Det gör inte jag och det gör inte käre maken!
Makens och mitt gnällande började för många år sedan. På den tiden, för cirka 20 år sedan, fanns det glödlampor som var lite lätt rosafärgade och som gav ett betydligt behagligare sken än vanliga klara glödlampor. Vi blev storkonsumenter av rosa glödlampor! När vi skruvat i en lampa i köket gick lampan i badrummet sönder. Vi bytte den och då slocknade sovrumslampan. I med ny lampa och dagen efter var det dags för den i köket igen... Just den sortens glödlampa var lite dyrare än "vanliga" så vår ekonomi höll på att skjutas i sank av vår stora glödlampskonsumtion. Vi skrev ett vänligt brev till vår lampleverantör. Berömde rosatonade lamporna som vi inte ville vara utan. Det var ju dock så att vi tyckte att de hade lite kort brinntid... Kunde det tänkas finnas någon förklaring på problemet. Vi ville rakt inte byta tillverkare o s v, o s v!
Vi fick ett vänligt och långt svar med en beskrivning av deras produktionstekniska problem, och att kompensation skulle komma. Det gjorde det! En kväll knackade det på vår dörr och en man från företaget överlämnade, med en ursäkt, många flak glödlampor - ett flak för varje styrka. Ett snyggt sätt att kompensera vårt glödlampselände.
Och nu blir det negativ reklam!
Vi har i många år ätit kaviar på frukostsmörgåsen. Kavli skulle det vara. Den var bäst, tyckte vi. En vacker dag i höstas upptäckte vi att konsistensen på kaviaren var underlig. Inte bara i en tub utan i alla tuber vi köpte. Lite rinnande sådär... Otrevlig och oaptitlig. Dags att klaga! Som vanligt till företagets konsumentkontakt. Kavli hade ingen förklaring till konsistensförändringen utan nöjde sig med att beklaga att vi inte gillade kaviarsoppa på smörgåsarna! Några värdecheckar kom på posten. Och vi bytte kaviarmärke.
Alax är en, ännu så länge, perfekt kaviar med bra konsistens, smak och färg. Kommer från Klädesholmen. Rekommenderas!
Sardeller skulle jag kunna skriva en hel bok om!
Vi är verkliga storkonsumenter av sardeller. Sardeller är goda smaksättare av det mesta i matväg och speciellet om man tycker om det italienska köket. Vi köper inte sardellburkar en och en, vi köper fyra eller fem åt gången. En dag luktade det pyton när vi öppnade en burk. Ner i slaskpåsen. Nästa burk luktade likadant. Ner i slasken. Av fyra burkar åkte tre i slasken och nya köptes. Lika illa! Nu började en lång och trevlig brev- och mailkorrespondens med sardellföretaget i Portugal. Brev och mail for fram och tillbaka med frågor från oss och försök att förklara från fabriken i Portugal och ombudet i Sverige. Det var faktiskt som så att ingen hade uppmärksammat eländet förrän vi tog upp det. Nu blev det rantafej i sardellfabriken i Portugal! Och en förklaring kom. I Portugal hade man gått över till att använda aluminium i burkarna i stället för plåt, men inte gjort den omställning som behövdes i förpackningsmaskinen för att burkarna skulle bli helt täta. Sardellerna mådde inte så väl av att få luft in i burkarna...
Kontentan av denna historia blev att: 1. Burkarna blev täta igen. 2. Vi blev kompenserade med många, många sardellburkar. 3. Det trevliga ombudet i Sverige blev uppsagt! (Varför?)
Och nu har det hänt igen! Special K, eller K-special som vi säger, har alltför många gånger levererat paket med alltför stor mängd smulor i. Att det är en viss mängd smulor i botten är naturligtvis ofrånkomligt, men nu har vi ett par gånger fått paket som har bestått nästan bara av små flarn och smulor. Inte acceptabelt tycker vi. Trist med bara smulor i lunchyoghurten. Vi har klagat till deras konsumentkontakt. Vi får väl se vad de har för förklaring till smulorna.
Som ni förstått finner vi oss icke! En vara skall vara fullgod. Ska smaka bra. Se aptitlig ut. Lukta gott. Fungera som det är tänkt.
Om inte:
KLAGA!
Och framförallt:
BEGÄR EN FÖRKLARING!
God middag önskar
Skogseva
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Om du skriver några ord blir jag väldigt glad. Jag läser alla kommentarer med stort intresse och om jag inte svarar beror det antingen på att att jag rest till bortre Indien eller att jag är död!