En mycket blek sol visade sig bakom trädridån.
Det var kanske inte direkt värme som fanns i vinden, men nog hade den slutat att bitas...
Under dagen försvann ytterligare en del av snön här på åsen.
Snömassorna hade dragit sig tillbaka från en ytterst liten samling snödroppar som måste ha stått redo under täcket och väntat.
Tappra och uthålliga små raringar!
Tappra är också vintergäcken som hos oss blir färre och färre för vart år. De tycker inte om oss, så enkelt är det. Och jag som tycker så mycket om dem! I dag stod de där snöbefriade, fyra stycken (jo, det är ett genant litet antal), guldgula, efterlängtade, ljuvliga.
Lite skräp på hakan får man lov att ha om man har stått med den tryckt mot marken en längre tid. Skräpet ser ut som en väldigt död och väldigt gammal myra...
Annat som avslöjas när snön drar sig tillbaka är inte lika roligt. Jag säger bara en sak: Det har gått livligt till under snötäcket...
God middag önskar
Skogseva
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Om du skriver några ord blir jag väldigt glad. Jag läser alla kommentarer med stort intresse och om jag inte svarar beror det antingen på att att jag rest till bortre Indien eller att jag är död!