Något lite beskuren gammal jasmin.
Vi hade beslutat oss för att tukta vår hägg som skaffat sig ett par stammar för mycket och som har blivit en aning för yvig för platsen den står på. Extrastammarna åkte bort och nu har häggen en tydligare karaktär. Jag har en svag aning om att förslaget att förminska häggen kom från käre maken som har en fantastisk förmåga att klippa och kapa så att han har så lite grenar som möjligt att tampas med under gräsklippningssäsongen.
När vi ändå var i farten rensade vi lite i den gamla jasminen som vi egentligen inte alls hade tänkt röra. De äldsta grenarna togs bort - till vad nytta vet jag inte. Den behöver egentligen totalförnyas men det drar vi oss för. Det är i den och i häggen småfåglarna söker skydd när sparvhöken jagar vid deras matbord. Ett fåglarnas skyddsrum tar man inte bort hur som helst!
Jasminen får stå där rufsig och spretig...
Medan vi arbetade sjöng en liten fågel på det ljuvligaste tänkbara sätt. Jag lokaliserade och fotograferade och artbestämde. Grönsiskan har besökt oss nu under senvinter/tidig vår men jag hade ingen aning om att den sjöng så vackert. Det jag tyckte lät som en porlande bäck beskriver fågelboken som ett "muntert kvittrande som slutar med ett kväkande läte". Vår lilla grönsiska nöjde sig med ett muntert kvittrande och höll sig för god för att kväka! En kväkande fågel i vår trädgård - nej vet ni vad!
God middag önskar
Skogseva
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Om du skriver några ord blir jag väldigt glad. Jag läser alla kommentarer med stort intresse och om jag inte svarar beror det antingen på att att jag rest till bortre Indien eller att jag är död!