vet,
hans syster som dog ung i tbc.

Fotografering var förbjuden och det vimlade av
vakter, som såg stränga och omutliga ut, överallt.
Denna stora grupp med två tritoner, som hör till
den fasta utställningen, kunde jag emellertid
inte motstå. Jag kände mig som en paparazzi...

Jaha, nu hade vi avverkat Edvard Munch, vad skulle vi nu göra? Dricka kaffe någonstans kanske? In till centrala Köpenhamn!

Detta ser lovande ut. Kringla = kakor och stället är i bästa
fall ett café.

Jodå, vi hittade ett ställe på Store Kongensgade som heter "Amadeus" www.restaurant-amadeus.dk/. Det hade ingen kringla utanför men många goda kakor att välja mellan...

En "snegl" till maken och en mandelmazarin till
mig - två caffe latte därtill .

Och från pianot övervakades vi av Chopin.

När vi kom ut från "Amadeus" var det fortfarande liv och rörelse på gatorna och en del butiker var öppna. Roliga butiker med lustiga saker i.

Vi handlade några småsaker, som får få en alldeles
egen blogg, i denna affär. Här fanns en salig blandning
av designprylar, lampor och "sådantduintevisste-
attdubehöver".



I en annan rolig butik låg denna frodiga och väldigt
rosiga dam och vilade sig. Butiken var stängd och
det var tur - Jag var väldigt frestad att ta henne
med hem!

Efter så mycket kultur, lunch, kaffe, kakor, butiker och shopping var vi trötta på utlandet och längtade hem till vår koja i skogen. Vi nådde den på en dryg timme - skönt att vara hemma igen.
Hem, ljuva hem!

God middag önskar

Skogseva

Sofiero

Vi återvänder till Sofiero en liten stund.

Parken var fortfarande förvånansvärt fräsch med tanke på att det är så sent på säsongen. I rabatterna blommade Helianthus och Echinacea för fullt och kanterna av Alyssum såg ut att stå i sitt absolut bästa och mest väldoftande flor.

I bakgrunden står blomstertobak och ormrot.
Jag blev mest imponerad av kantväxten Alyssum - den
doftade lång väg.

Ett blommande blåregn får mig alltid att tänka på Rom.
Upp till Palatinen går en lång trappa med en pergola
som är övervuxen av blåregn. Där gick maken och jag
en vårdag i ett blommande och doftande blåregnshav,
ett fullkomligt oförglömliga doft- och synminne!
Lite mer blygsam blomning var det i blåregnsgrottan
i Sofieroparken, men några sena klasar hängde ner från taket.



Och på bänkens armstöd stod en äppleskrutt.

I "vinhuset" var det höststämning med snygga
rotfrukts- och grönsaksarrangemang,

..och det var ingen hejd på mängden av druvklasar
som hängde ner från tak och väggar!
Det finns tydligen fortfarande kvar några av

ursprungsstockarna, Frankenthaler, som "gamle
kungen" satte. Det måste vara de stockarna som såg
ut som stora ekstammar!

Och borta vid plantshoppen blommade Echinacea i
en vit variant, som är vacker som en dag. Den vill
jag ha ett hav av. Den också...

God kväll önskar


Skogseva

Prunushämtning och sticklingförökning

Nu har vi hämtat hem vår nya familjemedlem "Prunus cerasifera", från Flyinge Plantshop. Hon är storväxt blodplommonet och fick, precis som Gun i Staffanstorp*, hämtas på en släpkärra. Tre och en halv meter hög minsann - en stor bit av kronan stack utanför. Skönheten fick utstå svårt vinddrag, eftersom det i dag är en av alla dessa blåsiga dagar.



Det ska bli intressant att se om plommonet tänker göra
som det mesta vi planterar - bli högre och större än vad
som står i böcker och vad plantskolor säger.



