I väntan på...

Nu är det full fart på rosorna. Alla utom en ung dam blommar, och hon är väl värd att vänta på.

Först ut var "Louise Bugnet". En mycket trevlig
bekantskap klädd i narrkåpa. Hon låtsar länge att
hon tänker bli rödflammig - men icke! När hon öppnar
sin kåpa är klänningen under rent vit och det röda
skymtar bara som en blek kant.

För några dagar sedan slog "New Dawn" ut. Hon
är trogen hon! De tre plantor vi har vid vår uppfart
är friska och blomvilliga. Fin apelsin- och citrondoft
enligt Flora Linnea. Jag instämmer. "New Dawn"
på bilden är insnärjd i en klematis, "Tage Lundell",
som hotar att strypa henne. Vi försöker varje vår
dra bort så mycket av "Tage" som möjligt, men mitt
i sommaren har han mångdubblat sina rankor och
omfamnar "New Dawn" i ett järngrepp. Ett ganska
snyggt järngrepp dock - Tages grönska är nämligen
fräsch och fin!

"Albertine", du sorgliga ros. Sjuklig och eländig är
du. Violetta i "La Traviata" hade fläckar på sina
lungor, du har fläckar på blad, stammar, rankor.
Du är i sanning en lika sjuk dam som Violetta.
Hon dog. Dina dagar äro också räknade. I höst
väntar avrättning meddelst uppgrävning och
bortkastning. Din sjuka smittar nämligen och
hotar att sprida sig till andra rosor. Trist - dina
blommor är ju så vackra och din doft så härlig.
Men fläckarna! De går ju inte ens att operera bort
från bilden!

"Aicha", som fått namn efter Muhammeds favorithustru, har
blommat ett tag nu. Hon är förvisad till en undanskymd plats
eftersom hon är gul... Stackare! Förvisad på grund av sin färg.
Varför i all sin dar köpte du henne om hennes färg inte duger
i din trädgård? Om hennes gulhet inte stämmer med övrig
rosighet i trädgården? Hon doftar ju! Kanske inte så gott som
du tänkt dig, men hon doftar. Visst, det gör hon. Hon ska få
något att klättra på så att hon kan komma sig upp här i livet.
Stackaren!

Hoppsan... Ytterligare en gul ros. Njae - ett kort
tag bara, hon bleknar snabbt. Blir gräddig och
cremeaktig. Hon är i detta fallet en han, "Aksel Olsen"
var namnet. Som kusin till "Rosa Helenae" är de snarlika,
men jag tycker nog att Helenae är ett strå vassare med att
sprida väldoft. "Aksel Olsen" och våra inflyttade
schersminer ser till att vi har en ytterst väldoftande
hörna i vår trädgård. Schersminen har nämligen slagit
sig ner vid sidan om Aksel. De två tillsamman sprider
bedövande dofter runt husets nordvästhörn.




Det bästa sparar jag till sist!
"Stanwell Perpetual" kom med sin premiärblomma
i går. Plantan är ju alldeles ny och verkligen inte hög
ännu, så första blomman slog ut strax ovan marken.
Men vilken blomma! Jag skulle vilja utföra en dans
till hennes ära, buga mig, niga, svänga runt och ropa
"Hurra". Jag nöjde mig dock med att tillbe skönheten

på knä. Fick lägga mig ner för att kunna titta henne
djupt i ögonen och insupa doften. Och vilken väldoft!
Jag lånar Flora Linneas beskrivning av hennes doft
(igen). "En sensuell beslöjad doft som är varm,
sammetslen, bittermandelblom, honung, örtig och
bitter, marsipan, bergamott, körvel, omoget
citronskal (rivet), kryddig, stearin, som ett grässtrå
man tuggar på."

Och den unga damen jag vänta på? "Maidens Blush" så klart! Den kraftiga, frodiga bondflickan. Den friska, rosiga, den väldoftande nyskurade, den rosigt rosa jungfrun. Henne väntar jag fortfarande på...

God middag önskar

Skogseva,

som till middag ska äta förkokt, grillad kalvstek, grillad haloumi och sallad med champinjoner och tomater.