Det var ett sant nöje att åka genom våra trakter med orörd snö och med träd och buskar grafiskt svart-vita.
En gammal ek - inget märkvärdigt, men ändå.
En liten renings- och barmhärtighetsexpedition skulle utföras. Ägarna till huset på kullen är i varma länder och skådar fåglar, men pelletspannan i deras hus har inte tagit semester utan behövde askas, rakas, putsas och fejas i vanlig ordning. Katten, som inte var medbjuden på fågelresan, skulle matas, klappas och sällskapas en stund. Det var en mycket klappenödig katt som mötte oss. Maken rensade panna och jag klappade katt. Katten försöke invadera mitt huvud. Slog båda frambenen om min kalufs, trampade med sylvassa klor och slickade hysteriskt. En katt med en bristsjukdom - kärleks- och närhetsbrist.
Till slut - när han blivit klappad under två leverpastejsmörgåsar, en mugg kaffemjölk och ett korsord - hade han fått en överdos och slank ut genom kattluckan igen.
Bergfinkarna är oräkneliga hos oss. Landar i häggen och
skuttar sedan över till fågelbordet och äter solrosfrön så
det står härliga till. De är vackra. Och glupska. Fåglarna är
fotograferade med ett köksfönster som filter, det tar på
kvalitén. Fågeln som har fällt ut ländningsstället och
är på väg ner på grenen är lite extra rolig...
Här hemma vid fågelbordet samlas om möjligt ännu fler fåglar än tidigare. Vi förvånas över att arterna är så få. Vi saknar både nötväckor, domherrar och nötskrikor. Varför kommer inte de till det dukade bordet? Nötväckorna som alltid sprätter ut frön från automaten, var håller de hus? Och nötskrikorna som är så framfusiga och skräniga, men som tjusar oss med sina färger, vad håller dem borta? Har det något att göra med att invasionen av bergfinkar är så stor? Vi har verkligen ingen aning utan fortsätter att fylla fågelbord och automat, hänga upp talgbollar och margarin. De fåglar vi saknar kommer kanske så småningom...
God middag önskar
Skogseva
(I morgon är det bloggfritt)
Så fina de är, dina finkar!
SvaraRaderaOch då menar jag både fåglarna i sig själv och inte minst det där fina fotot av dem. Jag är avundsjuk både på fotot och på din fågelkännedom.
Eva
Prästgårdseva:
SvaraRaderaFinkarna är verkligen vackra, men när de är så många blir det nästan som en råttinvasion! Fotot är taget utan engagemang och som sagt genom köksfönstret - och så blev det en lyckoträff! En mer fotokunnig person hade säkert dömt ut det, men jag själv blev glad när jag såg resultatet. Jag tycker om rörelsen i bilden - lite av den rörelse som du har fångat i den fina fasanbaletten.
Fågelbordet står precis utanför köksfönstret, det är lätt att identifiera nya gäster med hjälp av fågelboken och bergfinken har mycket tydliga teckningar. Du behöver INTE vara imponerad..
Kram på dig där nere i prästgården.
Eva