Tranbärsmaränger

Jag har tranbärsmaränger i ugnen. Äggvitorna som blev över när maken gjorde Crème brulée häromdagen kom till användning, det är inte så vanligt i detta hemmet. Jag har alltid för avsikt att göra maränger, men den goda viljan försvinner oftast i takt med att äggvitorna möglar i kylen. Nu var jag dock handlingskraftig och gjorde riktiga maränger på "kokt" äggvita.



Stora och rejäla är marängerna, och om de överhuvud taget blir färdiga någon gång är tanken att de ska vara läckert sega inuti och krispiga utanpå. Vi får se hur långt de har kommit om femtio minuter. Några tar vi med till dottern i kväll, men ett par av dem får snällt stanna här. Receptet är enkelt och liknande finns i mängder på nätet. Jag hade knappt två dl äggvitor och till det tog jag två och en halv dl socker. Vispade det hela i en bunke i ett vattenbad tills marängsmeten var uppe i knappt sjuttio grader. Ner med bunken i vasken och fortsatte vispa tills smeten var sval. I med hackade tranbär (det var det enda som fanns i skafferiet som var lämpligt), klickade ut tio gigantmaränger och så sjuts in i ugnen som stod på etthundratjugofem grader.



Och Sixten har annekterat nya kudden! Denne försiktige tungviktare satt en hel timme och studerade kudden. Försäkrade sig om att den var vänligt sinnad och inte tänkte anfalla honom. Sedan äntrade han dynan, lade sig till rätta och flyttade sig inte därifrån förrän vi alla gick till våra sovplatser på ovanvåningen. Kudden/dynan är härmed att betrakta som Sixtens och kommer alldeles strax att vara grå i stället för flerfärgad. Sixten är en katt som icke är vän med vare sig kam, borste eller klosax och därmed helt olik de två vita katterna som finner sig mycket väl i all sådan hantering och alltid (nästan) är välkammade och putsade. Så icke Sixten...

God lunch på er alla önskar

Skogseva


(Bilderna blir sisådär utan blixt.)