Så går en dag

..än från vår tid och kommer icke mer. I den nya psalmboken har denna psalm nr 188, en överlag urbota dum psalmbok. Gamla fina "Fädernas kyrka" uteslöts å det fegaste och den nya psalmboken med sitt "anpassade" innehåll antogs vid kyrkomötet 1986. Det lär ha varit lite debatt om just den psalmen. Men att våga ha den kvar... Kurage har väl inte varit svenska kyrkans signum precis. Ett evigt fladdrande hit och dit för att med märkliga erbjudanden locka till sig proselyter. Lite högmässemassage kanske? Eller något som en kyrka i Malmö stod till tjänst med under en tid; En healer som använde sig av handpåläggning för att bota utvändiga och invändiga skador! Varken mer eller mindre än ett suspekt användande av kyrkorummet.

Nog om detta.

Så går en dag...

En sommar är försvunnen och kommer icke mer. Inte just den sommaren i alla fall. Sommaren som försvann bjöd på många ljuvligheter.



En underbar och traditionell utflykt till Österlen med
storasyster. Kåseberga, såklart, med sillamacka och
lika självklart Olof Viktors med kaffefika. Var det så
grant när vi var där?



Vi lyckades lura upp storasyster i ett jakttorn
när hon var här. Storasyster lyckades sedan lura
upp mig, en bedrift av henne med tanke på min
höjdrädsla. Här är storasyster på det mest graciösa
sätt på väg ner... Var vi verkligen så modiga?



Och hela sommaren blommade "Maiden´s Blush", omgivna av en
matta av alunrot. Var rosen så här vacker?

Ölandsvistelsen med goda vänner blev konstig. Jag blev
sjuk och hängde med, men hade inte så stort utbyte av allt
vi tittade på. Jag har bott på Öland i många år och skulle
guida runt bland allt som är värt att titta på. Jag minns att
vi var här vid Neptuni åkrar. Var horisonten så vid och havet
så stålgrått?

Jag minns att vi var här vid S:t Knuts kapell och Gråborg.
Sedan steg febern och jag längtade bara efter horisontalläge.
Vi fick lämna Öland lite tidigare än det var tänkt. Men ön
ligger kvar på sin plats i Kalmarsund. Och fler somrar kommer.

I växthuset visade sig Cobean besitta oanad växtkraft.
Hon var så invasiv att käre maken kände att hans livsrum

i växthuset blev något kringskuret. Valet stod mellan Cobean
och maken. Det blev till att halshugga och kasta på komposten.

Cobean alltså, inte maken!

Och käre makens "äng", kullen på fyra kvadratmeter där
han tömt en påse ängsfrön avsedd för hundra kvadratmeter,
blommade som vanlig med mängder av, främst, prästkragar.
Var de verkligen så här ljuvliga?

En bild på något som definitivt icke kommer mer.
"Rosrunningen" - ett minne blott. Var den så här snygg?
Kanske. Ibland. På långt håll.

I dag är jag något bättre än i går då febern klev upp till 39 grader. Jag frös. Tre filtar, ett par vantar och en brasa i spisen hjälpte föga. Sov på soffan och sedan i sängen. Vaknade halv tio i förmiddags. Mådde bättre, men det har varit en stillsam dag. Men bättre. Mycket bättre.

God middag önskar


Skogseva