lördag 9 januari 2010

Utrotningshotat

Det finns många utrotningshotade arter både i floran och faunan - trist, men icke desto mindre väldigt sant. Det finns mängder med djur som icke längre finns bland oss och heller aldrig mer kommer att finnas bland oss, såvida vetenskaparna inte lär sig pånyttfödandets konst. Vi människor har varit duktiga på att försvåra fortlevandet för våra växt- och djurkamrater här på jorden. Ett exempel är den stackars dronten, som för mer än trehundra år sedan utrotades av människor som aldrig hade hört talas om arternas mångfald eller som hade någon kännedom om viltvård.



Utdöda djur kunna vi, förmodigen, icke göra något åt, men bra och goda ting som fanns eller finns runtomkring oss, och som nu är på väg att försvinna, kan vi göra något åt.

Vi ska alltså tala om utrotningshotade plagg.

När det som i dag är många minusgrader på Romeleåsen, med en nordanvind som letar sig innanför halsduk och ylletröja, saknar jag de plagg som min ömma moder gärna såg att jag använde vintertid, men som jag betraktade som ett vidrigt fult hatobjekt och gömde längst ner i byrålådan.

YLLEBYXOR!



Vilken tonåring använde yllebyxor frivilligt? Mina fick bo i byrålådan tills malen hade gjort så många lufthål i dem att byxorna inte längre fyllde den tänkta, värmande funktionen.

Men nu är jag inte en fåfäng tonåring längre. Jag fryser om min bakdel.

VAR FÅR MAN TAG PÅ YLLEBYXOR?




Finns sådana eller är de likt dronten utrotade? Alla underklädesbutiker har små, små trosor i florstunt silke, gärna försedda med fina spetsar. De ser svala ut. Som gjorda att användas en het sommardag när man flanerar runt i trädgården med ett glas välkyld champagne i handen och en skuggande stråhatt på huvudet. Absolut ingenting för en iskall dag på åsen när nordan sveper runt knuten. Var finns de värmande yllebyxorna?




Det finns ett annat plagg som säkert också är utrotat. Det gamla hederliga tantlinnet. Mamma använde sådana, mostrar, fastrar, far- och mormödrar har använt sådana. Ett skönt och värmande extralager vintertid. Att användas tillsammans med yllebyxorna. Osexigt? Jajamensan! Väldigt osexigt, men varmt och skönt.

För mer än tio år sedan fanns det fortfarande några outrotade tantlinnen. Jag önskade mig i lönndom ett sådant i julklapp av maken. Käre maken fick lite bry med tantlinnet. Hittade till sist den sista tantlinneaffären i Malmö på Västra Rönneholmsvägen. Där fanns mitt Vita Linne. Det användes sedan, lite i smyg, flitigt kalla vinterdagar tills det slutligen föll sönder i strimlor.

VAR KAN MAN HITTA TANTLINNEN NU?



En hälsoprofet, läkare och pionjär inom alternativmedicinen var Heinrich Lahmann född i Tyskland 1860. Han rekommenderade sina patienter vegetarisk kost, löst sittande kläder samt ett begränsat intag av koksalt och sprit!



Svärmor i mitt förra äktenskap var en varm anhängare av "lamaliv". Alla barn skulle använda "lamaliv" under tröjan/skjortan. Det var farligt att frysa och om barn inte använde "lamaliv" kunde de falla döda till golvet i barnkammaren. Jag förstod aldrig var hon fått det här med "lamaliv" = linne från förrän många år senare när jag råkade läsa om ovanstående herr Lahmann. I sjukvårdsaffärerna, som sålde mångahanda märkliga saker, fanns även Lahmanns trikålinnen. Säkerligen utrotade sedan länge. Dessvärre!

JAG VILL HA LAMALIV OCH YLLEBYXOR - GENAST!



God middag önskar en frusen


Skogseva

5 kommentarer:

  1. Kommer du ihåg affären i Malmö som mest sålde lamaunderkläder? Tantlinnen går att få tag i, själv äger jag tre och använder dom flitigt. Fråga bara inte var jag har köpt dom för det vet jag inte. Men dom är inte särdeles gamla. Kram från storasyster

    SvaraRadera
  2. Mamelucker använde jag på 70 talet men inte sparade jag på dem.....hade behövts nu.

    SvaraRadera
  3. Storasyster: Jo, jag minns affären men förväxlar du inte kamelhårsunderkläder med "lama"diton? Jag ska leta vidare efter linnen. Kram från lillasyster.

    Inger: Jo, ett tag (för att inte låta så hemskt) hette det ju mamelucker. Same, same - but different.

    SvaraRadera
  4. Tänk vad mycket man inte vet…
    Visst minns jag också ”lama(ns)linne” men har nog alltid lite diffust tänkt mig, att det hade något med ull från lamadjur att göra. Visserligen var underkläderna silkiga men ändå. Kanske var plaggen ursprungligen gjorda i denna ull? Herr doktor Lahmann hade jag aldrig hört talas om.
    Sedan måste jag lika generat erkänna, att jag numera är ”varm och go”. Och det trots att jag eg. nog är den mest frusna person som finns. Förklaringen är underställ i finaste merinoull. Tunna som en extra hud gör de, att jag inte fryser men inte heller blir för varm när jag rör mig mycket. Kliar inte och är synnerligen lättskötta. Fick dem i julklapp för flera år sedan av en av mina söner. Dvs. innan larmet om den vedervärdiga behandlingen av de stackars fåren hade nått vår del av världen. Nu njuter jag i mina tröjor och långkalsingar och undrar vad ska jag göra när de till slut blir uppslitna. Kan man köpa nya om inte fårfarmarna vill ändra sig och kan jag rekommendera något som bör bojkottas?
    Eva, som nu också försökt sig på bloggandets ädla konst.....

    SvaraRadera
  5. Kära Prästgårdsevabakomhäcken: Det låter som om du har perfekta underkläder förhoppningsvis tillverkade innan de stackars fåren började behandlas riktigt illa. Eller har de alltid misshandlats så svårt som de gör. Dom. Och grisar. Och höns. Eländesvärld för djur! Jag ska fortsätta jaga linne och yllebyxor. Kanske får det bli merinoull..
    Jag anade nästan att du skulle bli en bloggare du också, välkommen! Det ska bli ett nöje att läsa "Bakom häcken"!
    Kram från en annan
    Eva

    SvaraRadera

Om du skriver några ord blir jag väldigt glad. Jag läser alla kommentarer med stort intresse och om jag inte svarar beror det antingen på att att jag rest till bortre Indien eller att jag är död!