Tulipanarosor

Tulpaner igen. Tulpaner som bor hos oss. Vita och vackra tulpaner (som vanligt) som ser ut som rosor, men vars psyke är synnerligen instabilt.

Livströtta dubbla vita tulpaner. Självspillingar!





Tulpaner som stod där så vackert i sin vas och försiktigt exponerade sitt inre. Sitt guldpudrade inre. Knappt skönjbart men definitivt guldpudrat inre.

Livströtta lyxtulpaner.





Vackra och levande på kvällen. Doftande. Lysande och skimrande i skenet av fotogenlampan.

Under natten vred några tulpaner nacken av sig!

Trötta på sitt liv i vasen.





Vred stjälken ett par varv. Ryggraden knäcktes. Tulpanhuvudet hängde över kanten på vasen.

"Intill döden trött,
ganska trött,
mycket trött,
sjuk och trött och ledsen."

Först en tulpan, sedan en till. Och en till. Och en till...

Tulpaner sjuka i själen. Tulpaner i behov av hjälp. Jag kunde inte rädda...





Betraktade tulpanerna i dagsljus. Deras inre var kaosartat. Ett virrvarr av småblad och ståndare. Överallt ståndare. Ståndare, ståndare, ståndare.

Stackars tulpan, du mådde inte så bra i ditt virrvarriga inre. Var det därför du knäckte nacken?


Undrar

Skogseva