Vi lunchade hos käre makens dotter. Hon som bor så vackert på kullens högsta topp med usikt över den sydligaste slätten. Om man använder kikare kan man nästan se kusten...
På sydbranten odlas grönsaker i terrasser på kinesiskt vis. Mina sandaler var icke gjorda för att klättra i branter, jag fick beundra rödbetor, mangold och spenat från höjden. Grönkålen hade hamnat i larvmagar. Går det att odla kål giftfritt utan att den försvinner som föda åt larver? I övrigt är denna vackra plats på vår jord är ännu så länge förskonad från både mullvad och sork, så några larver som tuggar kålplantor är för mig inget annat än lappri!
En blyg liten näva hade slagit sig ner under terassen där den lilarosa färgen nästan var självlysande i dunklet.
I en kruka på terrassen blommade en okänd klematis obekymrad om att krukjorden var snustorr. Varför är alla mina plantor så bortskämda och slokar och nästandör när jag inte dagligen duttar med vatten och näring, ansar, klappar och klipper?
När vi körde hem passerade vi en tjur som skrek så högt i sin hage att vi var tvungna att stanna och fråga den vad som stod på. Den tittade surt på oss och fortsatte att gala...
Visst kan man bli irriterad om man har fullt av flugor i ansiktet! Var det därför du skrek lilla tjur?
Delar av tjurens harem undrade också vad som stod på och kom rusande för att trösta.
Som vanligt hade den kvinnliga närvaron en lugnade verkan på det upprörda manfolket.
Tjuren tystnade.
God afton önskar
Skogseva
Då var det ingen Ferdinand !?
SvaraRaderaInger: Lite för liten och lite för arg!
SvaraRadera