Kryp

Jag plågas nattetid av djur. Små djur. Myror. Många myror. Inte tio, hundra eller tusen, utan två hela myrstackar. En myrstack i vardera benet. Myror som bor i ben är livliga djur. Nattdjur. Alerta hela natten. Kryper fram och tillbaka, pinnar upp och ner i mina ben. Kryper in mellan tårna där de har livliga stormöten, som får mina fötter att vrida sig av obehag. Använder mina blodbanor i vaderna som stegar där de klättrar i en evig och obegriplig ström. Oförtröttliga små nattdjur som inte bryr sig om att jag går runt och stampar med fötterna och sparkar med benen. Seglivade småkryp som inte dör av att jag trycker fötterna med sina myrinnehåll hårt mot golvet. Inte en enda myra lyckades jag ta kål på i natt.



Krypeländet, som ju heter "Restless legs", har jag lidit av så länge jag kan minnas. För ett par år sedan fick jag reda på att medicin finns. Himmelska lycka! Pillerna dödade alla mina myror! Sköt varenda myrskrälle sönder och samman. Trodde jag. Nattsömnen blev plötsligt ostörd. Myrorna var döda - eller, tja, i alla fall i coma. Så länge jag tog pillerna, ja. I går kväll glömde jag. Det har hänt förut, men inte med sådant katastrofalt resultat.




Myrorna hade förökat sig sedan sist. Mångförmerat sig till ett antal som fyllde mina ben ända upp till den punkt där ben möter bål. De var tvärilskna för att jag bedövat dem så länge. Skulle prompt ut och ränna runt, runt, runt...




Klockan tre när tidningen just levererats, iklädde jag mig mjukisbyxor, tjock tröja, skidstrumpor(!), tog mitt fårskinn och en filt och gick ut i den fuktiga gryningen. Jag plockade fram en solstol, modell skön, satte den utanför växthuset och bäddade den med fårskinnskinn och filt. Fortfarande liv i myrstackarna. Koltrastarna började sjunga. Taltrasten satt i björken intill och höll konsert för bara mig. Jag steg upp ur stolen, tog myrstackarna med mig och gick en inspektionsrunda i morgondiset medan det ljusnade mer och mer. Vått, väldigt vått i gräset. Tillbaka till solstolen. Fladdermössen körde sina sista turer runt mig innan de tackade för sig och drog sig tillbaka under taket.

Myrorna visade däremot inga tecken på att vilja dra sig tillbaka. Knotten upptäckte att det fanns ett frukostbord uppdukat framför växthuset. Myrstackar i benen och knottsvärm i ansiktet. Jag drog filten runt huvudet och gjorde ett litet andningshål där min näsa stack fram. Knotten hittade andningshålet. Ny tur i trädgården med mina myror. Tillbaka till stolen och nytt försök att utestänga knotten.



Klockan halv åtta hittade käre maken mig inrullad i filten, med ett pyttelitet andningshål där knotten obehindrat tog sig in, tappade mig på litet blod och tog sig ut igen. Då gav jag upp...

Myrorna har inte gett upp - till kvällen blir det myrmedicin!


God middag önskar


Skogseva

(Stulna bilder som ni ser)