onsdag 3 juni 2009

In memoriam


In memoriam


Det kom en man, myndig och med stor motorsåg försedd.
Klättrade vigt upp på stegen som vinglade farligt. Lutade sig mot
samma stege och satte in sin dödsstöt. Sågade ut en kil,
måttade med ögonen, sågade lite till.
Motorsågsmannen klättrade
ner för stegen, synade trädet som en konstnär synar sitt verk
och satte sig sedan i sin traktor.


Backade försiktigt upp mot det nästan halshuggna trädet,
lade stora gripklorna runt stammen och drog försiktigt...


...ned trädkronan, som föll till marken med ett brak.


Trädets grenar splittrades när de nådde marken. Lade sig
som vita, avgnagda benknotor över ett stort område.Krossade
en av fyra måbärsbuskar och gjorde kratrar i marken.


Hemliga trädgårdens rabatt fick stor blessyr i form av
krosskador på läjtnantshjärta och på nepeta. Det blir
kortklippning av de båda och nya tag nästa säsong i stället.


Lik numero två har lastats på vagnen för färd till den plats
där almlik numero ett redan lagts för den eviga vilan.


En ömklig rest. Några meter almstam för murgrönan
att klättra på. Och för att blåmesen inte skulle stå utan
bostad. Ungarna är, så vitt jag vet, inte utflugna ännu.
Vi har emellertid inte velat oroa dem mer än nödvändigt
med att kika in i boet, så vi är inte riktigt säkra.



Kära almar: Vi är så tacksamma för den skugga ni har skänkt oss. Vi är så tacksamma för det skydd som ni har gett oss. Vi är så tacksamma över att vi under varma sommardagar kunde krypa in i ert gröna, svala rum. Vi är så tacksamma över det täta, gröna draperi ni drog ner mellan oss och världen i övrigt. Nu finns ni inte längre och ni lämnar ett stort tomrum efter er. Vi sörjer...



Skogseva

6 kommentarer:

  1. Visst gör det ont när kvistar brister

    Travesti

    SvaraRadera
  2. Yngsta dottern3 juni 2009 kl. 20:22

    Jag undrar mest hur mycket du svor åt myndiga motorsågsmannen när han krossat löjnantshjärta och nepeta...

    SvaraRadera
  3. Detta inlägg påminde mig om en insändare vår mamma skrev i kalmartidningen en gång, när några träd utanför hennes hus fälldes. Den versen finns nog i en bok jag har i Kråkbrickan. Kram från storasyster

    SvaraRadera
  4. Jag läste idag med ett leende på läpparna.
    Inte för de stackars almarnas skull utan för att jag kunde se framför mig du du for runt och fotograferade.
    Jag undrar vad motorsågsmannen tänkte då...........
    Ja ibland måste man välja en dödssjuk alm eller ett löjtnantshjärtaa !!
    Eller inget av det kom jag på när jag skrivit. Ha ha ha ...............
    Kram Eva

    SvaraRadera
  5. Var almarna sjuka??
    hrm,, frågan kändes som om den ställdes om någon person,, ha ha!
    Stackars träd, må de vila i frid!
    Kram K

    SvaraRadera
  6. Kamilla: almarna var inte bara sjuka, de var stendöda!

    Kram

    SvaraRadera

Om du skriver några ord blir jag väldigt glad. Jag läser alla kommentarer med stort intresse och om jag inte svarar beror det antingen på att att jag rest till bortre Indien eller att jag är död!