Vårtecken ??

Hur gärna jag än vill går det inte att hitta några tydliga vårtecken i trädgården. Allt är hårt knutet och förseglat. Nya minusgrader är ovänligt mot det som ska spira.

Jag letade och letade efter något som skulle kunna kallas för tecken...





Kaukasiska vingnöten har stått så här med sina mumifierade blad sedan senhösten. Kan en kommande vår väcka liv i en mumie?





Kastanjen har möjligtvis fått en något varmare färg på sina knoppar, men i knoppen döljs bara embryon till blad. Trots att trädet har bott hos oss under åtta år har hon hittills inte blommat. Vi tror inte att hon någonsin kommer att göra det heller. Och om hon skulle överraska oss med en endaste blomställning ska jag ikläda mig en tunn gyllene slöja och dansa runt hennes stam medan jag jublar och sjunger lovsånger till hennes ära.





Stora gräset som bor tillsammans med elefantgräset och vars namn jag tappat, har sina vackra fröställningar kvar. Silverskimrande i motljuset. Men fröställningarna är gamla. Inget nytt. Inget fräscht. Lever på gamla meriter och väntar med sina nya grässpiror under frusna marken.

Dåligt med vårtecken hos oss på åsen.

Men solen värmde och vinden lyste med sin frånvaro när vi gick vår inspektionsrunda i trädgården. Ljuset är fantastiskt utanför fönstret halv sex om aftonen.

Och i källaren har de övervintrande margueriterna börjat blomma...


God fredagkväll önskar

Skogseva