Tredje söndagen i advent

..tittade solen äntligen fram och lockade till promenad. Kamera och stativ på ryggen i en hemmagjord bärsele, mina Aigles på fötterna, fleecevantar på händerna och så solglasögon för att inte bli bländad av det ovana ljuset.



En liten flock stjärtmesar svirrade runt i en trädkrona
och åt av någon för oss osynlig föda. De gick definitivt
inte att fotografera så jag fick stjäla en bild från nätet.
Visst är det söta fåglar. De ser ut som flygande snöbollar!



På en del grenar på marken fanns vackra iskristaller. Jag
har för mig att det skapas ett övertryck inne i grenen där
vattnet sipprar ut genom små hål i smala strålar som sedan
omgående fryser till is. Det blir långa istrådar och kan se ut
som spunnet socker.

Det mesta på marken hade fått ett litet islager eller några
små isblommor på sig. Naturligt julpynt!



"Min" lilla glänta låg solbelyst och rimfrosten höll på att
smälta bort från tistlar och gräs.



Men när vi kommit upp på höjden hade solen försvunnit
bakom tjocka blågrå moln och helt plötsligt började det
falla små vita flingor över oss. Har det kommit några
snöflingor tidigare i år?



När vi irrade runt på den svårpromenerade väg vi valde
såg jag de här små söta sakerna. Lavar av något slag.
Någon som är duktig på våra olika lavar och mossor?

På dammen låg ett tunt istäcke. Inte heltäckande, men
nästan. Det dröjer nog innan det går att åka skridskor här.
Jag har inte för avsikt att försöka ens när isen ligger tjock.
Någon skridskoprinsessa har jag aldrig varit och kommer
aldrig att bli. Jag kom aldrig längre än till "sillarör" när jag
var barn...

God middag önskar


Skogseva