För länge, länge sedan...
..närmare bestämt 1986, gjordes det en tv-serie av Martha Sandwall-Bergströms första böcker om Kulla-Gulla. Hon skrev en hel radda med förljugna men älskade flickböcker om en genomädel och änglagod blondlockig barnhusflicka som, visar det sig, egentligen är dotterdotter till den barske patron på herrgården! Jag är övertygad om att de flesta kvinnor i min ålder har läst åtminstone någon av de tio eller elva Kulla-Gullaböcker som finns. Själv hade jag alltid lite svårt att identifiera mig med den blonda och änglalika varelsen - hon var mer lik min storasyster. Det fanns inte mycket Kulla-Gulla över mina magra ben och mörka stripiga hår. Och inte var jag änglagod heller!
Det kuriösa i detta är icke att det skrevs böcker om Kulla-Gulla, eller ens att det gjordes en tv-serie om henne. Nej, nej, nej... Det kuriösa är att tv-serien delvis spelades in just här. Här i vårt hus! Och utanför vårt hus också!
Här står Kulla-Gulla snett framför vår "stenrunning" och vår brunn. "Stenrunningen ser ut som den gjorde när vi kom hit, lite lätt förfallen. Det röda ruckliga huset finns inte längre och har inte heller funnits under vår tid här. Och äppleträdet? Kan man ana sig till en liten planta bakom brunnen? Vad som däremot alldeles tydligt fanns i mängd redan på Kulla-Gullas tid var mullvadar!
I dag, 2010 med en aning snö på marken, ser det ut så här. Äppleträdet har vuxit sig stort och knotigt och stammen syns i högra brunnskanten. Pumpen är sedan länge borttagen från brunnen, som under ett antal år gav oss det godaste dricksvatten, i tyvärr alltför liten mängd. Numera har vi en borrad brunn som aldrig sinar, vi kan vattna så mycket vi vill och orkar, men det borrade vattnet har inte samma goda och speciella smak som det gamla brunnsvattnet hade.
Och sommartid ser det ut så här! Stenrunningen, som var totalt övervuxen när vi flyttade hit, är numera någorlunda restaurerad. Brunnen finns kvar och är snart övervuxen av den Rosa Helenae som vi planterat mot äppleträdet, som tydligen bara var en pytteplanta på Kulla-Gullas tid.
I mitten på "stenrunningen" ligger två stora stenar. Varför? Och vad växte här från början? Någon måste ju ha skapat runningen i avsikt att odla något blommande och vackert antar jag. Jag har planterat Nepeta och Margueriter, som måste passas duktigt med vatten eftersom jordmängden i runningen inte är så stor.
Kulla-Gulla fick ju som andra torparbarn gå i skola när tid fanns och om alla sysslor hemma var skötta. Skolsalen i Kulla-Gullaserien låg minsann i vårt matrum!
Till höger står två stackar pojkar i skamvrån. Kulla-Gulla står i dörren till vår pyttehall och tittar på skollärare Bromander, som har hängt upp en karta så att man inte kan se dörren till vänster, den dörr som leder in till vårt kök!
Och så här ser det ut i dag. Käre maken köpte i hemlighet DVDn om Kulla-Gulla och nu har vi sett hela pekoralen. Vi har kunnat konstatera att vi åstadkommit en hel del sedan "Kulla-Gullas tid". "Trädgården", som då var både skolgård och en plats där en stackars fattig trashanks hus låg, har genomgått en metamorfos och blivit just en trädgård. Huset har byggts till (före vår tid) och fräschats upp (av oss). Jag kan ju nämna att "herrgården" i serien spelades av Björnstorps slott - bästa skådespelarinsatsen?
Se där vad en låda i kuriosakabinettet kan innehålla...
God middag önskar
Skogseva
Ja, Herregud vad roligt det här har varit - att identifiera likheter och skillnader i och kring vårt hus. Enligt flygbildskarta från tidigt 40-tal kan man se en hel hop av byggnader/trädgårdsland/annat på tomten, men med små åkerlappar runtom; allt tydande på att det var ett så kallat koställe, dvs ett litet lantbruk med någon enstaka ko. Tiderna förändras - men vaddå - i ett längre perspektiv...
SvaraRadera...så kanske det kommer en ko till stället igen - eller?
SvaraRaderaVad rolig läsning! Alltid kul med historior runt hus och boningar. Vi får helt enkelt se till att ha vägarna förbi någon gång så att vi får se hur ni bor.
SvaraRaderaEn ko tror jag inte riktigt på att det flyttar in så länge ni bor där ;)
Carolina: Ni är så välkomna.
SvaraRaderaNää.. En ko har jag inte lust att sköta. Det räcker så bra med katter och sommarfår!
Trevlig historik !
SvaraRaderaInger: Det tycker vi också.
SvaraRaderaDet här var rolig läsning.
SvaraRaderaNär vi köpte vårt senaste ställe började vi leta bilder och fick tag på många trevliga bilder från 1900-1950. Så småningom fick vi av en lokalhistoriker reda på att en del vykort i serien "Svenskt Folklif" är tagna i vår by.
Ett visade sig vara taget i vårt vardagsrum.
Skaffaren: Gamla ställen har naturligtvis massor av historia och dessvärre mycket historia som man aldrig får kännedom om. Det ger onekligen en speciell känsla att se gamla bilder från sitt boställe och även om de inte är äldre än 25 år har mycket förändrats - för vår del mest utomhus!
SvaraRadera