måndag 23 augusti 2010

Jag tänkte bara..


..att jag skulle visa klematisen jag talade om i förrgår.

Den som växer i björkarna. Den som klänger, klättrar och häver sig över flera björkar!



En enstammig björk och en som sedan tidig ungdom begåvats med flera stammar. En sådan som brukar bli klen och eländig. Den stackars, förmodat klena, flerstammiga bär nu en stor extra börda i form av många kilon Clematis vitalba. 


Vitalban har de senaste åren kastat sig över till grannbjörken och det är inte längre så lätt att urskilja några björkblad där uppe på åtta, tio meters höjd. Där är emellertid gott om vitalbablommor!



Och skönheten i blomman är det inget fel på.


Men de sitter så rasande högt upp att jag var tvungen att riva av en knippa för fotografering - allt för att slippa stå på stege med kameran!



Buxbomsbusken fick agera bakgrund. Det hade den nog inget emot.


God middag önskar

Skogseva

2 kommentarer:

  1. Otroligt vackert. Meeeen.. på sikt troligen inte så bra för de stackars björkarna.
    Men nu har du i alla fall bevisat, att du vet vad du gav dig in i, när du planterade ännu fler av dem. Din välordnade pärla kommer att bli en djungel. En vacker djungel.
    Har jag berättat, att de kallas 'Travellor´s Joy' (eller ibland 'Old Man's Beard') i England, där de växer vilt i skogarna? Jag har sett det och det var verkligen både vackert och trolskt med dessa spindelvävar bland trädkronorna.
    Tur, att du inte klättrade upp för att fotografera. Jag får svindel av blotta tanken.

    Kramar

    SvaraRadera
  2. Prästagårdsmadame: Jag är beredd på och införstådd med deras snara död! Vill inte tänka på vad det kan ställa till med...
    Övriga ställen som prästgårdsklematisarna är planterade på är överblickbara och där kommer de också att kunna tämjas/tuktas. Inbillar jag mig i alla fall!
    Jo, du glömska - du har berättat om deras namn, jag gillar båda lika mycket och kan tänka mig hur det kan ta sig ut i en skog, klängande, klättrande. Underbart!
    Jag tränar så sakteliga på att vinna höjd med stegklättring, men så långt upp som i en trädkrona har jag icke nått. Men jag klarar nog sådär fem, sex stegpinnar upp...
    Kram från
    Eva

    SvaraRadera

Om du skriver några ord blir jag väldigt glad. Jag läser alla kommentarer med stort intresse och om jag inte svarar beror det antingen på att att jag rest till bortre Indien eller att jag är död!