Kuddsömnadskurs

Har ni tråkigt? Kryper det i era övermätta kroppar? Vill era fingrar syssla med något annat än att knäcka nötter och plocka granbarr ur håret? Längtar ni efter förnyelse i era alldeles vanliga hem? En liten prick över det i som era hem är? Nytänk, färgklick! Något för era hundar och katter att pälsa av sig på och förstöra. Till exempel en kudde där de små (eller stora) liven kan lägga sina pälsar. En dyna att vässa klorna på. Med några fransar på sidorna som de små raringarna kan tugga i sig och sedan bli illamående och kräka upp igen på samma kudde. I så fall goda vänner tager ni fram,



en bit tyg som ni har köpt i Kristianstad eller, för all del, på närmare håll om ni så tycker. Det är bra om tyget är av en kvalité som riktigt suger åt sig katt- och hundpäls. Ett tyg med invävda hullingar är perfekt.

Sedan plockar ni fram en gammal vävnad som lämnats i er vård av en lika gammal släkting på fädernet. Eftersom vi är i Skåne ska det ovillkorligen vara en skånsk vävnad. Det är bra om malen inte har ätit upp merparten av vävnaden. Det arbetet kommer senare att skötas om på ett föredömligt sätt av det husdjur som bor under ert tak.

Tag fram den skräddarsax ni ärvt efter er moder eller någon annan sykunnig släkting.

Tag också fram det kardborrband ni inhandlade tillsamman med ovan nämnda tyg. Trassla ut kardborrbandet och drag isär det. Glöm inte att hålla för öronen. Kardborrband och känsliga öron är icke förenliga.

Sy på kardborrbandet på ett snyggt sätt med lämplig tråd.

Sömmen skall vara så beskaffad att er gamla syslöjdslärarinna hade kunnat inspektera och godkänna den.

Nåla fast tyget runt vävnadens kanter och sy med lika prydlig söm som tidigare.

Och vips så har ni en kudde.

En kudde som är tänkt att fungera som braskudde eller fotkudde.

Men jag vet precis hur det blir. Katterna kommer att älska kudden. De kommer att tugga på fransarna tills intet återstår. De kommer att slåss om vem som ska få ligga på den på kvällarna när brasan är tänd. De kommer att betrakta kudden som ett klösträd som deras tillgivna och alltigenom goda matte har sytt åt dem för nöjet att se dem förstöra den. Ty så är det med husdjur - de är mjuka och gosiga på utsidan medan huvudets insida ständigt går på högvarv i akt och mening att tänka ut nya och djävulska förstörelseplaner!

Så kära sömnadskurskamrater; Betrakta er nysydda dyna som en högst tillfällig färgklick i ert hem. Om en vecka eller två är den så söndertuggad, nedkräkt och full av päls att den icke passar någon annan stans än i soptunnan!

God middag önskar

Skogseva