Mullvad och sädesärla

Fienden är decimerad med en individ! När den härjat ett tag i gräsmattan och puffat upp sina bruna högar både på framsidan och på baksidan av huset, i och utanför rabatterna och totalt utan hänsyn till om spireorna, rosorna eller daggkåporna blev begravda i jord tröttnade jag på uslingens framfart och satte ut en fälla på ett riktigt listigt ställe. I går var den tom men i morse...

...hade mullvaden gått i fällan. Jag hyser inget
som helst förbarmande med dessa förstörare
och drar mig därför inte att lägga ut en bild
på den döde fienden!

Fällan är av en "säker" sort så tillvida att den dödar snabbt och effektivt. Om ni har problem med just mullvad kan jag rekommendera fällan "Swiss Flex" som kan beställas här: http://www.mullvadbort.nu/ . Jag har tagit ett numera oräkneligt antal med just den fällan.

Käre maken har en "äng". En kulle om ca tre kvadratmeter där han för ett antal år sedan tömde ut en gigantisk påse med ängsfrö. Det mesta kvävdes i virrvarret som trängdes på den lilla ytan, men en del tappra och tåliga blommor kommer snällt varje år.

Det mesta av det som växer på "ängen" är okänt för mig
men går naturligtvis att lära känna om man så vill. Denna
lilla rosalila blomma finns inte i min flora, men är säkert vanlig.


Lite lustigt är det att när penséerna, som ska ha gjort sitt för säsongen, flyttas till en mer undanskymd plats står de på topp vad gäller blomning. Jag plockar och plockar vissna blommor och penséerna svarar med att blomma ännu intensivare. Det är i sanning en blomma som ger mycket för pengarna.

Det enda som krävs för att penséerna ska blomma flitigt,
åtminstone fram till midsommar, är att man plockar bort
vissna blommor och gödselvattnar lite då och då.


Inne i växthuset har "mina" tomater skjutit ordentlig fart. Ändå tror jag att käre makens tomater leder i tillväxt. De får naturligtvis mer direkt sol, men har det samtidigt svalare om nätterna och är utsatta för den eviga vinden som har blåst denna vår.

Men i "min" ena planta finns ett första litet barn!


Sädesärlorna som häckar i vår carport har ungar nu och rusar runt på gräsmattor och grusgång och jagar mat till barnen. De är orädda intill dumhet och "betar" gärna i närhet av katterna och jag är livrädd att någon elak katt ska hinna kapp någon av dem. Jag har inte lyckats luska ut var i carporten boet finns, det tänker de tydligen inte avslöja. Även om jag står dold och kikar på dem är de i de fallet misstänksamma och flyger inte in förrän jag avlägsnat mig!

Sädesärlan sitter och vänta på att jag ska vara så vänlig
och försvinna så att hon kan flyga in i carporten till sina ungar.


I dag är jag i den märkliga situationen att det är jag som ska laga till vår middag! Hur ska detta gå? Kommer käre maken att acceptera det som serveras? Vad kan man göra av lite nypotatis, grönsaker och kassler? Min matfantasi tvärdog när maken tog över matlagandet totalt för sisådär en sex, sju år sedan. Jag lagar nästan aldrig något över huvud taget. Är bortskämd så det förslår. Vad ska jag göra med potatis och kassler? Koka och steka? Med sallad till? Nää, roligare än så får det faktiskt bli. Jag går ut och tvättar potatisarna så kommer jag kanske på något...


God middag (kanske)


Skogseva