Någon frågade mig om jag bor på sista "stället" på höger sida. Sista stället? Njaaa... Stället?
Jag var tvungen att fråga vad han menade med "stället".
Mannen som undrade är en bred skåning, av det trygga slag som går i träskor även om snön ligger djup. Han tittade misstänksamt på mig. Skämtade kvinnan? Hon är ju uppenbarligen skånska, vet hon verkligen inte vad ett ställe är?
Han tittade en gång till på mig. "En litet lantställe", förtydligade han för kvinnan som uppenbarligen inget förstod. Jo, det var nog, kanske, eventuellt så att jag bodde just där. Sista "stället" på höger sida. Fast riktigt säker var jag ju inte..
Käre maken, som vet och kan det mesta och som dessutom är uppvuxen på landet, vilket icke jag är, förklarade när jag återgav den för mig märkliga frågan. "Ställe" = "koställe" = ett litet torp med några tunnland mark. Inte större än att man fordomdags kunde hålla en ko, ett par grisar och några höns.
Livets absoluta nödtorft.
Vi bor alltså på ett ställe. Bara så att ni vet...
God middag önskar
Skogseva
Bilderna på ett "ställe" och personer som bott på "ställen" är lånade från nätet. Tack för lånet.
Jodå,det känner jag till,så säger man på landet.
SvaraRaderaInger: Du är duktig du. Man ska tydligen ha bott på landet för att känna till uttrycket. Ändå är jag till hälften bondsläkt och det av det riktigt äktskånska slaget som kommer från "söder om landsvägen".
SvaraRaderaJa, men det vet jag ju också vad ett ställe är! Kram från storasyster
SvaraRaderaStorasyster: Kram på dig också.
SvaraRaderahaha, vilket roligt inlägg!! :D
SvaraRaderaMarit
Thorins Trädgård: Jag återgav bara min totala ställeförvirring...
SvaraRadera