Invandrare

Jag ställde mig på trappan i morse och tittade med, tror jag, kritiska ögon på vår uppfart. Blev det som jag från början tänkt mig? Uppfarten som av topografiska skäl inte gick att ändra så mycket. Den långa raksträckan, som på något sätt ändå skulle se lite "böljande" ut. Spireor och snöbollsbuskar planterades så nära uppfartskanten som möjligt. Tre grupper med buskar, två på den ena sidan och en på den andra sidan, förskjutna i förhållande till varandra - om ni förstår...

Jodå, jag tycker att resultatet har blivit bra, för att inte
säga mycket bra. Uppfarten ser inte längre ut som en lång
raksträcka! Som synes blommar snöbollsbuskarna fortfarande.

En bit in på uppfarten har vi vår "rosenbåge". Byggd
för att "bryta av" raksträckan. Rosorna "New Dawn" har
tagit mycket god tid på sig att nå dit de nu är. Jag undrar
om de någonsin kommer att täcka överliggaren.

En allmän inspektion var nödvändig i dag. Vi har nämligen invandrare som måste tittas till. Men först var jag tvungen att se hur långt Paradisbusken, "Kolkwitzia amabilis", hade kommit. Den flyttades i fjol från ett inklämt läge (ett buskage för tätt planterat, som vanligt) till ett rent solitärt läge där den kan få sträcka på sig och breda ut sig så mycket den bara vill.

Paradisbusken fick klippas ner ordentligt inför flytten.
Den var ca två och en halv meter och klipptes ned till ca en
halv meter. Det klarade den galant och tackade med att
buska till sig ordentligt och är redan ca en och trettio.
Årsskotten är ungefär en meter långa!

Busken är inte precis översållad av blommor i år, all
kraft har säkert gått till tillväxt, men näpnare blommor
får man leta efter.

Nu var jag ordenligt nyfiken på våra invandrare. Vi har både ockupanter och invandrare hos oss. Ockupanten återkommer jag så småningom till. Invandrarna har slagit ner sina bopålar, eller snarare rötter, lite undanskymt sådär, på husets baksida. Trodde inte att de skulle synas. Först såg jag verkligen inte att de var invandrare utan tog dem för ogräs och försökte förstöra och meja ner. Det var emellertid segt virke i våra invandrare. De växte till sig, blev stora och starka.


Här kunde käre maken köra genom med åkklipparen i fjol.
I år är det inte lönt att försöka. Man kan tänka sig att klippa
ett valv i allt det gröna invandrarna har skapat.

När den frivillige invandraren ser ut så här, är den mer än välkommen!
Stor och stark och växer till ett jättebuskage. Dessutom doftande!
Var kommer du från käre invandrade Schersmin? En fjärran trädgård?
Hitflugen av en fågel? Du valde i alla fall att slå dig ner hos oss - det
är vi så glada för, för hos oss är du den första av din sort!

I den nya pionrabatten växer nykomlingarna. Den största plantan "Sarah Bernhardt", som är ett praktexemplar inhandlat på Tirups Örtagård, har fem stora knoppar. Den har fått ett tillfälligt stöd, men en bättre och starkare konstruktion måste till för att dessa tunga knoppar inte ska lägga sig ned i det oväder som tydligen närmar sig. Regn och starka vindar är inte förenliga med stora och tunga knoppar!

Som läckra polkagrisar ser Sarahs knoppar ut, men slutfärgen
skall väl förhoppningsvis bli rosa... Och du Sarah, glöm inte att dofta!

Dagens lilla "projekt" var häckklippning. Buxbomen ska ju klippas vid denna tiden: "Buxbom skall beskäras i slutet av maj, eller i vart fall före sommarsolståndet den 21 juni. Kan beskäras en andra gång i början på september." Så står det och det håller jag mig till. Käre maken hade förvarnat att häcksaxen var slö - han hade rätt! Jag tog mig dock genom våra två låga häckar, en på var sida om trappan, men inför nästa klippning "i början på september" får det nog slipas några tänder.

Resultatet blev hyfsat även om det inte riktigt framgår
av bilden. Jag har succesivt försökt höja häcken och nu
är den fyrtio cm. Önskemålet är en sluthöjd på femtio cm.
Klippandet tar en stund, är inte svårt men kräver många
steg bakåt för "avsyning", särskilt när man som jag klipper
på frihand. Men det är ett elände att få upp allt "klippet".
Jag krattade och plockade, plockade och krattade och det
sista dolde jag med ny jord ur två "köpesäckar".

I kväll blir det middag på bortaplan, det blir trevligt. Dessutom skönt för käre maken att få gå till ett dukat bord som omväxling - jag gör det ju alltid!


God middag önskar


Skogseva