Laxpuddingssammankomsten är lyckligen avslutad det vill säga barn och barnbarn kom helskinnade hem i det rysliga vädret och väglaget. Så här i efterhand förstår jag ju att de aldrig skulle ha gett sig ut, vår skogsväg var hal som glas och alldeles ofrivilligt hamnade ungarna lite på glid precis vid vårt hus. Det tog nog sisådär en dryg halvtimma att få upp bilen på vägen igen och parkerad lite säkrare i nedförslut i stället för uppförslut.
Yngsta dottern presentade oss en fin burk "Rocky road" som hon kokat ihop och en ljuvlig julros som får bo inne hos oss till våren kommer och det går att gräva i jorden igen. När jag tittar ut genom fönstret verkar den dagen vara avlägsen...
I dag har vi skottat bort ytterligare tjugofem centimeter snö och jag säger bara en sak: Nu räcker det! Min rygg vill inte kännas vid mer snö!
och ett "julris" har fått ersätta julgran i år. Vi tycker båda att det blev lika fint och dessutom mycket lättare att hanskas med. Lilla ljusslingan är inköpt för ändamålet. En kattvänligare form av gran? Eller kattovänligare - katterna gillar förvissa stora granar med många och lågt hängande kulor som gick att slå sönder med en fullträff av en tass...
Bergfinkarna har hittat fågelbordet och invaderar i stora flockar. Granna och tuffa fåglar som till och med kan ge sig på koltrastarna som annars är de dominanta vid matstället. Det är ett nöje att titta på alla fåglar som hittar hit och vi är övertygade om att vi har igen det om somrarna då fåglarna håller flug- och myggfritt här. Tjänster och gentjänster...
God öndagseftermiddag önskar
Skogseva
Hej mitt vinterland......så vackert!
SvaraRaderaHar också en mass fåglar utanför men känner dem icke till namnet.. :(
Jag älskar snö, men här har det inte kommit mer än de 5 cm som kom för några dagar sedan...
SvaraRaderaEn bannar Gud Fader.
SvaraRaderaAndra förbannar de höga Herrarna i Köpenhamn för deras otillräcklighet.
Den tredje jublar i himlens höjd och tackar både Gud Fader och herrskapet i Köpenhamn (?)…
Själv ogillar jag det i högsta grad.
Bara en massa besvär. Och allt det fula som döljs, kommer att lysa mångdubbelt när det smälter.
Hunden älskar det, förstås. Vilket gör våra promenader till en plåga – för mig.
Fast liite vackert (inifrån och på bild i alla fall).
Och att snön ställer till det med er uppfart vet t.o.m. vi....
Kramar
Eva
Inger: Vackert om man bortser från vad det ställer till med. Tips: Skaffa en fågelbok av det enkla slaget. Det är roligt att lära sig några olika sorter, precis som med växter.
SvaraRaderaCarolina: Vill du att vi ska exportera lite vitt till dina breddgrader?
Prästgårdseva: Jag tror att du och jag är själsfränder...
Så skönt det hade varit att ha en hunds sinnelag och glädjas åt snödrivornas mängd utan att behöva ansvara för deras bortforslande eller fulheten som de kan gömma. Visst är det vita vackert - på ett besvärligt sätt!
Har vår lilla obehagliga backe ställt till det för er?
Kram på dig soulmate.
Även har i staden börjar vi få något som liknar snökaos. Jag har inte sett en plog på hela helgen och snön har verkligen vräkt ner! Idag hotar J med att fa ut bilen på något ärende. Han får väl skotta fram den först. Lär ta ett par timmar... Jag måste absolut fylla på med fågelfrö. Tack för påminnelsen.
SvaraRaderaHälsar fröken Dill
Fröken Dill: När det myckna snöandet börjar likna kaos på dina breddgrader då är det illa. Även vi hade vår bil rullande på vägarna i går (idioti!) för inköp av bensin till vår lilla plog som har varit i flitigt bruk dessa dagar. Kommer att vara så även i dag.
SvaraRaderaAlla som tänker på fåglarna och stoppar i dem lite frön dessa dagar får en guldstjärna i min guldstjärnebok!
Må så gott där uppe i storstaden.
Ja, du min vän och medsyster.
SvaraRaderaVäldigt mycket är likt och förmodligen lika mycket olikt. Vilket gör dina iakttagelser och reflektioner både så mycket roligare och intressantare att läsa och förhålla sig till.
Kan berätta, att jag ”skrivit” en herrans massa svar och inlägg i mitt huvud men tyckt, att de nog blev lite väl långa och aldrig satt dem på pränt.
Er lilla backe har vi själva aldrig haft problem med. Men på den tiden när vi ännu brukade parkera på den ficka, som då fanns alldeles bortom ert hus hände det sig, att vi fick hjälpa till att få upp en bil, som inte kunde forcera den hala backen från er fastighet. När vi sedan började se människor där och insåg, att huset faktisk var bebott valde vi, att köra vi lite längre fram och sätta vår bil, eftersom det kändes påträngande och lite närgånget att parkera och passera så nära inpå när det eg. inte behövdes.
Kramar
Prästgårdseva:
SvaraRaderaSnälla du, långa svar är som goda karameller..
Om du väljer att promenera, med eller utan hund, på "vår" väg igen har du härmed min tillåtelse att parkera så nära huset du önskar - på uppfarten om du så vill!
Undrar om det var före "vår tid" ni drog upp bilen från stygga backen.. Hjälpsamt och rart i alla fall.
Det vore inressant att veta hur mycket som är likt och olikt..
Kramar från medsystern