onsdag 20 januari 2010

Elegi över döda granar

I ett huj förändras landskapet runt omkring oss. På ett par dagar är närsfären knappt igenkännelig.






Granskogsjättar faller runt omkring oss!




Med en skördare tar det inte många sekunder att döda ett träd. Att fälla, kvista och kapa en tämligen stor gran i 5-meters längder. Vips... Nu är du död!





Nyligen avrättade träd. Skeletten staplas ovanpå varandra vid vägkanten. Travarna växer snabbt!





Skotaren samlar ihop de fallnas kroppar. Här var det nyss stramt, mörkt och allvarligt. Nu får ljuset plats!





Och dagen var disgrå med vassa snönålar i luften.





Här viker skåneleden av mot Kullatorpet.





Och plötsligt är jag ensam i världen. Ingen skördare hörs. Ingen skotare hörs.





Men dödandet fortsätter långt in på natten...

Och snart är här ljust och öppet. Och snart är här milt och vackert.

Och vad kommer sedan...



God middag önskar


Skogseva

4 kommentarer:

  1. Små plantor som ska bli stora granar som kan skördas för att det ska planteras nya små granar o s v. Kram från storasyster

    SvaraRadera
  2. Storasyster: Det är det vi är rädda för. Storleverantörerna av "pyntgrönt" måste ju leva på det Nobilisarna ger. Stackars människor..
    Kram från lillasyster

    SvaraRadera
  3. Jag älskar de mörka granskogarna och får fjärilar i magen när jag tänker på vad som ska möta mig när jag kommer dit. Ett kalt, dött och stympat landskap ......
    Eva

    SvaraRadera
  4. Prästgårdseva: Se där - en olikhet i tyckandet!

    Du behöver inte vara rädd, här är mängder kvar. Jag ska leda dig genom en av dem...

    SvaraRadera

Om du skriver några ord blir jag väldigt glad. Jag läser alla kommentarer med stort intresse och om jag inte svarar beror det antingen på att att jag rest till bortre Indien eller att jag är död!