Nu står blodplommonet tjudrat vid en lönn för
att inte blåsa iväg i väntan på att rabatten ska
ställas i ordning. Vi räknar med att det kommer
att ta en dags intensivt arbete att ta bort rosor,
gräva eller fräsa jorden och lägga på ett lager
ny jord.



I plantskolan stod plommonet med "dropp", vilket i
detta fall inte innebär att det var sjukt utan att det
blev droppbevattnat! Bladen är nog goda - någon
hade knaprat på dem.

Jag har varit duktig och tagit sticklingar av Margueriterna. Tjugotvå sticklingar avskurna under ivrigt mumlande av böner och besvärjelser. Ömt nedstuckna i finaste såjord. Vänligt tilltalade och ödmjukt ombedda att göra sitt bästa. Fast... Så lätt kan det väl inte vara. Sticka små skott i jorden och inbilla sig att det ska bli stora fina Margueritplantor av dem. Fåfänglighet, fåfänglighet...



Så här ser de ut - ännu så länge. Snart slokar de väl för
att sedan ge upp andan för gott.



Inte kan man väl göra stora plantor själv? Inte ens
om deras namn redan står på krukorna. De kostar
ju nästan etthundra kronor att köpa färdiga.
Kan man verkligen åstadkomma sådan dyr lyx genom
att ta små sticklingar och stoppa i jord?


* "Gunsan" i Hipp Hipp.


God middag önskar


Skogseva

Dahliaförälskelse

Jag har, som sagt, inte varit förtjust i dahlior. Tills i går när jag fick se Sofieros dahliaplanteringar. Vilken massverkan, vilken färgexplosion och vilken formfrossa! Det blev en, för mig, total och omedelbar förälskelse!

"Bishop of York"

... alldeles fantastiskt förtjusande trots att den är gul.
Bladverket är så mörk rött att det nästan drar åt svart.
Och formen på blomman - ja ni ser ju själv.

"Bishop of York"


"Bishop of York" i förgrunden.


"Brides Bouquet"
Titta på formen på kronbladen! De påminner mig
om de "krås" som fanns på babyskjortor för sisådär
30-40 år sedan. Och se på blommans mitt! Man kan
inte annat än bedåras.

"Brides Bouquet"

"Brides Bouquet"
Vacker även när den tappat sina kronblad.

Dahliaöverdåd.

"White perfection"

En jättedahlia! Manshög och med barnhuvudstora blommor.
Lite för gigantiska för mig, men praktfulla just där de stod.
Och den halvutslagna blomman var fullkomligt oemotståndlig!


Snyggt hållna rabattkanter och välklippta häckar,
så ska det se ut!


"Honka"
En skönhet på sitt sätt. Stjärnformad? Eller spindelformad?

"Bishop of Landarff"

Något mer lysande rött än färgen på denna dahlia har jag
nog aldrig sett. Fullkomligt bländande i solen. Färgen gick
inte riktigt att fånga, men jag kan tala om att den var
mycket speciell till det mörkröda bladverket.

"Bishop of Landarff"

"Anonymous"
...får denna heta eftersom jag missade namnet. Synd!


"Bishop of Leicester"
I mitt tycke den vackraste av alla. Den hade allt, ett
otroligt vackert mörkrött bladverk, en utsökt vacker
blomma med en baksida som var helt bedårande!

"Bishop of Leicester"

"Bishop of Leicester"

Jag vet att jag kommer att leta reda på knölar till några av ovanstående och stoppa i jorden till våren. Jag vet inte mycket om dahlior mer än att de är ytterligt frostkänsliga och måste grävas upp varje höst. Jag har ingen aning om vad de kostar. Jag vet inte hur jorden måste vara beskaffad. Jag vet inte om de tillhör släktet Petiga Damer. Jag vet bara att jag måste ha. Jag vet att jag måste ha minst två olika sorter. Jag vet att jag måste ha många av vardera sorten. Jag vet att jag kommer att bli ruinerad...


God middag önskar


Skogseva