Textilt

I morse var det avslutning i "Pillerskolan". Skönt tycker jag som inte gillar att var uppknuten kring bestämda klockslag. Om ett år sisådär får jag veta om jag ätit "riktiga" piller eller placebo.

I vrålvärme körde jag sedan till en kusin i Lund för att befria henne från småprylar inför en flytt. Hon har en rik textilkälla, i form av en kista, att ösa ur.



Handdukar, örngott, servietter - allt hemvävt - och en stor
(jul)duk, två meter lång, broderad på det mest utsökta sätt
av en av mina fastrar.



Små korsstygn och myrgång (jag är förföljd av
myror!) broderades av faster. Duken syddes
1959 och jag tror inte att den någonsin är använd.

I bondesläkten jag härstammar från på pappas sida, ingick vävning som en vardagssyssla. Man vävde allt linne som behövdes i hushållet, dukar, handdukar, sänglinne, filtar, mattor. Och yllevävnader av alla de slag, vepor, dukar, överkast, kuddfodral.



Denna vepa är 70 x 70 och den kommer att bli perfekt
som stor kudde när jag hittar ett tyg som passar som
baksida. Fransarna ska sparas, antingen kan jag sy in
dem, eller låta dem vara synliga på utsidan. Vepan är
vävd någon gång vid förra sekelskiftet.



Inte lika gammal är den virkade filten, den har nog bara
femtio år på nacken. Nu finns det en virkad filt i varteviga
inredningsreportage. Allt kommer igen... Just denna filt
har ovanligt snälla färger även om kameran förvrängde
dem en del - det som ser ut som bruna rutor är i själva
verket vackert olivgröna.

Det var bara ett axplock av alla godbitar jag hade med hem i bilen. Jag kanske så småningom visar er bilder av "fittakruckan", eller av "amerikakopparna", eller av bokstöden som min farbror tillverkade i plåt, eller möjligtvis av fotogenlampan som mina farföräldrar hade som ljuskälla innan elektriciteten kom till gården...


God middag önskar


Skogseva