måndag 15 juni 2009

Frukt och bär

Jag fick plötsligt en sensommarkänsla när jag gick runt i trädgården. Ska det vara så här i träd och buskar redan nu? Stora kart i äppleträden. Mest, som vanligt, i James Grieve. Ett litet fåtal i Cox Orange. Ingetdera äpplena blir bra, men vi hoppas varje år. "Detta året kommer det nog inga äckliga och elaka saker och invaderar frukten", säger vi till varandra. Jo, pyttsan!



James Grieve behöver gallras även om den sköter om en del
av arbetet själv. I år ska jag dock hjälpa till..


Ett självgallrande träd är fågelbärsträdet. Vi har tre präktiga exemplar, som växer vacker och blommar snällt. I år var det särdeles mycket kart på dem, men mängder har blåst ner i det illväder som varit = gallring numero ett. Fåglar måste ha plåtmagar för långt innan bären är vad vi människor betraktar som färdiga invaderar de träden och förser sig = gallring numero två. Något lite senare är det getingarnas tur = gallring numero tre. Sedan är det inget kvar för oss stackars körsbärssugna människor!




Ännu har ingen börjat tugga i sig våra körsbär...

Det bästa av det ätbara i trädgården är ändå krusbären! Trevligt syrliga och perfekta att koka marmelad på. Sommarfrukost i bersån med krusbärsmarmelad på en skiva rostat bröd! Vid inspektionen i dag kom jag fram till att det möjligtvis kan bli tre burkar marmelad...




Gammaldags krusbärskompott med lite gräddmjölk - svenskt
så det förslår - och gott. "Endast Sverige svenska krusbär har"...


Vinbärbuskarna verkar bära mer och mer för varje år. De röda vinbären är fullkomligt översållade av bär. Skam till sägandes har vi inte tagit tillvara bären förut, vi är ju inga saftdrickare precis. Men man kan ju faktiskt koka saft och bjuda på...




Två buskar röda vinbär ger ganska mycket.
Man kan ju alltid dekorera en tårta med några klasar
.

De svarta vinbären är enklare att ta hand om. Lättare att plocka och hantera tycker jag. Det blir dessutom en ganska trevlig sylt av de svarta vinbären. Gelé har vi gjort ett antal gånger med varierande resultat, ett pillgöra som inte riktigt passar mig...




De svarta vinbären växer på en trevlig "plockhöjd".
Käre maken ska aldrig mer tillåtas gallra dem - han
gallrade så att det skulle passa hans gräsklippning och
tog bort alla utåtriktade grenar varpå allt växte krokigt
in mot väggen!


Nu går jag ut och gallrar äppleträden - god middag!


Skogseva

5 kommentarer:

  1. Förlåt kära pion. Jag var trött i går. Eller också avundsjuk, eftersom jag tycker mycket om pioner och vår inte kommer att blomma i år.
    Potatisblasten i krukan är skyhög och en fådd änglatrumpet tar upp halva lilla trädgårdsplätten. Kram från storasyster

    SvaraRadera
  2. Röd vinbärsgele med slottsstek ??

    SvaraRadera
  3. Storasyster: Pionen har förlåtit dig! Glöm inte att kupa din potatis.

    Inger: Gott! men det är så knökigt att göra gelé och så (relativt) billigt att köpa.

    SvaraRadera
  4. Nej

    Clematisen är lila.
    Den vita doftande blommade bara när jag köpte den. Nu växer den bara på höjden.
    Men var ska jag ställa min krusbärskompott.
    Kram på er med

    SvaraRadera
  5. Eva: Krusbärskompotten ställer du förslagsvis i kylskåpet! Om du menar busken kan du väl plantera ett par på gården och säga åt grannarna att de får plocka, vilket de inte gör eftersom buskarna är så stickiga - då blir alla krusbären kvar till dig! Fiffigt eller hur.
    (Vad heter den lila clematisen?)
    Kram

    SvaraRadera

Om du skriver några ord blir jag väldigt glad. Jag läser alla kommentarer med stort intresse och om jag inte svarar beror det antingen på att att jag rest till bortre Indien eller att jag är död!