Middagsgäst

När vi satte oss ner i trädgården i går för att knapra i oss vår middagslax dök en objuden gäst upp vid, eller snarare på, bordet. En med långa horn, en

Aromia moschata "Myskbock"

Och efersom jag är förtjust i fakta om både djur och blommor gick jag in på den ypperliga hemsida som Sveriges Entomologiska Förening har och läste nedanstående roligheter om vår midagsgäst.

"Myskbocken är en av våra allra ståtligaste långhorningar. Den fick sitt latinska namn, Aromia moschata, av Linné. Han noterade den behagliga, myskartade doft, som avges i form av flyktigt sekret från ett par körtlar i skalbaggens bakbröst. Sekretet innehåller salol, ett ämne som bildats ur det glykosid-salicin, som myskbocken får i sig då den dricker saften från buskar och träd av släktet Salix (sälg, vide och pil). På gamla skadade pilar, ur vilka saft sipprar fram, samlas ibland myskbockar i stort antal. I vissa delar av Tyskland lade man en levande myskbagge i tobaksskrinet för att "giva tobaken en angenäm arom".

Myskbocken är en av de svenska långhorningar, som är lättast att känna igen. Kroppslängden (upp till 35 mm) är imponerande, likaså de mycket långa antennerna och benen. Den eleganta kroppen är fantastiskt vackert metallglänsande i guldgrönt eller blågrönt, ibland kopparrött eller nästan svart. Särskilt bra gör sig myskbocken då den sitter i en blomma - älgört hör till favoriterna. Arten visar också en förkärlek för mogna hallon och kan därför påträffas i trädgårdar.

Larven lever i veden av grövre försvagade eller döende sälgar och pilar. Larverna utgör ett eftertraktat byte för hackspettar och sälgar med larvangrepp kan bli nästan fullständigt sönderhackade om de står i skogsmiljöer. Det vuxna djuret finner man bara under högsommaren. Myskbocken fanns ursprungligen i större delen av landet men har på senare år försvunnit från många områden, en följd av att gamla exponerade sälgar och pilar inte fått stå kvar."

Jag undrar just om myskbocken var spekulant på våra första mogna hallon, som jag efter att ha gullat med bocken, plockade i en pytteliten skål och som vi senare på kvällen andaktsfullt stoppade i oss med lite glass till.

Bockskrutten bar sig åt som en liten hysterika, sprang åt vänster, tvärvände, sprang åt höger, tvärvände. Inget exemplariskt fotoobjekt precis.

Sedan hittade han/hon en droppe utspillt vin.

Bocken var törstig och satt en lång stund och sörplade. Vem är jag att spela överförmyndare och tala om för myskbockar att de inte ska dricka vin i för stora mängder.

Bocken blev trött...

..och flyttades över till en buxbom. Där satt den med armarna i kors och glodde surt på oss.

Otacksam över förplägnaden och tvångsförflyttningen.

Och över både oss och myskbocken drog det in vackra Altocumulus translucidus "böljemoln".

Maken påstår i alla fall att de heter så. Jag vill gärna tro det för det är ett vackert namn på vackra moln.

Altocumulus translucidus.

God middag önskar

Skogseva