måndag 9 augusti 2010

Lathyrus odoratus

Luktärt!

För evigt förknippad med barndomens sommardofter. Varm. Flyktigt sinnlig. Ljuvlig.


Mot det nya planket står några fula plasthinkar med de skiraste av blommor.

Fult nertill, eteriskt vackert i upptill.


Det är inte helt lätt att hitta gammaldags luktärter med mycket doft. Det finns så många nya sorter med stora blommor, strimmiga blommor, svarta blommor, dubbla blommor. Någonstans på förädlingsvägen mot allt det stora, strimmiga, svarta eller dubbla har blommorna tappat det mesta av sin doft. Trist...



För mig får luktärterna gärna vara små och oansenliga och om färgerna är bleka har inte så stor betydelse.
Luktärter ska dofta. Under dagen i solljuset och på kvällen när solen försvinner bakom den stora eken.
Bland våra luktärter är de bara de vita som kommer ihåg hur man gör när man sprider vällukt.


Jag har satt in några stycken på soffbordet för att förlänga dofttiden.

Till nästa säsong ska jag leta noga för att hitta de mest väldoftande.

 'Mollie Rilestone' kanske...

God dag önskar

Skogseva

2 kommentarer:

  1. Nu har jag begravt en björktrast....
    Sture...vila i frid !

    SvaraRadera
  2. Inger:
    "O jag springer med bultande hjärta
    jag springer på taniga ben
    O jag bönar och ber, fast jag egentligen vet
    att det redan är alldeles för sent."

    Om trasten är begravd är det nog för sent och Wiehes sång handlar visst om en kråka. Inte mycket som stämde där inte...

    SvaraRadera

Om du skriver några ord blir jag väldigt glad. Jag läser alla kommentarer med stort intresse och om jag inte svarar beror det antingen på att att jag rest till bortre Indien eller att jag är död!